Skogspromenad

Ännu en kväll är kommen, ännu en dag är förbi. 
Det var jätte fint väder idag, så på förmiddagen när Andres hade gått iväg och tränat gick jag och barnen på skogspromenad. Det var jätte skönt att gå där i skogen, rogivande, helt utan stress, vi gick bara i barnens takt. Dom stannade många gånger och skulle ta på bladen, kottarna och pinnarna, utforska allt. Jag gillar att gå i skogen, det känns så fridfullt på något sätt, speciellt om det är fint väder, solen skiner, fåglarna kvittrar… Min Pappa brukade alltid med oss i skogen och leta efter fågelbon och allt annat skoj, det kändes alltid som ett äventyr… (på vintrarna gick vi till skogen för helt annat ändamål, kan ni gissa vad? Månad är…december? Det ni!)
Jag vill att våra barn också ska uppleva skogen. Det finns så mycket man kan göra och lära sig där med.
Grabbarna hängde också med…

Vi plockade lite… ja-a… vad heter nu det där som Nicole håller i handen? Vi kallade det för blommor idag iaf, och det plockade vi till Puua, men vi tappade bort det under vägen…

Sen var det dags att gå hem, äta lunch och vila.  Och det var då jag skrev på bloggen. Danilo vaknade, och när han äntligen somnade i min famn och jag också för den delen, så vaknade Jonathan… När han också hade somnat i min famn, hann vi sova så i ca. 10 min, sen kom Andres hem och påminde mig om att jag måste hämta brickan till garaget… så jag lånade hans cykel medans barnen sov och cyklade till Haninge bostäder och hämtade 2 brickor.
Va roligt det var att cykla! Det var länge sen, och jag hade helt glömt hur roligt det var! Folk som såg mig måste ha trott att jag var någon dåre som flög förbi, så fort som jag cyklade… På förmiddagen hann vi gunga lite innan vi åkte till affären och åt middag på en mysigt grekiskt ställe i Tyresö. Mummu & Felicia cyklade till oss, och hann leka lite innan vi åkte.

Och nu är det snart midnatt. Andres ligger och snarkar här på soffan, det gjorde han redan när jag kom ut från badet…. Vill inte väcka honom, stackarn. Jag färgade mitt nyss. Förut har Ela färgat mitt hår, men nu tänkte jag att jag inte ska störa henne med det, hon jobbar också, så jag ville inte vara till besvär. Jag gjorde det själv och det blev helt okey. Tror jag, vi får se hur det ser ut när det är torrt! Hahah…
Vet ni hur tråkigt det känns att känna sig som en belastning? Att behöva be om hjälp hela tiden? Förut med vagnen, så att jag kunde gå ut med barnen, sen med en massa småsaker, som det här med att färga håret t ex, osv. Nu har jag lärt mig att jag kan själv. Jag måste kunna det själv. Och det blir bra det med. Förut kunde jag bara sitta och tänka ”Ska jag ta en promenad med barnen? Ska vi göra det och det, kan vi göra det? Näe, jag väntar tills Andres kommer hem.”
Hur kul är det? Hur kul är det för Andres som ibland tyckt att vi är som siamesiska tvillingar att vi måste göra allting tillsammans. Han tröttnar väl på mig av att jag jämt behöver hans hjälp att göra grejer, osv.
Jag tror att han tycker att det är skönt att slippa mig/oss nu iaf.. att jag gör saker själv? …
Jag gillar att vara med barnen, man kan vara sig själv till 10000 % och slippa undra och tänka om man sagt eller gjort något fel. Ibland är det förstås lite jobbigt och man behöver få en stund för sig själv för att tänka och rensa huvudet, eller att inte tänka alls.

Nu ska jag gå ner och lägga mig… Imorgon är det dags att gå till BVC med pojkarna för deras andra vaccination. Stackarna!!!  Jag hoppas att det går bra, och att det går över fort!

God Natt allihopa!
Eller ni som läser detta på morgonen, som min bror och svägerska Anna- GOD MORGON!
Ha en toppenbra dag på jobbet!