Vardagen knackar på…

Hej alla fina!

Hur mår ni? Hur har helgen vart?

 

Söndag kväll nu, vardagen knackar på. Imorgon är det jobb för pappan i familjen och barnen ska till förskolan.

 

Jag hade väldigt starka åsikter om det här med att skicka syskon till förskolan när man är föräldraledig med bebis.

Jag sa jämt att jag inte förstår varför man skickar iväg syskon till dagis om man ändå är hemma med bebis.

Nu har jag ändrat mig. Nu förstår jag. Jobbigt att erkänna, men jag kan inte ge barnen den pedagogiska och sociala biten som dom behöver. Nu har dom vart hemma i nästan 3 veckor och vi har mer eller mindre hållit oss hemma pga. att grabbarna vart sjuka och så för att jag inte känner för att vara ute och härja bland folk när det går så mycket RS-virus överallt. Vill inte att Olivia ska bli smittad, hon är ju så pytte liten.

Barnen saknar sina vänner på dagis och allt som dom hittar på på förskolan, dom trivs där. Jag tror att det gör dom gott att komma ut lite, iväg på egna äventyr igen och vara en del av det roliga som dom gör på förskolan.

 

Så ja, jag har ändrat mig, tror att det bästa för oss är att dom får gå tillbaka till dagis, leka av sig med kompisar och få allt det där, så kan jag vara hemma och sköta lite extra om lilla Olivia.

Sen när dom kommer hem så har vi hela eftermiddan på oss att vara tillsammans.

OK om jag bara hade haft ett barn sen innan, då hade det vart en annan grej, men nu är det 4 små… med olika viljor. Starka viljor. Det är inte så att jag är hemma med 5 småttingar och allt är lungt och harmoniskt, vi sitter och leker allihopa tillsammans, pysslar och lär. Nope. Här vill alla göra olika grejer, samtidigt, jag hinner liksom inte med…. även fast jag skulle vilja. Dom börjar redan klättra på väggarna ibland, så det ska bli skönt, för mitt dåliga samvete mot dem också att dom får göra något annat än att vara hemma med en mamma som ofta sitter och ammar/ger flaska/byter blöjor. Som sagt- ute finns ingenting för oss att göra heller när lekparkerna ser ut som dom gör. Och jag vill inte dra iväg Olivia på en massa folksamlingar just nu.

 

Jag älskar mina barn över allt annat, dom är verkligen det bästa som någonsin har hänt mig och jag vill inte ha mitt liv på något annat sätt än just såhär. Men jag är också otroligt tacksam för förskolan, för att dom finns.

Vi går varandra på nerverna ibland, ibland behövs en breake så att man kan ta allt med nya krafter och energi igen, och verkligen ta tillvara på tiden man har med varandra. Förstår ni hur jag menar… ?

 

Det har vart riktigt skönt att ha hela familjen samlad den här första tiden, men det är ändå skönt att det blir vardag och tillbaka till vanliga rutiner igen- även om jag kommer att sakna de sovmornar jag fått nu.

 

Så nu är allting klart inför imorgon.

Dagis väskorna är packade och står i hallen, morgondagens kläder är framme, håret är tvättat, naglarna klippta och öronen rensade. (kanske dom hör/lyssnar bättre nu….?) Dom ligger och sover sen en timme tillbaka.

 

Får se hur första dagis dagen kommer att gå efter den långa ledigheten. Jag får sätta på väckarklockan till imorgon…

Tur att Andres kan börja lite senare så att jag kan gå och lämna barnen i lugn och ro, så kan Olivia stanna hemma med pappsen så länge.

 

Nu ska jag sätta blöja på nakenfisen Olivia, hon har fått ”lufta” lite efter sitt kvällsbad, haha…

 

Puua har kommit till oss på morgonkaffe flera dagar i rad och busat upp alla barnen…

Dom har honom lindat runt lillfingret! Ja, ni ser ju…