Jag är så tacksam för alla era kommentarer om mitt inlägg häromdagen (Ni hittar den HÄR)
Jag var rädd för responsen och för att jag skulle känna mig ännu hemskare efter att jag publicerade det, men så skönt att veta att man inte är ensam. Så tack. ♡
Det är ju trots allt så, det är rätt lätt att komma på de tillfällen man känner sig som den hemskaste föräldern. Tillfällen som har den förmågan att etsa sig fast, då tålamodet testats och inte vart den bästa, när man brustit i sin föräldraskap och inte vart så engagerad som man önskar att man varit.
Ikväll när jag nattade min 3-åring, min lilla pratkvarn och solstråle Olivia, så sa hon:
”Mamma jag älskar dig. Du är min bästa vän.” ♡
Jag låg där i mörkret med tårar i ögonen och höll den där lilla mjuka handen, pussade och kramade.
Lilla älskade du- om du bara visste hur dom där orden fick mig att lyfta, att andas ut och resa mig igen och göra morgondagen till ett ännu bättre, hur du fick mig att känna och hur dom orden fick mig att inse att jag kanske inte gör allt fel trots allt.
♡ Älskar dig också, mer än livet själv, min bästa vän. ♡
Jag blev lycklig när min dotter, då i 20-årsåldern talade om att vi hade varit så bra föraldrar eftersom vi alltid hade varit så bestämda. Hennes vänner hade ”kompisföräldrar”, vilket gjorde att de inte hade den rätta respekten, ej heller relationen med de vuxna. Tycker att du har ett väldigt sunt förhållningssätt till dina barn. Det finns något som heter ”good enough ”, dvs att göra sitt bästa räcker.
Du är världens bästa mamma<3
Finaste lilla godispåsen ❤️