Glömde ju skriva om besöket i Huddinge i måndags!
Först var det ju TUL (tillväxtultraljud) och vi fick se våran lilla bebis! *så söt!* hihi.
Allt ser jätte fint ut med henne, hon väger nu uppskattningsvis lite över 1300 g och följer sin egen kurva. Hon har tagit ett ordentligt kliv upp i kurvan också. Navelsträngsflödet var bra och nu ligger hon med huvudet neråt och jag hoppas att hon ska ligga kvar så, för det gör det mycket lättare för mig att andas… 
Det som var pinsamt på ultraljudet var att jag höll på att svimma igen. Den här gången för att jag legat platt på rygg så länge, så medans hon räknade bebisens vikt så fick jag lägga mig på sidan vilket hjälpte.
Sen var det dags att ta hissen ner till specialist mvc där vi träffade på jäte gulliga överläkaren Karin Petterson. Så himla trevlig, glad och tar en på allvar. Jag berättade att jag har svimmat och då ville hon ta mitt blodtryck, lyssna på mitt hjärta och ta blodsockret- och allting såg fint ut. Hon sa att det kan varit blodsockerfall.
Hon tyckte inte att jag behövde komma fler gånger, eftersom bebisen mår bra och alla mina värden ser fint ut. Och eftersom min tapp såg så fin ut senast (1 månad) sedan tyckte hon inte att vi behövde kolla upp den igen.
Det tyckte jag var konstigt att dom inte kollade den på min sista gång, men hon tänkte väl att medicinen har så bra inverkan på mig och eftersom mina sammandragningar inte blivit annorlunda, så den höll nog samma längd?
Vad vet jag.
Jag tog upp en grej som jag endast tänkt för mig själv. Jag är ju livrädd att förlossningen ska starta när Andres inte är hemma och jag är själv med barnen- ifall jag hade nån möjlighet till en igångsättning. Efter att vattnet har gått så har 3 av våra yngsta kommit på en timme, vilket låter oroande ifall det händer just när jag är hemma ensam med småttingarna.
– Javisst hade jag det! Dom brukar sätta igång kvinnor som är fullgågna, dvs i vecka 37 + 0, och det blir jag på julafton.
Jag skulle få komma tillbaka till speccen mitt under allt bullbak den 21 december för att prata lite hur vi ska göra och ifall jag vill bli igångsatt där på mellan dagarna.
Jag var superglad!
Jag hoppas verkligen att vi kommer så långt, för det känns så mycket tryggare att dom har koll på mig när det sätts igång och att jag inte är ensam.
Så…. det betyder väl att vi har ca 7 veckor kvar? 
Har ni blivit igångsatta någon gång? Vill ni dela med er av era berättelser?
