Kollade på tidningen Vi Föräldrar igår som vi var med i. Tråkigt att dom tog bort så mycket av texten jag skrivit och förkortade den så mycket. Det var ingen stor grej alls, men ungefär såhär hade jag skrivit.
(Frågan gällde alltså något pinsamt som hänt när barnet varit under 2 år:)
”Vi var i ett köpcentrum och Nicole då ca. 8 månader låg i vagnen och började gråta. Hon var hungrig. Gråten blev allt mer desperat och helt otröstligt. Jag tog fram ersättningen som jag skulle blanda ihop i hennes nappflaska, Nicole skrek helt hysteriskt och som första gångs förälder kändes som att hela köpcentrumet tittade på mig och jag kände hur jag var helt sönderstressad och försökte få allting gjort så fort som möjligt. Nicole skrek så att hela köpcentrumet säkert hörde, akuthungrig. – Vällingen i flaskan, jag skruvar på nappen och korken och skakar på flaskan.
Jag skruvar snabbt bort loss locket- fast i all stress hade jag helt glömt bort att ens sätta locket på, så i själva verket skruvade jag loss själva nappdelen och när jag skickade in flaskan mot Nicole så fick hon hela vällingen över hela sig och på nya vagnen. Och DÅ kan jag lova att jag drog blickar till mig.”
Såhär i efterhand kan jag skratta åt hela situationen, men just då var det inte alls lika roligt.
När man får första barnet är allting så nytt och man vet inte riktigt hur man ska göra, det kommer ju inte direkt med nån handbok för hur man tar hand om en bebis när dom föds.
Då när Nicole började skrika blev jag helt stressad, men nu går man nästan där och visslar och blir inte alls sådär stressad, för man vet att det egentligen inte är någon fara.
Ojoj många sådana där incidenter har man varit med om i stressade situationer! Mkt roligt att minnas i efterhand hihi Trevlig helg på er! Kram / Ingela