Jag skrev förut att jag har ett litet dilemma.
Jag sitter och funderar fram och tillbaka, upp och ner flera gånger om.
– Danilo och Jonathan börjar i förskoleklass till hösten och jag har gjort skolvalet.
Sen fick jag frågan om jag tänkt på huruvida vi skulle vilja ha dom i samma klass eller att dom går var för sig.
Först tänkte jag jag ju att självklart ska dom gå tillsammans!
Men nu på sistone är jag så kluven.
Dom har ett system här i Haninge att dom blandar alla barnen som valt samma skola, så inte alla barn från en avdelning/förskola hamnar i en och samma klass. Så säg att det är ca. 15 barn i våra grabbars avdelning som sökt sig till samma skola, så kommer nog dessa att delas in på kanske 3 olika grupper. Och så blandas dom ihop med andra förskolor och avdelningar och bildar på så sätt helt nya klasser. På Öppethus som vi var på pratade rektorn om det då en förälder frågade om hennes barn kunde gå med bästa kompisen. Rektorn tyckte att det är bäst resultat att separera på såna som är för mycket med varandra. Men att man skulle prata om detta med personalen på sitt barns föris, det är dom rektorn kommer att prata med när han bildar klasserna.
Dom har ju koll på vilka barn som absolut inte kan gå i samma klass eller som inte bör gå i samma klass och vilka som skulle passa bra ihop. Inget barn från nån avdelning kommer ju att gå ensam i en helt ny klass, man får alltid nån kompis med sig från sin egen avdelning.
Våra pojkar är enäggstvillingar. Dom har en enormt speciellt band, det är liksom dom två mot världen, redan i magen.
Dom är varandras bästa kompisar och dom kan varandra utan och innan, som igår på Andys tittade jag på dom när dem lekte. Dom gick och höll om varandra t om när dom sprang! ♡
Bandet dom har mellan sig är så starkt att jag tror inte att dom är hela utan varandra. Därför känner jag mig så taskig bara utav att ha dom här tankarna att ha dom i olika klasser.
Så varför är jag då kluven?
Ja alltså dom har alltid varit tighta, kanske mer nu än någonsin. Dom leker alltid med varandra. Bara med varandra.
Nu de senaste månaderna har det hänt nånting, som har märkts speciellt på föris. Dom är på varandra hela tiden.
Så fort dom är med varandra börjar dom göra sig till och det dröjer inte länge i deras lek innan den ene klappar till den andre och så börjar dom brottas och bråka. Dom verkar inte kunna komma överrens och leka fint med varandra utan att hamna i trubbel med varandra stup i kvarten.
Sen att det är glömt efter 3 minuter då dom är bästa vänner igen och kramas är en annan femma.
Kommer ni ihåg Jonathans blåtira jag pratade om? Danilo slängde iväg en pinne på honom på dagis när han blev arg på honom.
Dom är alltså inte dumma mot de andra barnen, men dom leker inte med andra heller. Dom är alltid tillsammans. Det är bara dom två och dom släpper helst inte in någon annan heller. När dom hamnar i olika smågrupper på föris så går det jätte bra för dem var för sig. Dom lyssnar och lär sig, och är med de andra barnen, men så fort dom är tillsammans så blir det pannkaka av det. Dom hetsar upp varandra och det slutar med bråk och konflikter. Dom kan inte ens sitta bredvid varandra utan att det börjar. Och när dem är utan varandra så saknar dom varandra.
Men alltså det är konflikter dom emellan hela tiden.
Dom är ju med varandra 24/7. På föris, här hemma… dom delar rum och dom gör allt tillsammans. Det blir lätt så intensivt.
Vi försöker skilja på dem här hemma, att dom får hitta på lite saker utan brorsan, hur lätt det nu är när dom är bästa vänner och vill göra allt ihop.
Så därav mitt dilemma.
För oss som förälder skulle det ju underlätta om dom var i samma klass, självklart, men jag tänker på dom. På Jonathan och Danilo.
Vad är bäst för dem?
Är det det bästa för dom att få varandra tillsammans, dom har ju tryggheten i varandra, alltid en kompis, alltid någon att vara med?
Eller är det det bästa för dom att gå i varsina klasser, bli lite mer självständiga, bli riktigt bra/ lära sig i skolan och få nya vänner?
Dom träffar ju varandra på varenda rast. Jag tror att dom håller tillbaka varandra när dem är så mycket med varandra. *
Dom är visserligen enäggstvillingar, men dom har helt olika personligheter. Jag tror inte att de egna identiteten, den egna personligheten kommer fram när dem är tillsammans, dom växer inte på den egna personliga nivån. Dom ses ofta som en person. Förstår ni hur jag menar?
Det blir ofta ”Tvillingarna” när någon pratar om dem, och det förstår jag ju. Ibland skriver jag också ”twinsen” här på bloggen för att det är snabbare och enklare 😉 Men jag säger absolut inte så IRL.
Det är intressant detta med tvillingar och jag kan förstå att många av er är nyfikna, eftersom dom är nästan identiska. Jag kommer att återkomma mer om detta med tvillingar vid senare tillfälle, för jag har fått så mycket frågor kring det.
Nåja. Vi har ett litet tag på oss att fundera på vad som är bäst för just Danilo & Jonathan innan vi får lämna ett önskemål till pedagogerna på föris. Jag tänker på det här dagligen och vänder och vrider. Nu skulle jag vilja ha ett kvitto i min hand där jag ser in i framtiden där det står ”Satu, det här var det bästa beslutat ni kunde ta.”
Trillingar
Jag glömde säga att det kan vara jobbigt med prov och betyg om man går i samma klass. Jag känner ett tvillingpar där det ena barnet presterar bättre än det andra på nästan allt… Det verkar vara ganska jobbigt för den som presterar sämst. De får ju betyg i högstadiet, men det underlätta ju om man inte har exakt samma läxförhör så att man inte kan jämföra sig. Dock r det praktiskt att gå i samma klass, så man kan låna varandras böcker, osv. Men de kommer ju gå i samma skola, så det kan man ofta ändå…
Det är ert beslut, och jag tror att ni fattar ett bra sådant.
Jag tror dock att det skulle vara bra för dem att gå i olika klasser. De verkar ju vara extremt tighta och det vore bra för dem att få upptäcka sig själva på egen hand. Att utforska sin egen identitet. Antagligen kommer de vara tighta hela livet. Men det är viktigt att de lär sig att leka med andra barn och att ta plats i gruppen. För vad händer annars om de vill olika saker? De kanske inte vill välja samma inriktning på gymnasiet eller samma arbetsplats. Jag tycker att de skall kunna vara själva och få skapa egna sociala kontakter. Om de ändå väljer att jobba tillsammans eller att alltid umgås med varandra sedan så är det deras sak.
Jag vet ett par trillingar som alltid har gått i samma klass. De var så vana att gå i samma klass att de verkade välja samma gymnasieintriktning på grund av detta… En av dem hade inte samma talanger som de andra, och han hade svårigheter i gymnasiet för att inriktningen inte riktigt passade honom. En av dem var dessutom mer ordningsam än de andra och höll reda på sina syskon. De lärde sig inte alls att bli självständiga, utan frågade systern om vilka läxor de hade, osv.
Dina tvillingar har ett stark band och jag tror inte att man kan kapa det så lätt. De kommer ändå vara jättenära. Det kan nog även vara bra för dem att vara ifrån varandra, och få sakna varandra. Dessutom så KAN man ju byta klass för en av dem om det inte funkar… Skolan är ju inte jättekrävande under förskoleklassen, så jag tror inte att det är så stora problem att låta en byta klass under första året i så fall. Dock bör man nog inte säga till dem att det alternativet finns, utan testa hur det går och låta dem vänja sig. De kommer med stor sannolikhet tycka att det är jobbigt i början, men kommer nog bli stolta över sig själva över att de klarar det efter en tid, och få bättre självförtroende. Hoppas att det blir bra för dem.
Hej! Som tvilling själv (dock tvåäggs!) vill jag gärna dela med mig av min personliga åsikt. Jag tror absolut att tvillingar mår bra av att gå i olika klasser. Jag och syrran har dock alltid gått i samma klass (tills vi valde olika linjer på gymnasiet), men jag upplevde det OFTA som att folk (både lärare och elever) grupperade ihop oss till en och samma och dessutom jämfördes vi väldigt mycket med varandra, vilket var jobbigt för oss båda. Folk hade svårt att skilja på oss bara för att de visste att vi var ”det där tvillingparet” och då är vi inte ens särskilt lika varandra till utseendet! Danilo och Jonathan kommer att ha massor att tid att umgås ändå – på raster, efter skolan och på helgerna! En vacker dag ska ju tvillingar oxå bygga egna familjer på varsitt håll och har de ”suttit ihop” jämt innan dess, så kan det bli problem då tyvärr. Därför gör det alltid lite ont i min mage att se föräldrar som alltid klär barnen identiskt, som alltid ser till att tvillingarna är tillsammans, går på samma aktiviteter etc. För hur lika varandra tvillingar än är, så är det faktiskt TVÅ personer! Måste dock säga att där verkar du och Andres göra ett riktigt bra jobb, som uppmärksammar deras likheter och hittar på saker med dem en och en, så mitt magknip gäller inte er! ? Lycka till vad ni än bestämmer er för!
Här i Tyresö Krusboda skola iallafall får man önska med sig en kompis så att man känner trygghet från början. Jag hade nog valt att de skulle hamna i samma klass. Pedagogerna kan ju sätta in de i olika grupper, men ändå att de har tryggheten till varandra. De är ju inte så stora ännu. Vet fler tvillingpar som de valt att separera när de börjat 4:an. där barnen själva velat det. Men det är inte lätt att veta hur man ska göra. Fungerar det inte det ni nu väljer,går det nog att ordna. Kram från en mamma med 8barn.
Jag är inte tvillingförälder så jag vet inte hur det är, men så som du beskriver det låter det som att Jonathan och Danilo hade mått bra av att gå i varsin klass..
Dom träffas ju säkert på raster och även hemma.. 🙂
Tror som nette skrev ovan att det är bra för dom att individualisera sig..
Lycka till med ditt beslut <3
Åh vad söta de är! Vilket svårt val du står inför. Lycka till.
Hej,
Vi har enäggstvillingar i familjen som är 8 år nu. De går i samma klass. Vilket har haft sina nackdelar. Dom är så starka tillsammans att de fryser ut de andra flickorna i klassen. Men nu vill även ena tvillingen vara med några andra tjejer i klassen men det vill inte den andra hon vill vara med sin tvilling. Så de blir massa bråk och tjafs. Med facit i hand hade man nog satt dom i olika klasser.
När man läser din text så hade jag nog valt att de inte ska gå i samma klass.
tror de bråkar mycket för att de är ju med varandra hela tiden och de träffas ju på raster i skolan och hemma. De behöver nog vara ifrån varandra lite och växa som individer själv.Få lite vänner oxå inte bara varandra.Tänk om den ena är sjuk och den andra ska vara själv på skolan och inte har några vänner utan bara sin tvilling vilken otrygghet det hade blivit för tvillingen som är frisk .Nää bättre att de går i vars en klass och känna trygghet med vännerna i klassen oxå.Hoppas du inte tar illa upp med de jag skrivit. Ville skriva vad jag tyckte
Vi hade exakt samma funderingar när våra nu 11 åringar skulle börja skolan, dom är iofs tvåäggs. Men vi föräldrar hade inte ens tänkt taken att dom inte skulle gå i samma klass, dom hade ju gått tillsammans på förskolan.. Men när vi kom till skolan hade dom delat på båda tvillingparen. Och det var så man gjorde, vi som föräldrar hade inget att säga till om ens. Tycker det är fel att inte föräldrar man får vara med och önska om hur man vill göra samtidigt så blev det för våran del bra när dom delade på dem.
Nu i höstas när dom började 4:an hade dom slagit ihop klasserna så nu går dom tillsammans igen och det funkar bra det med:)
Jättesvåra frågor att svara på så här på förhand skulle jag vilja säga:)
Förstår ditt dilemma och efter att ha läst hela inlägget så står det egentligen svart på vitt att de skulle utvecklas bättre i varsin klass vilket jag tror du med tycker, även fast samvetet gör att du känner det som att ni separerar dem. Jag hoppas du istället kan se det som att du ger dem en chans att utvecklas på varsitt håll precis som alla andra barn medan de till skillnad från alla andra får möta upp sin bästis på varje rast och gå hem till sin bästa kompis. Låter underbart tycker jag att ha det så! Lycka till! Kram!
Har tänk mycket på de här.. låter kanske hemskt ,men jag tror
att det är bätre att dom går i varsitt klass. Sen kan dem dela sina erfarenheter,och berätta vad dom har varit med om. På rasterna får
den ju vara tillsammans. Brova , och se hur det går till. Lycka till,allting kommer att ordna sig,på bästa sättet. Rakastan ☆♡♡☆
När jag läste inlägget så var min första tanke, vad vill killarna själva?! De är enligt mig gamla nog att ha en åsikt med, och vid deras ålder ska man tycker jag kunna diskutera med sina föräldrar. Det betyder inte att de ska få sin vilja igenom, men jag tycker det är viktigt att förstå vad de vill själva.
Jag är själv tvilling och har alltid gått med min syster, bästa tryggheten i världen och vi ville gå tillsammans. varför separera om man kommer bra överens. Vi däremot bråkade inte med varandra alls. Tror däremot att om den ena tvillingen blir bättre i skolan än den andra, så blir det jobbigt då man alltid bli jämnfördelat, inte av sina föräldrar men av ALLA andra!
Hej Satu!!
Jadu, nu ar det dags for er i Sverige att valja skola och stallas infor detta val om samma eller olika klass. Mina tankar kring detta ar foljande och jag vill absolut inte saga att nagot ar ratt och fel och det vet man sakerligen inte heller forran langt senare, om ens da. Ibland kan nagot vara ratt just nu och inte senare och tvartom.
Jag tror ocksa att det ar en stor skillnad fran enaggstvillingar och andra tvillingar, just pga detta band. Jag tror ocksa att det ar skillnad om man hade haft tva tjejer eller tva killar som tvaaggstvillingar.
Nar vi stod infor valet om klass for barnen, var skolans nastan automatiska val att dela pa dom. Jag fick be om att ha dom i samma klass. Har delar dom klasser varje ar sa jag tankte att funkar det inte detta ar sa kan jag alltid dela pa dom nasta ar. MEN, mina ar ju kille/tjej. Dom ses aldrig som ”twinsen” utan mer som syskon. Bella har sina kompisar och Ben har sina. Bella har sina intressen, lekar, starka och svaga sidor och Ben har sina. Dom har sokt sina egna kompisar och leker bade med varandra i grupp och med andra. Sitter ibland tillsammans pa bussen, men oftast inte. Dom forlitar sig inte pa varandra, utan ar trygga i sig sjalva utan att behova halla den andra i handen for att vaga.
Hade jag dock haft enaggstvillingar och statt i samma sits som du nu gor, hade jag nog tankt annorlunda. Jag hade absolut delat pa dom. Det kanske later hart, men jag tycker inte att argumentet att ”dom far trygghet i varandra” som manga tycker, ar starkt nog. Alla andra barn som inte ar tvillingar maste ocksa klara av detta. Dina aldre tva tjejer klarade detta och gick ivag till skolan sjalva och vaxte och blev sa stora! Dom var ocksa vana vid syskonen hos varandra hela tiden hemma och i forskolan, men dom klarade ocksa att borja sjalva i skolan.
Du skriver sjalv att dom alltid bara ar med varandra. Det ar val bra pa sitt satt, men det kan dom ju vara hemma och som du skriver ocksa pa rasterna. Om dom inte far chansen, vilket dom inte pushas till da dom givetvis ar bekvama och leker tillsammans, for dom vet vad dom gillar, dom forstar varandra ordlost, utan att behova konfronteras och prata mycket med andra barn. Det ar SVART att leka med andra barn, man maste dela med sig, visa empati, forstaelse och vaga saga ifran. Man maste ocksa vaga att fraga om man far vara med. Ar dom bara med varandra hela tiden, sa ”behover” dom inte det dar andra, dom kanske tom kommer fa svart att vara sociala med andra barn vid senare tillfallen.
Nagot som ocksa kan vara svart att komma ihag ar hur det blir i klassen om dom ar olika bra pa saker. Tank om den ena knacker laskoden och den andra halkar efter. Den ena laser for den andra och ”tar over” och den andra behover inte anstranga sig. Eller sa blir rivaliteten stor nar den ena ar bra pa nagot och den andra inte. I olika klasser, blir det inte lika uppenbart och dom far vaxa i egen takt! Dom far ocksa lara sig att ta for sig mer, oppna upp och vaga fraga andra, inte bara forlita sig pa varandra. Lararna som inten ska ”favoritisera” nagon, kanske omedvetet gor det anda, tycker att det ar ”gulligt” med tvillingar, och tanker pa dom som sadana, och omedvetet inte ser killarnas starka sidor, som inte alls behvoer var desamma! Men ar de alltid med varandra, hela tiden, sa kommer det ju vara svart att urskilja inte bara vem som ar vem pa utseendet, men aven att halla isar kunskaper hos barnen.
Jag tanker ocksa att eftersom dom ar olika individer, sa tank om ni har dom i samma klass i nagra ar, dom fortsatter vara bara med varandra, och en dag sa borjar en av killarna utvecklas lite mer, drar ifran, vill ha andra egna kompisar. Vill helt plotsligt inte vara med brorsan langre. Sticker ivag med kompisar istallet. Den som kanske inte ar sa socialt framat, har inte heller ”tranat” detta i egen klass, med egna kompisar och kommer da bli helt forstord. Att ga i 3 eller 4 klass och helt plotsligt behvova ”lara” sig att fa kompisar utan den andre…kan bli svart och tufft.
En annan sak ar ocksa att dom verkligen inte ar ifran varandra sa lange anda. Dom har sakert inte sa langa dagar, sen har dom rast och kanske aven lunch tillsammans. Da kan dom valja att vara tillsammans eller isar. Men dom kan alltid leka tillsammans hemma efter skolan!! Dom kommer alltid ha varandra aven om dom inte hanger med varandra 24/7.
En sak som ar negativ med att ha i samma klass som jag kan saga nu med erfarenhet ar att det ar svart for dom att dela med sig av sin dag, da dom bada vill beratta det dar roliga som hande, eller vilken bok dom hade pa biblioteket, eller vad dom gjorde i matte, eller vem som fyllde ar, vad lararen gjorde for kul pyssel etc etc. Det ar standigt, ”men det ville ju jag beratta!!” och aven tarar och frustration!
Gar killarna i egna klasser kommer dom ha egna laxor, egna berattelser fran dagen, att dela med er och ocksa med varandra.
Det finns inte nagot ratt eller fel, men da du sjalv skriver mycket om hur tighta dom ar och att dom inte later nagon komma in och inte leker med andra, sa tror jag att du tanker lite i samma bana att du vill pusha dom att utvecklas i sig sjalva, och inte stanna upp i utvecklingen framforallt socialt pga att dom alltid har varandra.
Och som sagt, hur du en valjer nu, kan man ju sakert alltid valja annorlunda senare. Basta kompisar maste ju ocksa dela pa sig och bli indelade i olika klasser.
Nagot som jag gillar med det amerikanska skolsystemet ar att man delar upp barnen och blandar varje ar. I Sverige brukade det ju vara att man gick med samma klass typ halva lagstadiet vilket ar svart om man kommer i en klass dar det forekommer mobbning, eller dar man inte ”passar in”. Hittar man inte en bra kompis i klassen, sa far man sta ut i flera ar med samma klass. Har ar det nya klasser varje ar, vilket gor barnen valdigt sociala, man tranar att vara social, ta nya kontakter, oppna upp, samarbeta med andra. Det ar oftast inte alltfor svart att byta skola eller sa, da man alltid byter klasskompisar. Ibland blir det ju att nagon fran nagot annat ar kommer i samma klass, eller att den man gick med i 1an nu ar i samma igen nar man ar i 3an.. Det motverkar mobbning, och det ar lattare for barnen att komma upp i hogstadiet och aven senare studier. Man ar van att lara kanna andra tidigt.
Som du sjalv sager, prata mycket med forskolepersonalen, dom ar nog de basta att prata med da dom inte har en kanslorelation till killarna pa samma satt som andra vuxna i er stora familj. Dom ser barnen ocksa i andra situationer, hur dom reagerar, om nagon av killarna ar ”starkare” och ”tar over” nar ni som foraldrar inte ar med.
Lycka till, det ar verkligen inte ratt!!
Stor kram Liz
Hej!
Jag har själv en tvillingsyster. Hon är min andra halva, bästa vän och själsfrände. Vi är så olika man kan bli men ändå så himla lika. Skulle inte klara en dag utan henne. Vi två gick i samma avdelning/klass från förskola-åk 9. Sedan när det var dags för gymnasieval så hade vi olika intressen vilket gjorde att vi valde olika skolor. Jag har älskat att gå i samma klass som min syster (även fast det var jag som fick hålla koll på läxor, prov etc.), man vill ha henne där. När det var grupparbeten eller liknande så delade läraren aldrig in oss i samma grupp och det var ibland skönt. Bara för att man går i samma klass betyder inte det att man inte kan bli en egen individ eller att du heller inte ”måste” vara med din tvilling hela tiden men du vet att den är alltid där om du behöver.
Lite råd från mina egna erfarenheter, hoppas de är till någon hjälp!
Hej!
Du känner dina pojkar bäst och är helt övertygad om att du kommer göra rätt val. Jag har en tvillingbror och vi gick i samma klass från dagis till åk 9. Nu var vi väl inte riktigt lika tajta som dina killar verkar vara. Skolgången funkade bra när vi gick i samma klass, men det blev mycket tävling mellan oss. Sen lärde sig brorsan att jag alltid hade koll på när det var prov, bad, gympa och annat, så jag blev som en extra mamma. Samtidigt som vi alltid ställde upp för varandra, bråkade vi en hel del också. Min mamma sa att det var först när vi började i olika klasser på gymnasiet (trots att vi läste samma program) som vi hade vårt första normala samtal. Till stor del berodde de nog på att vi då hade något vi kunde berätta för varandra, som den andre redan inte visste om.
Lycka till med ditt val. Oavsett vad du väljer är jag övertygad om att killarna kommer att ha en vän för livet i varandra.
Jag tycker olika klasser så de får chansen att lära sig att umgås med andra och lära sig vara egna individer. Går de i samma kommer de bara vara de två och alltså inte lära sig det sociala spelet som är väldigt viktigt speciellt i ung ålder. De har ju fortfarande varandra hemma och även runt om i skolan, då det låter som om det ändå är en ganska liten skola.
De kommer inte förlora sitt band snarare tvärt om, att det kommer bli starkare. Detta är dock vad jag tror. Jag tror att ”tvingar” ni tvillingarna att hela tiden vara med varandra kommer de bli för mycket och de kommer senare rebella mot varandra, slå sig fria från varandra.
Förstår din dilemma. Det blir bra oavsett vad ni väljer.
Men om jag får rösta så röstar jag på ”låt de gå i samma klass” iaf tills nästa splittring. På min tid gjordes det i åk 4.
Jag tror att dina söner kommer hinna mogna upp ngt tills de börjar i förstaklass. Fördelarna väger mer enligt mig. 1: Skolan kommer vara en rolig och trygg plats o det är egentligen a och o för att lyckas med skolgången. Sedan kommer de med åren hitta vänner i klassen o växa ifrån varandra oavsätt om de vill eller ej. Men den där tryggheten att ha varann är en stor fördel, tänker på vilket självförtroende de kommer ha. För vissa tar det en hel skoltid att bygga upp ett självförtroende men har man det redan klart (som dina söner har) så blir skolan o allt som hör till en enklare o roligare vardag. Det kommer bli riktigt bra med andra ord 🙂 kram!
Jag är själv enäggstvilling och har alltid haft en stor trygghet i att ha min syster i samma klass. Vi har följts åt i det mesta här i livet.
Tycker att man i dagens läge nästan ska känna sig ”tvingad” att skilja tvillingar åt för att de ska bli självständiga individer. Skulle inte drömma om att skilja dem åt bara för att. Vet själv att detta band som vi tvillingar har är något oerhört speciellt. Säger inte att det skulle bli sämre om man skiljer dem åt, men själv skulle jag låta dem i gå i samma klass, i alla fall så här i början. Skulle inte detta funka kan man väl alltid byta!? Under våra skolår gick nog alla tvillingpar i samma klass. Vet att detta har förändrats med tiden, nuförtiden känns det som om man ska skilja tvillingar åt.
Kan inte förstå varför. För mig skulle det vara en trygghet i att ha mina barn i samma klass. Lycka till med ditt val!
Det blir nog bra hur du än gör.
Vad ni än väljer så kommer det bli bra! Låter dock som att det är bäst att sätta de i olika klasser. Få en chans att bli individer, själv berätta om saker de har hittat på, få något ”eget”. De kommer träffas andra halvan av dagen och helger. Bandet som de två har tror jag aldrig kommer brytas.
Vi har enäggstvillingar i var närhet. Dom är 7 ar och gar i första klass.
Pa informationsmötet innan skolstarten stog jag brevid deras mamma när hon pratde med rektorn. Rektorn tyckte det var bäst för barnens personliga utveckling med olika klasser men för föräldrarna blir det ju mer praktiskt med samma klass. Det blev sa att dom började i samma klass i höstas men senaste tiden tycker jag att dom verkar vara mer fran varandra än tidigare. Tidigare sag jag aldrig den ena utan den andra men det börjar ändra sig.
Finns det ingen tvillingförening eller liknande där du kan fraga?
Hej!
Jag har läst din blogg länge men aldrig skrivit någon kommentar. Nu blev jag lite glad över ämnet. Dels för att jag själv har yngre bröder som är tvillingar men också för att jag lyssnade på podden ”Kära Barn” för några dagar sedan. I podden pratade Louice Hallin om tvillingar och hur man ska tänka vid eventuell delning av dem. Hon var helt in på att inte dela dem mot deras vilja. Tvillingar har ett speciellt band som man inte kan förstå sig på om man inte är tvilling själv eller om man inte har tvillingar riktigt nära sig så att man förstår sig på dem. Jag tyckte det var intressant och skönt att höra med tanke på mina egna bröder. Mina bröder är tvåäggstvillingar men de har följts åt hela livet. De har gått i samma klass hela grundskolan. Fick gå i olika språkgrupper på högstadiet men de är också enda gången de skiljts åt med vilje. De gick samma program på gymnasiet, samma utbildning på universitetet. Har sedan fått liknande jobb som vuxna. De har ett väldigt starkt band. Deras flickvänner har fått acceptera att det tillhör en tvilling i relationen! 🙂 Precis det pratade Louice Hallin om också. Med tvillingar får man acceptera på ett annat sätt än vad man gör när det handlar om enlingar! Ni känner era pojkar bäst. Lyssna på dem! De kommer att visa vägen. Jag är också lärare. Det jag har sett av tvillingpar är att de visar själva när de är redo att separera från varandra. Som lärare får man tänka att man inte har tvillingar tillsammans hela tiden. De behöver inte sitta jämte varandra, göra arbeten tillsammans osv.
Jag har inget svar att ge men i mina trakter ska det hela tiden delas på kompisar. Först från förskolan, sen splittras klasserna i trean och i sjuan. Jag tycker det är helt kasst! Det tar typ ett par år att bygga upp en bästavänrelation och sen skall de bli ensamma igen. Min son började i sjuan och jag grät mig till söms flera gånger då jag märkte hur jobbigt han hade det. Han kom inte med sina bästa vänner…. På vilket sätt är det bra? Han har andra kompisar nu men inte som de andra. De är de andra han hänger med på fritiden.
Sen har vi mina mindre döttrar som har massa klasskompisar som man inte känner från dagis. Det känns som att man på dagis byggde upp lite relationer med andra föräldrar men det går inte nu när man inte träffar de andra.
Hade mina barn varit tvillingar hade jag velat ha de i samma klass för trygghetens skull och det praktiska. Varför inte låta de ha starka band till varandra? Vi har fått ett samhälle där det skall vara så himla förbjudet att vara beroende av någon annan. Men jag kan inte ge råd eftersom jag inte har twins.
Man vill ju sina barn det allra bästa.
Vad tycker Andres?
Har du diskuterat saken med pedagogerna i den grupp de går nu? De har ju säkert en mycket bra uppfattning om killarna. Känner ju inte er men baserat på vad du skriver o med de erfarenheter jag har från jobbet skulle jag sätta dem i skillda klasser. Nu är det förstås helt felav mig att säga såhär. Har inte jobbat med tvillingar på många år men ofta om man har syskon i gruppen som har en mycket nära åldersskillnad så efter en tid på dagis så blir det att skilja dem åt så mycket som möjligt. De är liksom på varann hela tiden o får aldrig ro att bara vara sig själv . Den ena kanske gärna skulle leka med kompisar o den andra ”tillåter” inte det. Speciellt tydligt blir sånthär om barnen är av samma kön. Lycka till med era beslut o ha inte dåligt samvete för vad du än väljer.
Mina grabbar är det bara 1 år o 5 månader mellan, de är super tighta, de har delat rum. gått i samma klass o har samma kompisar, jag har märkt att när den ene är iväg på nåt själv frågar alltid den andre när han kommer hem, så jag tror att det bästa är nog att ha dem i samma klass, det blir annorlunda i skolan än på förskolan med kompisar
Lycka till =)
ååå va svårt val!!!
känner med dig just nu…
hoppas du kan gå efter magkänslan sen när det e dags…
du kanske får göra en fördel o en nackdel lista? o om fördelarna vinner så vet du=)
Jag har trillingar och har oxå fått frågan om separata klasser tidigare. Men mina barn har aldrig varit så tighta som dina pojkar verkar vara, hade de varit det så hade jag nog valt olika klasser. Nu går mina i åttan och jag är nöjd med mitt val.
Så skulle jag vara i din sits så hade jag pratat med pojkarna och frågat vad de tycker. Sen hade jag även rådfrågat förskolepersonalen.
Men efter att ha läst din blogg ganska länge så tror jag att dina pojkar skulle må bra av olika klasser, jobbigt i början såklart…
Lycka till 🙂
Våra enäggskillar går i varsin förskoleklass.
Det är stundvis riktigt rörigt för oss föräldrar men absolut det bästa för dom. Det är så himla roligt å fråga vid middagen vad dom har gjort på skolan och att båda killarna har något eget att berätta.
Alla är olika men jag tror inte att man ska vara så rädd för att prova.
Hej! Jag har nu inte tvillingar men det är bara 11 månader mellan mina två. Den första är född feb-11 o den andra jan-12 (så det vart iaf olika år) men de är som tvillingar dom håller ihop i vått o torrt. De är oxå som dina, håller ihop o leker nästan bara med varandra när de är tillsammans. De ryker oxå ihop ofta. När de började på förskolan gick de tillsammans i samma grupp men så småningom (för att de är födda olika år) började de på olika avdelningar. Vi ville ha de tillsammans just för tryggheten, men personalen på förskolan upplevde att de höll ihop o lät inga andra va me o leka. De va inte elaka men ville bara leka med varandra. Vår flicka, den äldsta styrde o bestämde mkt över vår pojke oxå. Vi började även se det här hemma. När de sedan började på olika avdelningar hade de det ganska tufft i början, men så småningom släppte det o nu är jag sååå glad att de inte går tillsammans. Båda har vuxit enormt o blivit två olika individer o så mkt säkrare! De träffas ju ute på gården på förskolan o då leker de ihop men nu får även andra vara med. Men som sagt, det faller sig ju naturligt att de går i olika då de är födda olika år oxå. Tror det kommer bli bra hur ni än gör. Älskar förövrigt din blogg! Du verkar va en sån fin mamma o du ger en styrka när man ibland drar sig i håret (fast vi ”bara” har två barn 😉 )
Förstår att det är ett svårt beslut, hur ni än gör så kommer ni att finna en bra lösning!
Men när jag löder allt så hade Jag valt att ha dem i samma klass, kan inte riktigt motivera det utan är en känsla jag får.
Hoppas att det löser sig för er! KRAM
Om du läser ditt eget inlägg igen så ser du nog detsamma som jag – Dela på dem. Låt dem utvecklas, få vänner och bli sin egen individ, inte ”tvillingen”. De kommer alltid ha varandra ändå, det kan inget ändra på. Men just nu verkar de stå lite ivägen för varandras sociala utveckling och lärande.
Först tänkte jag att självklart ska dom gå tillsammans men efter jag läst klart så tycker jag faktiskt att dom ska gå i varsin klass,få ha sin egen fröken och sina egna kompisar,ja allt det.
Dom träffas ju hemma sen och kanske till o med leker bättre när dom fått sakna varandra på dagarna 😀
Kram
Är själv tvilling, enägg, jag och min syster gick i samma klass årskurs 1-9. Känslan när man började i gymnasiet därniiiingen kunde säga fel var obeskrivlig. Jag blev ”jag”…inte någon de inte visste namnet på. Så mina egna erfarenheter gör att jag tycker att tvillingar, om möjligt, ska gå i olika klasser. Slippa bli jämföra, slippa att klasskompisar säger fel namn…de kommer ALLTID ha ett speciellt band som någon aldrig kan ta ifrån de. Spelar ingen roll om de går i samma klass. Men de får nog större chans att bli en egen individ om de går i varsin klass.
Ville bara dela med mig av mina erfarenheter och jag tror ni kommer ta rätt beslut angående era barn
Jeg er lærer og har absolutt best erfaring med at tvillinger går i hver sin klasse. Det sterke båndet vil de alltid ha. Leke sammen vil de gjøre hjemme og på fritiden. Ikke ta fra dem muligheten til å bli kjent med andre barn og få nye impulser. Det er viktig for deres sosiale utvikling. Forstår at det er et vanskelig valg, lykke til.
Hej! Jag kan tyvärr inte hjälpa dig med några råd hur du ska göra med killarna. Låter som ditt hjärta säger samma klass men hjärnan tänker annorlunda.
Däremot kom jag på en annan fråga när jag såg killarnas säng. Tyckte den va så snygg och såg stabil ut så jag köpte en likadan till sonen (fast bara loftsäng med byrå under stegen). Snygg men ack så ranglig. Skenet bedrog liksom. Så jag undrar om du upplever det med?
Jag tror inte att det finns den bästa lösningen – men om jag vore du och läser det som du ser varje dag skulle jag förmodligen ”skilja” dem – därför talar att du ser att de inte kan skilja sig när de klumpar ihop hela tiden, alltsa om de vore i samma klass skulle det fortsätta sa – men du önskar dig att de blir mer individer och blir vänner med andra främmande barn – konsekvensen vore självklart för mig att de gar i olika klasser – i pausen kan de ju se sig…
Jag tänker även pa lärarna: Trots att jag läser din blogg i längre än ett ar kan jag (jag skäms därför!!) inte skilja de – – sa tänk pa lärarna som har uppgiften att betrakta dem som individer – men kanske även har det svart att skilja dem???
kanske gör de dumheter med lärarna osv…
De träffas som sagt hela eftermiddagen och i pausen – ge dem en chans att även individualisera sig!!
Lycka till!!
Är själv tvilling o har alltid haft en trygghet att ha min tvillingbror i samma klass, vi separerades inte föränn i gymnasiet. Det har vart enklare då man kunnat göra läxor osv tillsammans men även lättare för våra föräldrar o fixa inför utflykter osv.
Men ni vet såklart bäst för era pojkar, lycka till med beslutet!
Kram!
Ja jag förstår att det är ett dilemma.Min första reaktion efter att ha läst de första meningarna var att de självklart ska gå i samma klass men efter att ha läst hela inlägget så ändrade jag åsikt.Jag har också varit tvungen att välja saker för mina barn och man vill ju dem så väl så det blir väldigt svårt att välja då det alltid finns både för- och nackdelar med olika alternativ.Och facit får man oftast först flera år senare. Trots allt så tror jag inte att ni kan välja helt fel eftersom det i båda alternativen finns flera fördelar. När man väl har gjort sitt vsl måste man färsöka vara positiv till det alternativ man har valt och göra det bästa av situationen. Lycka till!
Såklart är det olika för alla, men såhär råkade det bli i min familj: Mina storebröder är tvillingar och de gick alltid tillsammans, i samma klass. Men i trean hände något. Min ena bror (K) tydde sig åt de andra killarna i klassen mer, medan min andra bror (L) fortsatte att vilja hänga med baaara K. Det slutade i att killarna K hängde mobbade L så grovt att han behövde byta skola, och K sa aldrig ifrån. Hemma var de bästa vänner men i skolan fiender, för att de andra killarna var där och i den åldern är man ju LIVRÄDD för att vara den som hamnar utanför. För dem hade det bästa varit att gå i skilda klasser, såhär med facit i hand 🙂
Jag tycker att det låter som att du redan har bestämt dig för hur du vill göra. Jag tror att du kommer fatta ett klokt beslut 🙂
Jag tänker på tvillingarna vi hade i skolan när vi gick i 1-3a på Lunda.
Jag vet faktist inte, men dem var jue i jämnan på varann och bråkade minns jag. Också totalt olika personer.
Det är säkert jätte svårt beslut! Men jag tror att det blir alltid bra tillslut, man kan bara välja med hjärtat??lycka till!
Jag tror att dom skulle växa mer som individer om dom gick i olika klasser, bara för att dom är tvillingar så måste dom inte sitta ihop överallt. Viktigt att lära sig att leka och umgås med andra och även dom två tillsammans med andra också =)
Det kommer inte vara ett misstag att sätta dom i olika klasser, dom kommer ju kunna lära sig nya saker av varandra sen också, och dom träffas ju hemma =)
Dottern har en tvilling i sin klass, den andra tvillingen hår i parallellklassen. De har separerat dem för att de ville att de skulle utvecklas. Inte enäggstvillingar om det spelar ngn roll. De leker inte mkt med varandra i skolan. Mina kusiner är tvliingar och gick i samma klass, tyckte det var jobbigt att de alltid sågs som tvillingarna, inte ”Sara och Moa”.
Jag tänker på om du har pratat med pedagogerna på föris om det? De ser ju mer av vad den framtida läraren kommer att se? En liten tanke jag fick när jag läste det.
Förstår att det är frustrerande men det kommer att ordna sig! Kram
Nu är jag ingen expert på det här, men tänkte dela med mig av en nästan färdig förskollärares tankar ? I mina öron låter det som att pojkarna behöver få utforska på eget håll. De tillbringar ändå mycket tid tillsammans utanför skolan, och de blir starkare som individer om de får vara ifrån varandra. Självklart kommer de tycka det är jobbigt i början, att inte ha brorsan som stöd. Men tänk vad de går miste om, alla kompisar och individuella intressen. Våga dela på dem, oavsett om de går i olika klasser, kommer deras band aldrig förändras. Kanske blir det ännu starkare bär de får sakna och dela sina olika erfarenheter?
Kramar!
Hej Satu!
Vi är ett pensionerat par som också har tvillingar. Dom är nu 47 år gamla. När dom började skolan så gick dom tillsammans i samma klass, men det tog inte lång stund innan vi delade på dom. Dom föll in i varandras tal hela tiden eftersom dom varit med om samma saker, dom triggade varandra och andra hela tiden eftersom dom var så starka tillsammans. Efter delningen så gick deras skolgång mycket bättre och dom gick ut 4 årig teknisk utbildning som fanns på den tiden. Lycka till med ert val för era fina killar 🙂
Tycker absolut inte du ska sära på dem! Jag har själv tvillingar (3,5) år och två grabbar födda 2008 och 2009 (prick 12 mån mellan). Min man var på föreläsning med en man som forskade på syskonrelationer med tvillingar som specialitet (med tvillingar i detta fall räknas även barn födda inom 12 mån). Han sa att forskning visar att syskonrelationen är extremt viktig! Han sa att tvillingar absolut inte skulle delas, oavsett hur mkt de bråkar så är de extremt viktiga för varandra! Han tyckte tom att man skulle överväga att sätta våra grabbar i samma klass (så att den äldsta ”väntade in” den yngsta).
Även utan denna info hade jag aldrig övervägt att dela tvillingarna. Tycker tex att det är underbart att äldsta sonen har sin kusin i samma klass även om de bråkar en del så har de alltid varandra (de är i princip uppvuxna som bröder då jag och syrran fick dem med tre veckors mellanrum).
Såklart känner ni era barn bäst! Det här var bara mina tankar 🙂 lycka till!