Trött på påklädningarna… =(

Brr va kallt det är där ute!  Ännu kallare eftersom jag inte ens kan knäppa min jacka, fast den är riktigt stor på mig annars.

 

Är det bara jag eller är någon annan riktigt trött på att klä på barnen vinterkläder (redan)??

Jisses säger jag bara!Varje morgon börjar vi klä på oss i god tid innan vi ska vara på dagis, men ändå blir det stressigt, i dont get it? Nicole och Vanessa klär på sig ganska så bra själva, men behöver såklart hjälp med dragkedjor på overoller, handskar och fixa till de där banden från overollerna som ska vara under skorna osv. Danilo och Jonathan kan inte det där så bra ännu… Så jag klär på alla så gott och snabbt som jag kan. Magen är stor nu och ibland känner jag mig otymplig, speciellt när jag sitter på golvet och klär på alla, sammandragningarna avlöser varandra, men inget som gör ont iaf .

Så fort jag har klätt på en och börjar med nästa så börjar den första klä av sig vantarna (jag hatar vantarna! Och att få grabbarnas tummar att stanna på rätt plats är en omöjlighet!) Och medans jag håller på så blir de andra otåliga och börjar bråka om dittan och dattan.

Dom blir varma, dom vill ha hjälp NU och inte snart, något kliar, sitter för hårt, något sitter inte bra, någon vill inte ha på sig vantar och någon vill inte ha just den mössan som jag tagit fram, alla vill ha hjälp på samma gång och jag räcker inte till… Våran lilla Bessa-Bus (Vanessa 3 år) är inte känd för att ha världens bästa tålamod direkt, utan där blir det utbrott direkt när något inte går som den lilla bestämda damen vill. Hon slänger kläderna och går iväg och skriker med rösten som Gud glömde…  PHEW!

 

Och sen är det ju naturligtvis så att när jag fått på alla sina kläder och alla är redo att gå ut så känner man någon mystisk lukt, som råkar komma från nån av grabbarna. Naturligtvis har dom bajsat också. Så det är bara att klä av, byta blöja och klä på igen och medans jag gör detta är alla varma i hallen och bråkar om vem som ska få stå och hålla i dörrhandtaget (!?)

 

Vissa dagar går smidigare än andra. Vissa mornar när alla skriker och bråkar med varandra så har jag lust att skicka ut dom själva och lägga mig under täcket. Andra mornar går det lättare. Jag försöker med en ny grej- att istället för att alla ska stå och klaga, bråka och tjata på mig vid påklädningen så ber jag dem sjunga något tillsammans istället.

Så vissa mornar sjunger dom för full hals och då går allt så mycket smidigare!

 

Det är verkligen inte roligt att bråka med sina barn, och speciellt inte på morgonen.

Jag hoppas att tiden går fort tills bebis kommer, för mitt tålamod är inte vad det brukar vara just nu. Jag försöker verkligen göra mitt bästa, hålla mig lugn och räkna till tio, men ibland räcker det inte. Jag räcker inte till.

 

Mornar som dessa längtar jag sååå mycket mer till sommar, sol och värme än någonsin!

Tänk vilken lyx- att bara ta på sig skorna och gå ut. Va enkelt.

 

Fram kommer vi alltid, det är så skönt att ha dagis så himla nära, det är LYX! Och dom är alltid så glada så när vi väl kommit ut, själv ler jag mitt instabila leende och kan inte fatta hur gnälliga och sura vi alla var ca 2 minuter sen.

Vad hände där egentligen…..?

 

Jag lämnar alltid barnen klockan 9 på dagis, och då är dom alltid ute. Nån dag i veckan har dom innegrupper, men oftast är det läming utomhus. Så otroligt skönt att alla 4 går på samma förskola, dom har en enorm trygghet i varandra. (dem har två avdelningar- tjejerna går på stora och grabbarna i den lilla, kusinen Dewin går också på den stora.) Idag hoppade mina 4 diamanter från ett bord ner i snön och skrattade och skrattade. Även jag gjorde det (skrattade alltså), det såg himla kul ut. Jonathan som försökte räkna till tio och så tog han i och hoppade och sjönk in i den mjuka snön. Då får man extra dåligt samvete att man var så stressad och sur vid påklädning… Jämt detta dåliga samvete! Perkele.

 

 

 

Från förskolan promenerade jag vidare till lill-ica för att hitta ett ljus till tjejernas Lucia-ljus. Vi har en som funkar och en som nån slängt på golvet så själva lampan gick sönder. Dom hade inte det!

Jag ringde Mummu och hörde med henne om hon kanske hade något av våra gamla Lucia-ljus hemma hos sig, och det hade hon! WoHoo! Jag var helt bedövad av kylan när jag kom hem, så det blev ett varmt bad för min del.

Nicole och Vanessa har sitt Lucia-firande idag på eftermiddagen, för småbarnsavdelningen blir det inget, det bakade dom ju in i samband med Jul-festen som var i förra veckan. Storabarns avdelningen ska ha Lucia-firande med svenska avdelningarna. (Våra barn går på finska avdelningar).

 

 

Här går dom ute. Vet fasiken inte om tjejernas lucia-linnen får plats ovanpå deras overoller?? Kanske borde leta fram två av Andres vita t-shirts och ta med, eller så kanske det räcker med Lucia-ljus och glitter på huvudet?

Hmm, vi får se hur jag gör. Jag hoppas att Andres hinner hem för att titta på dom idag… dom jobbar långt hemifrån idag.

 

Oj, va långt detta blev!  Hur som helst så tar jag med mig kameran och tar en massa bilder från Lucia-firandet, och så hörs vi mera ikväll!