Smärtan

Hej vänner.

Det var ett tag sist jag kikade in här och skrev några rader.

Så mycket har hänt och så ont det gör att hitta nån mening med allt.

Dem flesta av er följer nog mig på instagram och har sett/hört…. våran älskade älskade Vanessa har gått bort.

Bara jag skriver dessa rader känns det så himla overkligt. Det kan inte vara sant, det måste bara vara en mardröm som jag inte kan vakna upp ur.

Jag är i en mörk plats i livet just nu.

Jag försöker så hårt att överleva varenda dag. Jag är helt bruten och jag vet inte vad jag ska göra för att orka.

Alla säger ”en dag i taget” ”Ett andetag i taget”

Ja man har inget annat val. Hur mörkt och hopplöst det än känns så vaknar jag ändå varje morgon. Jag hade gett vad som helst om jag hade bara kunnat byta plats. Bara Bessa hade fått fortsätta leva sitt liv.

Hon var den mest levnadsglada männinskan jag någonsin mött. Så utåt, så orädd, så modig och kreativ och klok.

Hon var verkligen min bästa vän.

Hon ville så mycket och jag sa alltid att hon kan nå precis så långt hon vill, jag tror på dig Bessa och jag är ditt största fan.

Det är jag fortfarande.

Jag saknar dig så mycket att luften tar slut. Det gör så ont på så många olika sätt.

Jag vet inte varför jag fortfarande får vara kvar här, varför jag får vakna upp varje morgon, men inte du. Om jag bara kunde få byta plats med dig

Rakastan. Aina.

Du är mitt liv. Du är mitt hjärta.

Vi alla saknar dig obeskrivligt mycket och vi kommer bära dig med oss för resten av våra liv.