Tokigt

Idag har det känts som att jag fixat och donat en massa, men ändå har jag inte fått nånting gjort.
Jag har fått tjata och tjata på barnen nästan hela dagen känns det som. Det gör ju inte saken bättre att man inte själv känner sig på topp just nu, så man har ännu mindre tålamod…
Känns som att jag bara har sagt: ”Nej, gör inte så, gå inte dit, ge tillbaka den, varför gör du så, slåss inte, skrik inte, sluta gnälla” osv osv. Ni hör ju, tjat och tjafs.

Jag väntar på att snön ska smälta så att vi kan komma ut och leka. Så trött på att bara sitta hemma nu, och det är väl barnen också… Vi gick ut en sväng idag, och sen åkte vi till Coop och lekte i Port 73´s lekhörna som Nicole tjatat om hela dagen. Där var det kul för barnen.
Tjejerna fikade, sprang runt och lekte så fint- Och grabbarna fick en ny liten kompis.
Han heter Milton och blev 11 månader igår.
Jätte kul att dom också fick ”leka” med en jämngammal en stund.

Jonathan och Danilo ska krypa efter sin nya polare…

Jonathan, Milton & Danilo

Nu ligger alla och sover….
Det är så tokigt…
När barnen är vakna och bråkiga så önskar man att tiden gick snabbt så att man kan lägga dem, och sen när dem väl sover så saknar man dem.
Jag vill bara gå in i deras rum och pussa och krama om dem, säga hur mycket jag älskar dom och hur mycket dem betyder för mig. (Fast jag gör det 1004048473 gånger om dan ändå)

Nu ska jag ta ett varmt bad innan Big Brother börjar.