My Baby Dolls

Ibland önskar jag att jag kunde pausa tiden. Spola tillbaka och göra annorlunda, göra rätt.
Andra dagar önskar jag att jag kunde spola framåt och komma ur all trots och tjafs med förnuftet i behåll.
Jag skulle vilja pausa när jag vill vill vara kvar i stunden för alltid. Och stoppa tiden när jag behöver andas.

Jag har 7 barn i åldrarna 1-8 år.
Det händer mycket. Alltid är det någon som är i någon sorts ”fas” och man hinner knappt pusta ut när den är över för då kommer nästa. Tänk ändå om barnen och alla faser som ingår kom med en instruktionsbok?
”OK, nu känner jag en fas på väg, jag ska genast kolla instruktionsboken hur jag ska hantera varenda konflikt på ett perfekt sätt och också läsa när exakt den är över och när man kan förvänta sig en ny.”
Eller att man har en kvitto i sin hand som bekräftelse att det kommer att bli okej, att barnen kommer att växa upp till goda, omtänksamma, ödmjuka och kärleksfulla medmänniskor, trots dessa stunder när allt känns lite jobbigt och oklart. Men näe, man får klura ut varenda sak själv, vrida och vända och funderade fram och tillbaka och bara hoppas på det bästa.

Det gäller att ta dagen som den kommer och välja sina strider noggrant.
Och ha maaaassor med tålamod. Tänk på att det går över. (Förhoppningsvis förr än senare) och tänk på att det är ett viktigt led i barnets utveckling. För vad som egentligen händer när det stormar som värst, det är att barnet håller på att hitta sin plats i tillvaron. Vem har nånsin sagt att barnuppfostran ska vara lätt? 😉

Och så kommer det dagar när allt är bara så bra att man snabbt har glömt bort gårdagens bekymmer. Visst är barn härliga på det viset? Dom lever verkligen i nuet- inte för en timme sedan, inte förra veckan, och inte nästa år. De lever här, och de lever nu, varje dag är fulla med nya möjlighet och utmaningar. Själv försöker man hänga med i svängarna så gott det går 😉 jag ska bli lite mer som mina barn. jag vill lära mig mer om att leva i ögonblicket, för gör jag det- så har jag alla dörrar öppna för mig.
Varför ska man vänta på bättre tider, varför inte göra det bästa av här och nu, positiva tankar och allt det där.
Jag ältar inte dyster historia, och oroar mig inte för den ovissa framtiden. Jag har fortfarande mål jag vill uppnå, men har insett att själva resan dit är lika viktig som själva målet.

Nu flög tankarna iväg lite. Så… tillbaka till vad inlägget faktiskt skulle handla om.

Lite då och då skriver jag lite om varje barn, om vad som pågår och om utveckling osv. Tycker det är extra kul att gå tillbaka till såna inlägg och se hur mycket saker och ting förändras och vilka personlighetsdrag som hänger med 😉
Samtidigt så är ni många som följer mig här, med barn i olika åldrar, och jag vet att ni vill läsa om just dom som ligger nära inpå ålder som era barn 🙂 So here it comes för denna gång-

Nicole 8 år
Nukke (smeknamn sen hon låg i magen, betyder docka) är känslig, omtänksam och lite osäker på sig själv.
Vet inte riktigt om det är en fas eller hur jag ska hjälpa henne bli mer självsäker. Hon är otroligt mysig och älskar att leka med sina småsyskon och ta hand om dom. Hon älskar närhet och ogillar att vara ensam.
Nicole tycker om att leka med sina smågubbar, rita och sjunga/dansa.

Vanessa 7 år
Bessa (smeknamn sen bebis) är en envis och målmedveten tjej.
Hon vet vad hon vill och är väldigt bestämd. Har hon bestämt att det ska vara på ett visst sätt så ska det bli så också.
Jag beundrar hennes vilja och kämpeglöd. Det går jättebra för henne i skolan just för att hon vill lära sig hela tiden mer och mer. Bessa älskar fortfarande all slags smink och hon älskar att pyssla och använda fantasin. Riktigt kreativ.

Både Nicole & Vanessa är i nån ”tweenie” period.
Dom vill vara stora samtidigt som dom vill vara små. Vilka konflikter vi har, i stort sett dagligen… Dom försöker vara kaxiga och bestämma och inte helt sällan med tråkig attityd.
Allt ska ifrågasättas, och protesteras emot. Dom får mer ansvar och krav på sig, både hemma och i skolan.
Nicole är fortfarande nöjd med kläderna hon har i sin garderob medans Vanessa protesterar emot. Ända sen hon var 2 var hon mer bestämd om vad som duger och vad som inte duger. Du ska inte tro att du kan gå och köpa vad som helst och tro att hon ska sätta på sig det helt frivilligt. När hon var liten hade hon en period då hon bara skulle ha svarta tights på sig. hela hela tiden. Gud förbjude dig om du tog fram mjukisar. Lite så är det nu med.
Nicole är mer försiktig och kan bryta ihop om man säger till henne på skarpen. Vanessa ger tillbaka och säger till på skarpen hon med. Vanessa är tuff och tar för sig, backar inte för nånting.
Nicole har hamnat i en separationsångest vilket vi får jobba med varje dag. Ibland önskar man att man kunde svaren…
Båda två älskar att spexa framför mobilerna och göra musikvideos på musica.ly. 🙂

Danilo 6 år
En mer charmig och omtänksam kille får man leta efter. Han har ett hjärta av guld och är så hjälpsam och go.
Han bryr sig med hela sitt hjärta. Han vill alltid hjälpa och vara till hands, vill gärna sköta om sina småsyskon och så stolt han känner sig. Han ser de små sakerna direkt och ger komplimanger. Precis som när han var liten.
En gång hade jag målat mina tånaglar till en annan färg och direkt såg han det och påpekade hur fin jag var, han var nog inte ens 2 år då. Gulle! Han pratar på ett charmigt sätt som påminner om en liten gentleman. Några brukar kalla honom för ”tjejtjusare” haha 😉

Jonathan 6 år
Jonathan är killen med stort hjärta. Men han vill verka tuff utåt, men egentligen är han en känslig kille som funderar massor. Och pratar, Jisses vad han pratar. Ibland tror han nog att något ont ska hända honom om han slutar att prata 😀 Han tycker att det är lite kul att retas och få en reaktion, vilket jag inte alltid vet hur jag ska handskas med…

Har ni märkt att barn kan vara tuffare när dom är tillsammans?
Jonathan och Danilo kan vara lite så. Ibland önskar jag bara att det här ”vilda” åldern tar slut och att dom lugnar ner sig. (där rök det där med att leva i nuet, haha)
Grabbarna är verkligen varandras allt och dom är inte hela utan varandra. Dom ska hela tiden vara nära varandra, psykiskt och fysiskt. Dom gör allt tillsammans. Dom har något mellan sig som bara dom kan förstå.
Dom ska brottas och hänga på varandra hela tiden. Samtidigt som dom asgarvar. Jonathan brukar vara hjärnan bakom all bus och hyss dom gör och Danilo är den mer som tänker på ”vad mamma ska säga” Hahaha 😀
Jonathan är mer vild och kan säga och göra saker utan att egentligen tänka sig för.
Många har frågat hur det går för grabbarna i olika klasser och det går faktiskt bra. Jag tror att vi tog rätt beslut när vi valde att ha dom i olika klasser. Under lektionstid får dom nu istället koncentrera sig på uppgifterna och på rasterna hittar dom snabbt till varandra. Där den ena är är också den andra.
Just nu är det bästa dom vet att leka med playmobil gubbar och polisbilarna och när dom får spela tv-spel. 😉
(Vilket A nyligen installerat till deras rum)

Olivia 4 år
Min godispåse. Känslig och så omtänksam nyblivna 4-åring. En liten tjej med så stort hjärta.
Familjens papegoja.
Vad händer med henne? Hon funderar och frågar mycket. Hon utvecklas i rasande takt och är verkligen lill-gammal till sättet. Hon tror att hon är jätte stor. Hon är en rolig prick och man får skratta varje dag med henne.
Så duktig och framåt. Igår var hon helt förstörd för att dom andra hejade på något annat lag än vad dom hade kommit överrens om 😉 Så små saker kan vara så stora för en liten 4-åring.
Hon älskar läppsyler och att sjunga.

Kevin 2 år
Min lilla gobulle.
Han håller på och blir stor. Han pratar bara mer och håller på och frigör sig och är i en ”kan-själv” fas.
Han är så snäll min lilla Wiiwin. Kramgo och gosig. Han ska härma precis allt och vara med överallt.
Man får absolut inte säga något negativt till honom, då blir han jätte sårad och går och lägger sig. Det är hans hämnd.♡ Han tycker om sina bilar och spiderman och att leka med sina syskon.
Han har blivit en riktig blyger. Pratar någon med honom så gömmer han sig under min jacka.

Celina 1 år
Nästan så jag börjar skratta när jag ska skriva om våran lilla sisupåse. Hon är något alldeles speciellt.
Envis som en gammal åsna och bestämd. Hon har huvudet på skaft och backar inte för nåt. Hon har sisu!
En riktig busunge med glimten i ögat. Varje dag hittar hon på något nytt.
Samtidigt är hon världens goaste 1 åring. Glad och i farten. Älskar hennes pussar och kramar.
Hon älskar sina systrars läppsyler och läppglans och att rita på allt annat än papper.
En ny grej som hon kommit på är att tjuva! Im not kidding!
När hon vet att hon inte får ta nånting så smyger hon…. kikar runt lite och stoppar snabbt saken undern sin tröja och backar därifrån. Sen kommer hon med en väldigt ”oskyldig” min, trippar fram, alltså nästan smyger som att man inte ser att hon faktiskt går förbi en med en stor jäkla ketchupflaska under tröjan… Ganska kul och svårt att hålla masken. Sen när hon blivit upptäckt står hon där och försöker se arg och seriös ut, haha 😀
Hon utvecklas i rasande tempo, hon pratar massor och sjunger massor. Hon lär sig nya färdigheter dagligen och det är så underbart att få vara med om det. Hon kan skoja med folk och asgarvar högt åt sina egna skämt.
Ibland vill jag bara ha henne som en bebis för alltid och hinner inte riktigt med i hur snabbt hon utvecklas.

Är så otroligt tacksam över att ha dessa 7 diamanter i mitt liv, att just jag fick vara deras mamma.
Dom har varit min räddare i allt. Dom ser efter varandra, älskar varandra villkorslöst- samtidigt som dom går varandra på nerverna titt som tätt. Tillhör väl till antar jag 😉

Har Du barn?
Hur gamla?