My Baby Dolls

Nu tänkte jag ta upp något här som jag funderat på fram och tillbaka på. Skrivit och raderat, ändrat och tagit bort. Ska man lägga sin energi på att tänka och skriva ett sådant här inlägg eller ska man ignorera och låta allt vara och inte bry sig?
Men näe, jag skriver det här en gång för alla.

Är det något som jag är riktigt less på är när andra människor försöker läxa upp varandra om föräldraskap!

Det händer mig lite då och då här på bloggen och jag är trött på såna korkade, okunniga besserwisser kommentarer.
Nu förstår dom flesta utav er inte vad jag menar över huvudtaget och undrar vad det är som har hänt, men du som känner dig träffad borde tänka efter före. 😉
Bara för att jag har en öppen blogg så betyder det inte att det är en diskussions forum där ni har fritt fram att komma med personliga påhopp om mig och mitt sätt att uppfostra mina barn och påstå att ni vet vad som är rätt eller fel gällande mina barn. Jag tycker att ni som gör det är riktigt fega. Och korkade faktiskt.

Det är tröttsamt med klagande kommentarer om precis allting- ”varför får bara pojkarna klippa sig kort, varför fick bara flickorna en tröja och inte killarna, varför använder du rosa kläder på dina flickor, ska du inte tänka på jämställdhet (som att en färg har med det att göra…), varför får Kevin smaka på socker, varför har dina barn fått mobiler, varför hade h*n för korta byxor på sig, varför köper du så mycket kläder till barnen, varför får dom fika en vardag, varför har ni det där smöret, den där bärselen, varför köper ni inte hus, varför åker ni inte på solsemester 2 gånger om året, ”som alla andra familjer” (ehh??) , varför köper ni det, varför köper inte ni det, och att allting ska vara så farligt hela tiden. Det är livsfarligt med socker, mobiler, titta på film, äta blåbär i skogen, dricka röd mjölk, och få flingor till frukost… ”det är faktiskt inte bra att göra så, det är inte bra att göra si”

Jag är så trött på att försvara mig själv och mina val hela tiden!
Allt från vilka strumpor mina barn har till hur många barn vi valt att ha och varför.

Nästa gång du vill ifrågasätta mina val på ett så negativt och nedlåtande sätt så kom ihåg detta svar:
FÖR ATT JAG/VI VILL.
Vill vi fika med bullar om så varenda dag så gör vi det. Våra barn är inte feta, dom mår bra och har (några) av sina tänder kvar. 😀

Du kanske också kan fundera på om jag skadar dig på något sätt? Mår du bättre när du fått skriva av dig din bullshit? Nä, dåså.

Seriöst har dessa människor inget vettigare att göra än att lägga sin tid och energi på att sätta sig på och tro sig stå över en människa och försöka läxa upp denne? Och att på helt allvar berätta för mig vad som är rätt eller fel för MINA barn?

Det finns sååå många saker i min omgivning, runtomkring mig som jag inte håller med om, som jag tycker annorlunda om och som jag inte förstår mig alls på ibland- MEN jag är vuxen. Jag behöver inte yttra mig själv och stå över någon med pekfinger och läxa upp vuxna människor om val som dom gör i sitt liv. Herregud låt folk tycka och tänka och göra olika! Sen spelar det ingen roll vad du eller jag tycker och tänker. Mind your own beeswax. Live and let live och allt det där.
(och nu menar jag inte dem barn som man ser far illa!)
Har du tänkt på någon gång att det som är bäst för dig och din familj kanske inte alls funkar i en annan? Det blir inte mindre rätt eller fel för det.

Det är tröttsamt att vissa tror sig veta bäst och veta exakt vad vi gör och inte gör. Allt vi gör och inte gör granskas och kommenteras.
Det här är min blogg och jag delar med mig av det jag vill. Jag delar av mig om väldigt mycket, men inte allt. Det finns vissa saker som jag inte skulle skriva om här just för att man blir dömd så jäkla hårt av människor bakom sina skärmar, och för att kunna ha lite privatliv. Och bara för att det inte står skrivet eller att det inte finns bilder här på bloggen av saker och ting, betyder det inte att det aldrig har hänt. 😉

Man behöver inte hålla med om allt eller ens om något som jag skriver här. Olikheter är bra!

Vad tråkigt det skulle vara om alla tyckte och tänkte precis likadant, eller hur? Ni får jätte gärna berätta hur ni gör istället, jag har faktiskt lärt mig massor av er , och det har gjort mig till en bättre mamma också.
Men här finns inte plats för personliga och negativa påhopp, ingen tyst mobbing.
Vi får tycka olika och respektera varandras olikheter. Så ni som känner behovet att nervärdera mig och skriva något taskigt- gå och krama nån istället. 

Och sedan till er som läser här varje dag- Vad jag uppskattar er! ♥
Jag är så glad att ni vill läsa och ta del av vårt liv, läsa om vår vardag, äventyr, framsteg och utveckling, glädje och sorg, trots, bråk och kärlek, alla upptåg, bus och äventyr.

Jag blir varm i hjärtat att ha er. Och ni som tar er tid att skriva till mig, jag uppskattar det mer än du tror. Jag läser allt och försöker svara på allt. Ibland hinner jag inte det på direkten, och ibland glömmer jag, då är det bra att ni orkar påminna mig 😀
Utan er vore min blogg inte där den är idag. Ni inspirerar mig och jag älskar att blogga ännu mer just på grund av er. Utan er så vet jag faktiskt inte om jag skulle känna mig så motiverad att skriva och lägga bilder varje dag. Många gånger har jag funderat på om det är dags att sluta blogga offentligt, men sen händer det något och jag hör en berättar röst i huvudet och jag känner att jag måste få skriva, dela med mig. Tack för att ni delar med er och lämnar kommentarer, tips och tankar efter er.
Ni är viktiga för mig och jag uppskattar varenda en av er, massor.

Jag tror att alla föräldrar (borde) ha sitt barns välbefinnande och välmående som sitt första intresse, se sitt föräldraskap som sin viktigaste och största uppgift. Jag tror att alla älskar sina barn mer än livet själv och vill sina barns bästa.

Dagens föräldrar känner redan av pressen på sig att behöva överprestera, göra allt, ha allt och kunna allt.
Det evigt dåliga samvetet är ett (tyst) faktum som varenda förälder tampas med.
Kom igen- lyft upp varandra, sprid glädje och positivitet istället.

Ingen människa kan allt, ingen människa är perfekt. Ibland behöver man råd och vägledning.

Jag har inte heller någon instruktionsbok där det står vad som är rätt och vad som är fel.
Jag gör ofta misstag och lär mig utav dom. Jag är verkligen ingen supermamma/människa.
Jag är inte världens bästa mamma, men jag försöker vara den bästa mamman mina barn kan få.

Jag vill inte vara en förebild om det innebär att jag aldrig får göra misstag.

Tack för att Du finns. Glöm aldrig att du är värdefull.