My Baby Dolls

Onsdag kväll.
Barnen har tagit sitt vanliga kvällsbad och idag var det dags att tvätta allas hår igen.
Imorgon har Nicole fotografering i skolan så jag flätade hennes hår så hon har lockar imorgon. Nu kommer hon att vara i skolan i 2 timmar innan det är dags att fotograferas, ska bli kul att se hur hon ser ut på bilden 😀
Målat hennes naglar rosa har jag också gjort, ”mamma jag kan ju inte ha blåa naglar på skolbilden heller!”
Nu ligger allihopa i sina sängar och när dom har somnat sätter jag på babyvakten hos Kevin och tar mig ett bad.

Och nu till det som jag egentligen skulle skriva.
När jag läste bland mina kommentarer häromdagen så såg jag att Nicoles pedagog kommenterat, ganska kul att han hittade hit tyckte jag! 😀
Jag blir alltid jätte glad av alla kommentarer och jag brukar jämt kika in på dem som lämnat sina egna bloggadresser också, lite så att jag på något vis lär känna er också 🙂
Så hade pedagogen också lämnat en bloggadress som jag klickade in mig på.

Han heter Mohamed och jag känner igen honom från när vi var små och bodde på samma gata i Jordbro.
Han har precis börjat blogga igen läste jag. Och så fastnade jag i ett av inläggen.
Jag blev arg, ledsen och framförallt blev jag riktigt rörd av det han skrev.

Jag fick en påminnelse av vikten att vara positiv. Hur vi är mot varandra. Man kommer så långt med en positiv attityd och det smittar av sig.
Hur viktigt det är för våra barn att få en rolig och bra upplevelse av skolan/dagis.
Hur mycket ärr som kan sitta kvar, som kanske aldrig läker om man får en dålig start i skolan, kanske enbart av en enda lärare också.

Det finns två stora stereo typer av pedagoger, vad jag anser.

Det finns dom som verkligen brinner för det dom gör. Som bryr sig, som vill göra skillnad för dessa barn.
Och så finns  det dom där som ser ut som att dom vaknat på fel sida av sängen igen, som inte trivs. Dom som kanske jobbar just där dom är bara för att det fattades folk? Det syns på långa vägar vilka som är där dem är, som jobbar som pedagoger för att det är bland det bästa och viktigaste jobbet. Och så finns det dem som bara är trötta och sura och längtar tills dagen är slut innan den ens har börjat.

Mohamed är bland de förstnämnda.
Han har fattat att han är med och skapar en trygg och rolig start i livet på skolan för barnen, och han är 20.
Nu har jag ”bara” träffat honom i några få veckor sen skolstart och man såg precis att grabben är precis där han ska vara. Det här är hans grej.
Glad, positiv, energisk och engagerad i alla barn. Inte bara dem från hans egen klass, utan alla barn.
Barn märker av det. Föräldrar märker av det.

Läs hans inlägg som berörde här.

http://bloggboularbah.blogg.se/2014/september/foraldramote-spannande.html

Jag är nöjd med personalen på mina barns dagis också. Tycker att dom gör ett kanonjobb och jag känner att dom är i trygga händer.
Att dom har motivationen varenda dag och vara glada av att se varje barn varje morgon. Guld värt.

Så snälla föräldrar, nästa gång ni klagar på att ditt barns mössa är i någon annans hylla eller nåt- come on.
-Kom ihåg att det är minst lika viktigt att höra att man gör något bra än att bara ta upp de dåliga sakerna.
En positiv attityd från oss alla är viktigt.
Beröm!

– Det kan lyfta hela ens dag och det kostar ingenting!