Ännu en kväll har kommit, Isabelle ligger och sover och syskonen tittar på film här bredvid mig efter ett varmt bad och melon mys.
(detta var när jag började skriva för 2 timmar sen…)
Som jag skrev tidigare idag så har regnet öst ner större delen av dagen. Barnen har visat upp teater för oss, ritat, lekt och pysslat. Vanessa har t om hunnit möblera om sitt rum. (påminner mig något som mig och min syster som små… ;-))
När det klarnat så gick vi ut på en promenad. tanken var att vi skulle utforska en ny skogsväg, men vissa i familjen är mer äventyrslystna än andra om man säger så och dom hade för bråttom att få hoppa in i poolen istället 😉
Så vi får helt enkelt undersöka de nya vägarna en annan dag.
I för sig så är det alltid äventyr när vi är iväg, oavsett vart det bär. Våra promenader brukar innehålla lite gott och blandat. Tjafs, skratt, kärlek, drama, roligt att utforska, mindre olyckor, berättelser, önskningar och ännu mera skratt. Och så en massa sång såklart 😉 Thats us.
Det började med att Celina sprang ner i diket. Jag fick lite panik först för hon bara försvann mitt i farten, mitt framför ögonen på mig, de första tankarna var taggar, ormar och fästingar. Blääääk. Allt man såg var ett par skor uppe i luften bland allt gräs och blommor.
Men det gick bra. När vi hade det avklarat så satte hon sig bredvid en myrstack och plockade blåbär. Hon kom skrikandes från skogen med pissmyror på benen…
Jodå, vad är dagarna utan lite drama i familjen Gonzalez?
Man borde göra en reality program med våran familj, haha….
Vi rensade skogen med smultron idag tror jag. Vi gick två meter och sen hoppade något barn bland buskarna och satte sig för att äta. Smultron och blåbär.
T om Isabelle var med i gänget och satt på huk och åt för glatta livet.
Hon har blivit så stor…. min bebis är ingen bebis längre. Hon pratar för fullt och lär sig nya saker hela tiden.
Vi har en önske-sten ute i skogen där vi brukar ställa oss och önska oss något. Kevin var så söt, han stod där med händerna i kors och önskade.
(sen hoppade han ner och landade i vattenpölen…)
Jag tog den här bilden när Isabelle fick för sig att avvika från vägen och bege si ut på åkern för att jaga efter 2 harar som skuttade bredvid 🙂
Danilo & Jonathan. Bästa vänner.
Ena sekunden bråkar, gråter och tjafsar dom- och i nästa sekund är dom varandras allt igen. It has got to be a twin thing.
Jag hann också ta några jättefina bilder som jag tänkte ha med i min fototavla. ♡
Celina har kallat Nicole sin bästis i några veckor nu. Hon är hennes förebild och vill hänga efter och med henne överallt.
Och min lilla godispåse Olivia då. Hon har hängt lite emellan, när vi pratar om de ”stora barnen och de små” så har hon och vi för den delen inte riktigt kunnat placera henne. Hon vill så gärna vara en av de stora och tror sig nog vara mycket större/äldre än vad hon är. Hon har alltid varit så lillgammal.
Sakta med säkert har hon tagit sin självklara plats i stora ligan dock. Hon är klok och så framåt för sin ålder, min lilla stora 6-åring. Som vi sa redan när hon var bebis. det bor en gammal själ i henne.
Utan tänder och allt. Hur gulligt som helst.
Vanessa har alltid varit hennes förebild, men Vanessa å andra sidan har tyckt att det är lite jobbigt med en efterhängsen lillasyster… Men det börjar bli lite bättre nu.
Nu sover alla och jag ska smyga ner för att äta något gott nu när jag inte behöver dela med mig, haha 😀
Ops, did i say that out loud?
Så fina kort ? Framför allt de på tjejerna i slutet ?
Så fina kort ?
Hej fina du! Vill börja med att tacka för en underbar blogg, det är alltid lika mysigt att kika in här och läsa om er fina familj <3
Sedan vill jag fråga lite kring hur du ser på att vara en styvmamma. Jag har ställt frågan till fler bloggerskor som befinner sig i en bonuskonstellation men väldigt få ger svar, jag förstår att det är känsligt och det är SÅKLART helt okej om detta är något du inte heller vill svara på. Jag är sedan några år tillbaka en styvmamma till en 5-årig pojke och brottas ofta med alla känslor kring det – positiva som negativa. Vi har varannan-vecka boende och tyvärr en hemsk relation till pojkens biologiska mor som dessvärre ofta strular till det och vill förstöra. Tyvärr så påverkar detta mig enormt. Jag älskar min man och det är kärleken till honom som gör att jag står ut. Jag tycker oerhört mycket om pojken också men tyvärr så kan jag inte låta bli att se hans mor i honom då och då och det kan ge mig känslor som jag skäms över. Skäms över att jag kan känna såhär och vill inget annat än att allt bara ska kännas bra hela tiden (för ibland gör det det!). Känner att det blivit värre med åren, i början var det inga problem och bara roligt att ha en styvson men det känns inte lika kul alltid längre. Jag och min man har inga biologiska barn än och jag känner också en enorm sorg över att min man redan gjort detta med en annan kvinna förut (speciellt med en som jag verkligen inte tål). Jag vet inte om Andres barn sedan tidigare någonsin bodde hos er och hur ert samarbete med deras mor varit och förstår som sagt helt och hållet om detta är för privat och något du inte vill gå in på – men det skadar inte att ställa frågan tänker jag. Hur kände/känner du inför din roll som styvmamma? Var det en sorg att Andres gjort detta med en annan kvinna innan dig? Hur handskas man med dessa känslor?
Sanna- Hej Sanna och tack för denna frågan. En viktig fråga som behöver nog lyftas upp. Jag tänkte att jag skriver ett inlägg om det så får fler chansen att bolla tankar, känslor och ideé med varandra <3
Jag beundrar verkligen alla styvföräldrar! En helt annan sak att ta hand om ”andras” barn med en annan vuxen med i bilden, kanske med helt andra värderingar att ta hänsyn till och komma överens med. ?
Det låter jättebra, tack så mycket! <3
Hej igen Satu, med risk att låta tjatig men undrar om du vet när detta inlägg kommer att skrivas? Väntar med spänning då jag nu känner mig helt uttömd i min roll som styvmamma och verkligen skulle behöva se någon annans syn och läsa om dess erfarenheter. Förstår såklart att det är sommar och vill inte lägga någon som helst press på dig <3
Skulle du kunna tänka dig att vara med i familjen annorlunda? Eller det kanske inte finns längre.xx
Agneta- Dem frågade oss förut när vi inte hade Isabelle, då tackade vi nej 🙂