Tänk att våra fina pojkar blev 11 månader igår!
HELT otroligt!
Pratade med Mamma idag och vi satt och tänkte tillbaka till tiden då dem föddes, och hur mycket jag längtade efter att komma hem med dom. Jag saknade tjejerna, Andres och övrig familj som en tok.
För er som inte visste, så föddes grabbarna i vecka 30+3, dvs 10 veckor för tidigt.
Jag fick gå på ultraljuds/flödeskontroller varje vecka, eftersom dom är enäggstvillingar så det kunde bli så att den en tar all näring från den andra. Så vi gick på en kontroll som vanligt, allt såg jätte fint ut och läkaren tänkte skicka hem oss. Jag bad dom undersöka mig, eftersom jag hade haft lite förvärkar, så jag tänkte om något hade hänt ”där nere”. Neej, det var helt och hållet vanligt sa dom, men jag vet hur det känns när man börjar öppna sig, så jag insisterade. Så dom undersökte mig ändå. Ni skulle ha sett hennes min! Helt chockad.
Jag var öppen 4 cm och blev inlagd direkt.
Det kom som en chock ändå, vi visste inte vad som väntade, vad det betyder. Skulle grabarna födas snart? Såhär tidigt?! vad skulle häna med dem nu? Och när får jag åka hem?!
Tidigt nästa morgon gick mitt vatten och 1 ½ timme senare var grabbarna ute, jag hann inte få nån smärtlindring (inte med Vanessa heller), men som tur var hann Andres precis komma till sjukhuset innan grabbarna kom.
Pojkarna mådde superbra, dem var bara pyttesmå!
Jonathan fick ligga i kuvös i en vecka, och sen låg båd i värmesängar.
Efter 3 eckor fick vi åka hem med hemsjukvård.
Det var det jobbigaste jag har varit med om, att helt plötsligt vara borta i 3 veckor. jag som inte varit borta från barnen ens en hel dag sen de föddes. Men pappa Andres, Mummu & Puua tog så bra hand om den, så jag behövde inte ens vara orolig. Och dem byggde ett starkare band dem emellan.
Men mitt eget härta gick sönder en bit varje dag när jag sa hejdå till dem.
(dem kom och hälsade på nästan varje dag, men bara utanför salarna)
För er som är intresserade av att läsa om tiden på Neonatalen så kika under kategori fliken ”Neonatal- tiden”.
Tänk att det näsan är 1 år sedan!
I hear but i dont believe it..
Nästa månad fyller grabbarn sitt första år.
1 år.
Det ska firas med stort kalas så klart!
Funderar på presenter till dem för fullt. Och så planerar jag för kalaset. Vi ska hyra lokalen här på vår gård, ska skriva gästlistan och planera lite.
I maj står Nicole på tur hela 3 år blir min lilla Prinsessa…
I juni fyller min Bessa Ängel 2 år…
Tänk att jag kommer at ha 3 1-åringar här hemma i tre månader!
