Nu har jag fått in ett önskemål om ett inlägg om amning som jag tänkte skriva lite kort om.
Jag tycker att amning kan vara helt underbart- om det funkar.
När jag var gravid med mitt första barn hörde jag bara att det är klart att man måste amma, det är det bästa för ditt barn, så att h*n ska växa och må bra. OK. Då är det nog så, tänkte jag. Jag måste amma för det är det bra mammor gör, right?
Så föddes hon, min förstfödda dotter Nicole 2008.
Klart jag ska amma.
Mjölken kom igång och jag ammade. Allting kändes helt ok, förutom ömma bröst för att de är svårt att få till det där i början.
Men med tiden så räckte inte mjölken till. Hon blev aldrig mätt och nöjd.
Jag ammade ändå. Hon grät vid mitt bröst. Jag grät. Jag hade ont och hon var hungrig.
Jag var stressad och frustrerad, hon blev stressad och hungrig.
Vi båda satt och grät vid varje matning i ca. 3 veckors tid- tills en dag när Andres kom hem från jobbet och hällde in modersmjölk ersättning i nappflaskan och gav till mig.
Jag kände mig så lättad!
Jag trodde att han ville att jag skulle amma, att jag var mindre av kvinna som inte kunde amma.
Så jag matade henne med flaskan och hon drack som besatt! Sen var hon mätt, nöjd och glad! Är bebis glad är mamma glad!
Det jag vill säga är att funkar amningen- good for you!
Funkar den inte och du/ni känner att ni vill gå över till ersättning- good for you!
Det finns inget som är rätt eller fel här heller.
– Bröstmjölk är superbra och innehåller allt det viktiga ditt barn behöver få i sig för att växa och må bra, det är smidigt eftersom du alltid bär det med dig och i rätt temperatur.
– Men ersättning är också bra!
När min andra dotter föddes 2009 så var jag rustad med en bröstpump och tänkte ge detta ännu ett försök, skulle det funka så var det bra, men om det inte funkade så visste jag att flaskan funkade. Det blev flaska och ersättning ganska snabbt eftersom det inte hände så mycket med min mjölk produktion och denna gång hade jag ingen stor press på mig.
För mig funkade det helt enkelt inte. Och det är ok. Dom blev mätta på ersättning och även dom växte och mår bra 😉
För oss var ersättningen helt enkelt en bättre val. Sen är det upp till alla familjer att själva bestämma hur dom vill göra. Huvudsaken är att ditt barn blir mätt, växer och mår bra, eller hur? Om man absolut verkligen vill amma så finns det pumpar man kan använda för att få igång produktionen av mjölk, ju mer du ammar desto mer producerar du ju.
Nu har det blivit stor hets kring vart mammor får och inte får amma sina barn, har ni läst om det?
Min väninna fick sitt första barn för ca. 2 månader sedan, och när hon skulle sätta sig och amma på ett café så sa någon väldigt otrevlig typ att om hon ska börja amma nu så kan hon väl gå till toan och göra det där. Helloo?
Vill DU kanske käka din lunch på en offentlig toa?
Helt seriöst, jag blir så arg. Vem tar sig rätten att säga något sådant när man är i en så sårbar situation ändå? Jag kommer ihåg när jag skulle amma Nicole på en restaurang då hon blev akut hungrig. Jag skulle vara så diskret som jag bara kunde, täckte över med en filt över så inget skulle synas- om någon hade sagt något till mig då så hade jag nog börjat grina!
Det är inte så att man tar upp sina pattar för skojs skull och visar upp var som helst- dom flesta mammor känner sig sårbara just at the moment, och de flesta har nog en snuttefilt/amningsponcho eller något att täcka över bröstet och vill bara ge sitt barn mat.
Man vill väl helst amma på ett lugnt ställe, men inte alltid såna ställen finns tillgängliga. Bebisar tänker nog inte att OK här kan jag börja gråta och visa att jag är hungrig, vi gick precis förbi ett amningsrum? Nä tänkte väl inte det.
Har det drabbat er nån gång?
Känner ni att ni kan amma var ni vill?
Ni som valt att inte amma, eller ni som inte kunnat amma av olika anledningar, har ni fått kommentarer om det?
Bra ämne att ta upp! Har sex barn, hel ammade första och andra till ca 6 månader, gick hur bra som helst sånär som på lite sår från början. Tredje och fjärde började dala i vikt efter ca 3 veckor, började krångla med pump, höll på att bli galen när man dessutom hade några små till… Efter någon vecka fick jag rådet att börja med lite tillägg och vips, mätta å nöjda barn som ökade i vikt å sov bra. Femte började jag också amma men fick en jätte mjölk stickning efter ca 10 dagar, tvungen till två kurer antibiotika och dom tog även mastit prov, vilket jag bara trodde man gjorde på kor ha ha. Blev ersättning där också. Den sjätte (och sista) ville jag inte börja amma när han föddes men blev ifrågasatt på BB. Men första kvällen där ( blev ett urakut snitt) så kom världens underbaraste barnmorska som förstod när jag förklarade min amnings historik, hon susade snabbt som ögat upp på neo, hämtade en flaska och ersättning. Tjo ho äntligen nån som förstod att jag inte fixade och amma! När jag sen kom hem som började jag lägga till honom vid bröstet ändå, för att se hur de skulle funka, gick jättebra, gav ersättning parallellt men efter 3 veckor fick jag hög feber, blev illamående och de ena bröstet svullnade upp jättemycket, inte alls som en vanlig mjölkstockning… visade sig vara en super stor bröstböld, dom drog ur 20 ml var och sen fick jag ett dränage några dagar, värsta smärtan jag nånsin varit med om! Föda barn var inget mot de här! Även bredspektra antibiotika, efter de blev det 100 % ersättning då jag tycker att jag gett amningen många chanser med dom sista barnen och de verkligen inte funkat. Med detta vill jag säga att man måste göra de man känner är bäst för just dig och ditt barn! Ingen kan säga vad som är rätt och fel! Kram och tack för att du delar med dig av ditt och din familjs liv ?
Har ammat alla mina tre barn, helammat ca 5 månader och sedan delammat tills dom var ca 8 månader. Har aldrig varit ngt problem. Ammar just nu vårt tredje barn, han är lite på 4 månader nu, men har ej planer på att börja ge annat då det funkar bra. Har ammat på alla möjliga ställen och blivit bara bekvämare med det varteftersom. För mej har amningen aldrig varit ett problem, men kan ibland bli irriterad då jag hör om mammor som säger att de provade amma ett par dagar och sedan gav upp för att det inte kom nån mjölk. Jo det kommer nog , men nu med sista också så började det inte komma mjölk förrän han var 3 dagar, det är ok, de får i sig av den där första råmjölken som är så energirik att de klarar sig nog! Och nej man har inget ”liv” de första 3 veckorna, det är bara att amma och amma för att få produktionen igång och mängden enligt vad babyn vill ha.Tycker det borde finnas mera stöd om amning för nyblivna mammor, det är inte alltid så lätt att veta.
Jag amma mina 6 barn.. när dom var hungrig är man tvungen att sätta sig ner o amma.. de skriker ju tills de får sin mat, bebisar kan ju aldrig vänta.. allt ska ske på en gång, ja la alltid för så ingen såg.. men folk kolla ju ändå vad man höll på med.. nyfikna..
Jag undrar över hur det var när du fick tvillingarna och låg på neonatalen med dom. Pressade dom dig till att försöka amma/få bröstmjölk? Har hört att på neonatalen där jag bor tas det för givet att alla mammor ska ge sina barn bröstmjölk. Fick ni ge barnen ersättning?
Tack för en bra blogg.
Har två barn. När vi fick första barnet fungerade inte amningen särskilt bra, utan sonen var mycket ledsen och arg, och ville äta varannan timme. Vi var helt slut, och ville börja med ersättning men BVCsköterskan sa att det var bland det värsta vi kunde göra och att vi bara skulle kämpa på med amningen. Vi stod ut i nästan två månader, sen gick vi över till ersättning, fast bvc-sköterskan var emot det. Sonen blev då mycket gladare och lugnare. I efterhand kan jag inte förstå hur bvc-sköterskan kan få övertala en till att fortsätta med amningen när det inte fungerar, och att hon fick det att låta som att man var en jättehemsk mamma om man gav ersättning. När man får första barnet lyssnar man ju mycket på bvc-sköterskan, tyvärr. Andra barnet fick ersättning nästan från början, och det fungerade superbra. Jag struntade då i bvc-sköterskans tjat.
…. När jag fick egna barn var jag beslutenom att amma dom. Med första barnet krånglade det såklart, såriga bröstvårtor, mjölkstockning och feber. Jag hade inga ”toppar” heller på vårtgårdarna så det gjorde ju det inte lättare. Jag hade jättemycket mjölk. Fick redan på BB pumpa ut mjölk i dom större flaskorna men dotter ville inte ha så mycket för hon föddes tidigt och var liten och blev gul och var svag. Sköterskan frågade om jag ville donera min mjölk till andra behövande barn, det fick dom såklart.
Jag fick hyra en pump ( 11kr/dag).
Jag pumpade och pumpade i tre månader och till slut tog hon tag i bröstet först med amningsnapp och sen helt utan. vilken lättnad tänkte jag vilken skillnad så lätt att mätta sin bebis tänkte jag. Vi ammade i 1 år ungefär för sen car vi tvungna att sluta amma då jag blev gravid till lillebror. Honom ammade jag också. Nu ammar jag tredje barnet en son på 10 mån och har alltid gjort det väldigt diskret och täcker väl och ingen som har reagerat på det. Har ammat på bussar, provrum och restauranger, inga problem. Har också bara hört bra kommentarer ingen kritik alls. Modersmjölken bara inte mättar utan skyddar barnen har flera sagt. Och peppar peppar mycket riktigt har dom inte varit sjuka så ofta.
Men att ge ersättning, köpa, fixa med och koka nappar och flaskor kostar och tar sån tid… Så stor eloge till alla mammor och pappor där ute som kämpar i vardagen med sina små.
Jag är min mammas förstfödda och amningen hade krånglat för henne också. Jag hade fått ersättning. Men mamma klagade jämt om att jag var smal och sjuk ofta.
När jag fick
Åh trångsynta elaka människor det finns alltså :-/
Stackars din väninna, i den situationen är man inte tuff direkt!
Jag ammade min dotter, inte så ofta när vi var ute, men blev hon hungrig så blev hon..
Brukade ha en filt över mig (inte henne) om jag var tvungen att amma ute..
Vad jag kommer ihåg så fick jag aldrig någon elak kommentar..
Bara när hon var liten och hon var ledsen och skrek inne i en mataffär..
Då var det en k*rring som tyckte att jag borde hålla mig hemma eftersom jag hade en liten bebis alltså hon tyckte inte man borde gå ut alls när man har en bebis liksom hallå eller? 😉
Som tur var hennes farmor med och hon har skinn på näsan så att säga så hon sa några väl valda ord vad hon tyckte sen blev k*rringen tyst.. 😛
Men hade jag varit själv nej jag hade nog blivit ledsen och gått därifrån..
Jag försökte amma min första men gick inte alls. Mest troligt mycket på grund av min bröst operation. Med vissa funkar det inte då. Fick så mycket kritik för det. Och just med första barnet (och så var jag bara 19år) så är man så sårbar. Fick fortsätta försöka trots att det blödde och gjorde så ont. Hemskt! Med andra och sista barnet bestämde jag mig med en gång för att strunta i att amma. Funkar precis lika bra med ersättning och närhet ändå.
Jag har ammat alla barnen men åt den sista varvade jag med ersättning för att det var mest praktiskt så och pga att jag ibland gav ersättning så fick jag mindre mjölk. Jag har själv ammat diskret på alla möjliga ställen men fast jag är kvinna och själv har ammat offentligt så känner jag mig obekväm tex på restaurang när någon ammar med hela bröstet fram. Det är inte så ofta det händer men jag har råkat ut för det några gånger och jag kan tänka mig att det känns ännu obekvämare för en man, speciellt såna som inte har egna barn.Jag skulle inte säga åt någon hur de ska göra men jag trivs bäst om man är lite diskret.
Heej Satu!
Alltså det här med amningen är ju som en het potatis. Vi har sån stor press på oss redan från början att man nästan blir rädd att ens tala om för bvc att man ger sitt barn ersättning utan att få konstiga blickar på sig
Jag har nyligen fått mitt andra barn och hade från början bestämt mig för att jag skulle helamma honom eftersom jag gjorde det med mitt första barn också. Men jag hade inte tänkt på att det kanske inte skulle gå lika smidigt som med första. Han grät och var helt hysterisk och jag fattade inte varför han grät, jag var så trött och ledsen men barnmorskan trodde att han inte fick tag ordentligt om bröstet, så jag försökte men det funkade ändå inte. Sen gav jag honom en flaska med lite ersättning och det gick ju jättebra. Så jag har fortsatt med det men ammar också emellanåt. Jag kände mig till en början ganska dålig eftersom jag var jättenoga med att inte ge ersättning till min första. Men sen har jag tänkt att det måste inte vara antingen svart eller vitt, det är okej att slappna av lite och göra det som funkar för oss.
Kul att du tar upp just det här ämnet. Kram på dig!
För mig är det fortfarande lite svårt att amma nån annanstans än hemma och liggandes. Haha. Att amma offentligt är lite stressande. Jag vill inte visa mina bröst och fast man har amningskläder på sig så får man (eller bara jag?) kämpa hårt att få det funka fint. Vi borde faktsikt träna lite att amma sittandes också, han bara börjar klaga direkt. Lilla prinsen. ?
Fattar inte ens varför det är så viktigt för alla andra vad man gör och inte. Har enda sen min dotter föddes för 3 månader sen fått frågan ”ammar du?”säkert 40 ggr.VARFÖR är det så viktigt för andra att veta vad jag gör? Och varför ställa ens den frågan? fick frågan på ett kalas,” grattis till den lilla, ammar du?”
Haha.
Jag förstår inte
Och ja,jag gör både och. Hon blev helt enkelt inte heller mätt av att bara bli ammad så jag del ammar,funkar skit bra för oss båda ?
Håller med, man gör vad man kan. Amning har funkat superbra på alla mina barn, så självklart väljer jag det av många anledningar. Sen vet jag tyvärr många som väljer bort det snabbt för att man blir för ”låst”.
En del brukar fråga om det inte är dags att sluta amma snart, alltid när barnen varit runt 5-6 månader. Och visst ibland känner jag mig obekväm för att folk frågar om jag fortfarande ammar.. Vet inte varför, men för många verkar det va fel att amma tills barnen blivit runt 1 år. Men efter 8-9 månader så ammar jag oftast på natten eller någon gång på dagen.
Jag har ammat på alla möjliga platser och aldrig hört något negativt tack och lov. För mina barn går före elaka kommentarer!:)
Ha en bra kväll ☺️
Jag ammar inte.
Har fyra pojkar och den första sonen ammades i ca tre månader, sen började hans viktkurva att dala. Han var konstant gnällig och hungrig. Tog då beslutet att gå över till ersättning och det vände. Nöjd och mätt bebis. Gladare och piggare mamma. Mina andra barn har jag bara ammat den första veckan efter förlossningen sen har jag helt gått över till ersättning.
Har fått höra allt möjligt om mitt val att inte amma, varför det nu ska vara så viktigt för andra.
En sak som också stör mig är BVC, de frågar vid varje besök om jag ammar.
Har jag svarat att jag inte ammar en gång varför fortsätter de att ställa frågan om jag gör det? Märkligt.
Jag har testat att amma alla tre barn, men det funkade väldigt dåligt. Barnen var aldrig mätta och jag blev stressad av att det inte fungerade så bra.
Tycker att jag blivit ifrågasatt av omgivningen, men när jag visat att jag gör som jag vill har ingen fortsatt tycka saker.
Jag håller med dig att alla gör vad som passar än. Man är inte en sämre mamma för att barnen får flaska, snarare än bra mamma som förstår att göra det bästa för just sin situation.
Här på irland är det mer vanligt med ersättning men när jag fick vår son för 15 år sedan så vägra han ta bröstet och bara för att Sverige har sådan ammnings hets så mådde jag jätte dåligt över att jag efter 4 dagar av svett tårar och mer tårar var tvungen att ge upp amningen. Mådde dåligt väldigt länge men jack han växte och var glad och var inte sjukare mer än barn som ammas. När min dotter föddes 2 år senare ville jag försöka amma igen men när jag andra natten inte ville att hon skulle vakna för att jag inte ville amma henne förstod jag hur knäppt det var att den lilla varelse man älska mätt önska man inte skulle vakna och vara hungrig så hon fick också flaska och blev glad liten varelse.
Jag brukar ibland skämta o säga att det enda ja är riktigt bra på är att amma. Har har tre barn o har ammat dem allihop. Har aldrig haft några problem eller sjuka bröst. Helammat till ca 5mån o slutat helt mellan 8-11mån. Har ammat på alla de möjliga ställen ex cafe, bänk i butik, bilen , på torget o tom en gång i kyrkan. Har ju alltid gjort det väldigt diskret o aldrig fått en enda kommentar. Tyvärr funkar det ju inte alltid så bra, är själv uppväxt på ersättning eftersom min mamma hade en nästan exakt likadan story som du o bra blev jag. Alla måste välja själv hur det passar dem, deras familj o baby.
Jag har ammat alla mina barn i ca 1 år = 6 år.
Jag har aldrig fått någon kommentar eller elaka blickar. Skulle inte kunna bry mig mindre om någon stör sig på att mitt barn äter…
Jag har alltid varit diskret och aldrig haft pattarna i vädret.
Jag har fått lite positiva kommentarer från andra kvinnor att det är praktiskt att ha maten nära till hands typ.
Jag tycker som du att har man inte mjölk är det ju verkligen tur att det finns så bra ersättningar idag!
Det verkar ju också helt galet att någon ger elaka kommentarer till någon som ammar sitt barn.
Bäst då att fråga om dom vill lyssna på hungrig skrikig bebis istället. Dessutom går man ju kanske in på kafet just för att amma barnet.