Mycket prat om förskola och skola på bloggen- men det är sådant som är högaktuellt i vårt liv just nu.
Olivia är inne på sin andra inskolningsdag på dagis förskolan 😉
Vanessa har precis börjat i förskoleklass och Nicole har börjat ettan. Tvillingarna går sitt sista år på dagis, så ja det är lite nytt.
Jag tänkte lista 6 saker som jag har lärt mig av förskolepedagogerna:
1. Jag har lärt mig att ett snabbt och tydligt hejdå är bäst för ett ledset barn vid lämning.
– Jag vet att det är skitsvårt att se sitt barn gråta och vara ledset och sedan ska man bara gå och lämna mitt i allt.
Men ha förtroende för personalen. Du hjälper ingen genom att stanna kvar och trösta ditt barn, det drar bara ut det hela och barnet blir förvirrat. Ge ditt barn en bamsekram och säg glatt att ni ses sedan och sedan hejdå.
2. Jag har lärt mig att tårarna brukar gå över strax efter att jag med tårarna brinnandes lämnat förskolans grindar.
– Det är Ok att vara ledsen, det är en stor omställning både för förälder och barn att börja på förskola. Men var positiv och trygg, det kommer att smitta av sig. Barn vänjer sig fort.
3. Att en god dialog mellan förskola och hem är A och O
4. Att alltid namna barnets kläder.
– Det underlättar för alla inblandade, pedagogerna kan omöjligt hålla koll på just ditt barns byxor om 15 andra barn har precis likadana.
5. Att det heter förskola och inte dagis….
– Fortfarande har jag svårt för det där, men vissa kan ta väldigt illa upp om man säger dagis. :-/
För mig har det alltid varit dagis, och jag säger fortfarande dagis. När jag skriver här så försöker jag påminna mig själv om att skriva förskola så ingen tar illa upp.
Jag tycker att förskola förknippas med förskoleklass. Jag förstår ju att dom vill att man ska säga förskola eftersom dom går via läroplanen och pedagogisk verksamhet. Men att man säger dagis förändrar inte (i min värld) deras pedagogik och läroplan och framförallt inte den grymma jobb alla förskolelärare lägger på våra barn. Det är bara ett ord. Men förskola heter det ja. 😉
6. Jag har lärt mig att stänga av min mobil när jag kliver innanför förskolans grindar.
– Det här är nog det viktigaste som jag har lärt mig. Bort med telefoner och verkligen SE och höra mitt barn.
Den här skylten står på grindarna till ingångar till förskolan och jag måste säga att den rör mig rakt in i hjärtat varenda gång.
Love it!
Och P.S Detta borde vara självklart men verkar inte vara det. (egna erfarenheter)
– STÄNG för guds skull grindarna när ni går eller kommer!
Sen vill jag passa på att ge stor cred till alla som jobbar inom förskola, ni gör ett grymt bra jobb!
Jag är själv utbildad barnskötare och har jobbat på förskola, men jag vet inte om jag skulle orka med det längre.
Håller med om skyltarna. Den med mobilen borde även finnas vid lekplatser. Vad trött och ledsen jag blir på alla vuxna (av alla kön) som sitter där med näsan ner i mobilen medan barnen antingen gör sina första erövringar (hoppar jämfota, hoppar från gungan, balansera på ett ben etc) eller faller och slår sig. Det är först när barnen gallskriker som huvuden far upp.
Jag håller med dig på punkterna.
Och de där skyltarna borde finnas på alla förskolor. Och ska gälla även personalen.
Vi har en personal som har med sin mobil hela tiden och som inte respekterar att privata telefoner används på arbetstid
Mohamed.. du är bäst,, alltid så glad och trevlig.
Ida.. hur tänker du?? Du ska inte visa till ditt barn hur lässen du är , utan brata med ditt barn hur bra allting blir när du går. Gör det inte svårare för ditt barn.. att stanna så länge barnet är lässen. Det blir bara svårade för bersonalen efteråt. Ida tänk, bersonalen vet vad är bästa för dit barn..lita på dem.Har varit med länge, vet hur det är.
Lycka till.
.
Ida jag håller med Dig till 100% Skulle aldrig lämna ett barn som gråter.
Joanna & Ida- En sådan separation kommer förr eller senare. Barnet kommer att bli ledset. Men än igen, alla gör vad dom känner är bäst.
Vi säger föris numera! Dagis = daghem. Föris = förskola. 🙂
Tack för de orden Satu, stämmer precis… Är själv förskollärare och önskar att alla föräldrar skulle lyssna på oss och lita på vår erfarenhet. Det är ju ändå så att vi inte kan linda in ens de käraste vi har i någon sorts bomullstäcke, livet kommer säkert att bjuda på mycket värre motstånd. Det lilla barnet lever här och nu och är oftast lätt att avleda. Naturligtvis är alla barn olika små individer och ibland är det jobbigt för alla parter, men som sagt, detta är bara ”en liten separation”, det kommer större. Barnen blir starka och självständiga individer!
Så himla bra Satu!
Du är verkligen en fantastisk förälder och gör ett sånt fint jobb! Du tar verkligen hand om barnen från topp till tå! och kan säga det för att jag får möjligheten att träffa dig och dina barn 5 gånger i veckan på skolgården och har dessutom haft två av barnen i min klass.
Alltid så välvårdade och så fint ompysslade, dessutom är dem så glada hela tiden!!
dessa 6 punkter är ju verkligen så himla rätt! Keep it up Satu! 😀
Mohamed- Tack så jätte mycket, det värmer. 🙂
Jag håller inte alls med, skulle aldrig lämna mitt barn gråtandes. Om jag var ledsen skulle jag inte vilja att den jag älskar mest glatt säger hejdå och bara går. Speciellt om man är hemma med syskon och inte behöver lämna, då hade jag stannat så länge som krävdes alternativt gått hem. Jag vill inte att mina barn ska lära sig att det inte spelar någon roll att de är ledsna, att mamma går ändå.
Det er så sant det som du skriver om at det er enklest å gå med en gang når barnet gråter,vi har hatt det tøft i hele 1 klasse med Jessica som har grått mye ved levering.
Med tårene brennende i øynene har jeg gått fra henne,men jeg vet at hun blir glad så fort jeg har gått.
Nå begynte hun i 2 klasse,og det blir nok flere sånne dager,hun er så følsom denne jenta,akkurat som Nicole.Jessica fyller 7 år i desember.
Tack! Kunde inte ha skrivit det bättre som ”gammal” förskollärare.