Snart 40 timmar sedan som vattnet gick. Och inga värkar i sikte. Kan bara konstatera att alla förlossningar verkligen är olika.
Det här var ju helt nytt för mig. Från att vattnet har gått på mig vid mina tidigare förlossningar så har varnings klockorna ringt att det är bråttom.
Lucky #7 verkar dock inte ha bråttom nånstans.
Några timmar sen gick läkaren rond och var väldigt stressad och sa att det inte blir nån igångsättning för mig förräns nästa onsdag då jag är i vecka 37+0. Och hon sa att jag kan åka hem och invänta värkar.
Barnmorskan bredvid sa att huvudet ligger högt upp och rörligt fortfarande varpå läkaren kände på magen och sa ”Jaha då får du visst inte åka hem.”
Alltså jag blev så paff och hon pratade omkull mig och var så stressad och jag glömde ju fråga allt jag tänkt ta upp.
Nu i efterhand hade jag ju velat frågat om infektionsrisken med ett vattenavgång och tänk om bebis ligger med navelströngen runt halsen, eller om navelsträngen ramlar ner och kläms åt. (Jo det är en massa skräck historier man hör om hur allt kan gå knasigt till)
Så jag gick till spec. MVC receptionen och bad ”min” egna läkare som jag gått hos under graviditeten ringa eller komma till mig så får jag prata med henne om mina frågor och stilla min oro. För orolig är jag ju. Det kommer nog inte att släppa innan jag har min nyfödda dotter här bredvid mig.
Säkert därför som jag har ont i huvudet för också hela tiden, går runt och spänner mig och oroar??
När min mamma skulle föda mig så hade vattnet gått och hon kom in och fick värkstimulerande dropp och en uppmaning att vara uppe och gå så mycket som möjligt eftersom jag också låg så högt upp. Inget hände ändå, förrän de kollade med CTG och mina hjärtljud hade sjunkit och det blev en katastrofsnitt lodrätt istället för vågrätt- och det visade sig att jag hade navelsträngen 3 gånger runt halsen väldigt hårt och höll på att dö.
Så den historien har jag i bakhuvudet hela tiden.
Jag vill ha min bebis här bredvid mig nu. <3
I brist på bättre bild så bjuder jag på en bild på min CTG kurva från imorse 😀
När jag skulle föda min tredje son gick vattnet på morgonen i vecka 36+0. Jag blev inlagd på kvällen men skulle inte sättas igång utan bara övervakas och bebisen skulle få stanna i magen så länge som möjligt. När jag nämnde att jag hade GBS ändrade de sig och det var tydligen viktigt att han kom ut så fort som möjligt! (Han föddes sedan på morgonen i vecka 36+2.)
Jag tänker på dig och jag vet hur den eviga väntan är med alla tankar man har. Jag fick inte gå längre än 30 timmar, dock blev det längre då det var fullt på morgonen. Kräv svar och påpeka att du fött prebmaturt innan samt infektionsrisken. Styrkekram
Åh, tänker på dig och din familj och skickar all styrka och goda förhoppningar jag kan !!! Kram
Hoppas allt går bra o att ni får träffa lillasyster snart ❤️
Låter otroligt att du ska få vänta så länge efter vattenavgång innan du startas. Har för mig att när sonen föddes för 4 år sen så var det 72 timmar som gällde innan man fick värkstimmulerande pga infektionsrisken. Men jag tror läkarna vet bäst så dom har bog koll på dig och lilla prinsessan. Hoppas det startar av sig själv snart.
ååå du är i mina tankar hela tiden!
håller tummarna att allt går bra…och att du snart har din underbara prinsessa där med dig<3
många kramar!!!!
Här i England får man max gå 48 tim pga infektions risken. Tydligen 24 tim i USA. Varför 7 dagar i sverige? Min brorson hamna på intensiven pga infektion. Låt inte en stressig läkare skicka hem dig.
Det kommer gå bra ska du se – men jag förstår precis hur du känner dig. Stå på dig och det är säket jättebra om du får prata med ”din” läkare. Stor kram
All lycka till Dig!
Snart har du lillan i din famn ❤️