Hej Hej!
Tänkte sitta och skriva lite här i bloggen innan jag börjar skriva i tjejernas bok igen. Helt otroligt vad den projekten tar lång tid, jag ligger efter med hur många veckor som helst, och jag kommer ju aldrig hinna ikapp.
För er som inte fattar vad jag babblar om, så håller jag på och gör en egen ”Bok” till tjejerna. Jag brukar skriva om hur dagen har gått, vad vi har gjort, vad som är nytt, om mina tankar och funderingar. Allt detta skriver jag i min mobil, som jag sedan för över till datorn, och där börjar det stora jobbet. Lägga in fin text, fina bilder, lägga till en massa annat skoj osv osv. Sen när det är klart så skriver jag ut allting och lägger i deras pärm. detta har jag gjort i över 2 års-tid nu, och det är superkul!
Nu ligger jag efter med över 2 månaders jobb…
Det är roligt att läsa om allt som man gjort och som glömts bort, och jag hoppas att tjejerna uppskattar att läsa om det när dem blir lite äldre.
Nicole har kommit in i nån riktig trotsålder….
Hon ska testa alla gränser, och ibland vet jag inte riktigt hur jag ska handskas med allt.
Allt är bara ”Nähhe!” Och så slänger hon sig på golvet när hon inte får som hon vill….
– Hon har helt plötsligt börjat vägra sova med mig och Vanessa. Fast hon är supertrött. Vanessa försöker somna, och Nukke börjar peta på oss, ställer sig upp på sängen eller klättrar ner från sängen… när jag lägger henne igen så skriker hon i tonen som Gud glömde, och såklart väcker hon Vanessa varje gång hon precis håller på och somnar… Jag vet inte hur många gånger jag har fått gå ut med Nukke från rummet, och lämna henne i deras rum, i Bessas spjälsäng (därifrån kan hon inte smita). Rooooooligt. Ändå fortsätter jag ge henne chanser att komma tillbaka och sova med oss. (Andres tycker att jag är värsta mesen)
– Häromdagen när vi kom hem så hittade hon en massa snöblandade isbitar utanför vår port som hon började plocka upp och kasta till höger och vänster, och hon hade nog glömt öronen hemma denna dag också, eftersom hon struntade helt i att vi ropade in henne. Andres gick in i trapphuset och spionerade gömd på henne, men inte brydde hon sig för att vi inte var där. Hon hade nog stannat där ute hur länge som helst och kastat sina snöbollar.
Med Vanessa är hon hur gullig som helst, en toppensyster. Hon älskar all uppmärksamhet som Bessa ger henne när hon är en clown. Hon leker alltid med henne, ger henne leksaker, smeker hennes hand/kind och ger henne napp och dricka (ibland försöker hon även ge henne en massa godsaker)
Bessa älskar att ha Nukke nära för hon snappar upp allt som Nukke gör och tycker att hon är super rolig.
Nukke lär sig en massa nya roliga saker hela tiden och ofta får man skratta tills man nästan kissar på sig åt henne.
Jag hoppas verkligen att denna trots snart går över….
Det jag oroar mig mest över är att hon bara sticker iväg. Hon bara drar iväg! Tror ni att hon bryr sig om vi följer efter henne eller inte?? Nehhe, inte hon. Vi har smygit efter henne flera gånger, för att se om hon verkligen vågar gå iväg själv. Och hon går bara sin väg, oftast till närmaste affär (som alltid råkar vara en godisaffär), och så hittar hon en godisbit som snabbt hamnar i munnen. Och sen kanske vidare till nästa affär. Har hon en enda gång tittat efter om vi är med? Nej. Bara om någon kommer fram till henne, då blir det ”Mamma, Mamma!” på en gång. Annars är hon helt i sin egen värld. Man måste verkligen ha ögonen på henne hela tiden, för man vet aldrig vad/eller vem som lurar sig bakom hörnen nuförtiden…. 
Hon är vår lilla ögonsten är hon hur som helst! Våran NUKKE! 
