Igår tog jag en massa bilder igen. Tanken var att det ska bli nya bilder till min nya header. Bilderna jag har där nu var tagna innan sommaren, och Kevin han växer ju så fort att det är inte ens lik han där på gruppbilden iaf. Det händer så mycket med utseendet dessa första månaderna.
Hur som helst… när jag satt där och tog bilder på min barn… så slog det mig plötsligt hur stora dom har blivit. När hände det här och vad gjorde jag under den tiden?
Ansiktena har ändrats mycket tycker jag, dom ser så stora ut helt plötsligt…. Förstår ni hur jag menar?
Jag är lycklig som har mina barn. Jag är så stolt över dem alla och jag önskar verkligen att jag kunde vara en bättre mamma för dem.
Jag älskar dom mer än allt på hela jorden och jag skulle kunna göra exakt vad som helst för dem alla och envar.
Får bara så dåligt samvete över hur jag hanterar deras trots ibland. Sen på kvällarna när dom sover och man kunnat varva ner och slappna av så känner man sig som världens sämsta mamma. Seriöst ibland känns det som att det enda jag gjort är att tjata, klaga och gnälla på dem och jag hatar det! Jag säger till dem varenda dag att jag älskar dom osv, men tänk när dem blir stora och om dom bara kommer ihåg det negativa?
Det finns inget kvitto på hur det kommer att bli, bara tiden får utvisa hur dom upplevt sin barndom.
Ibland önskar jag att man kunde stoppa tiden. Ni vet, då när livet är så allra bäst, när allt bara funkar. Något speciellt tillfälle… som man vill ska vara för alltid. När man inser hur fort tiden verkligen går och att barnen blir större och snart som det är så flyttar dom hemifrån.
(neeej-jag-vill-inte-jag-har-ångest!)
Ibland önskar jag också att man kunde pausa. Speciellt då när det är mycket tjafs och konflikter hemma. BOM, bara pausa tiden en stund, kliva ut ur situationen och ta några djupa andetag, samla energi och trycka på play igen så man orkar ta tag i alla konflikter och lösa dom med ny energi.
Eller så skulle man bara kunna spola sig igenom alla konflikter och jobbiga situationer. ”Lets just skip this part coz it really sucks” kapitel.
Men ja, allt handlar väl om utveckling. Och jag måste visst utvecklas i min mammaroll med dom 🙂
Om ni bara visste hur mycket jag älskar er.
Jeg maser og ”tjater” mye på mine barn også,jeg har til og med skreket til dem så jeg har blitt hes.
Syns du virker som en rolig flott mamma som finner på mye fint med barna.
Her har barna hatt fri i tre uker fra barnehagen,og jeg syns det holder for nå har det vært mye mas.Men jeg elsker de over alt på jord!
Og nå begynner straks Jessica på skolen,hjelpes sier jeg…de vokser så fort!
Och ja, tiden går fort!!! Vi kan inte hindra den, bara ta vara på den och göra det bästa av den. Fast vi behöver ju vardagstråk och lite trista dagar för att uppskatta de bra!!! Njut! Alla åldrar har sin tjusning också…
Det är klart de vet att du älskar dem och jag tror inte att de kommer att komma ihåg allt negativt bara. Du vet ju själv, när man var liten var sommaren alltid lång och solen sken jämt, vintrarna var det alltidmassor med kramsnö…..eller? Det borde ju inte ha varit. å men man minns det fina.
Och det är det här dom gör din blogg så bra! Du törs skriva om de här känslorna vi alla någon gång har, att inte alltid räcka till, att man är tjatig och jobbig, kunde ha gjort annorlunda….det är tufft att vara förälder. En del låtsas att allt är så bra hela tiden, det är INGA problem att hinna med att ta hand om barnen, städa, fika med kompisar och allt annat, barnen är ALDRIG osams, de äter ALL mat och….ja, har man barn vet man att allt inte är en rosa dröm jämt! Men hur jobbigt det än kan vara skulle vi aldrig vilja byta vardag med någon… 🙂