Min bebis. Min lilla Chulina.
Den här lilla flickan tar mig med storm varenda dag. Aldrig tidigare har jag varit med om en 9-månaders bebis som pratar som Celina gör. Alltså hon upprepar verkligen ord!
Alla våra barn har vart ganska tidiga med att börja prata och säga ord, men Celina är nog tidigast. Hon upprepar sånt så man tappar andan lite. Sa hon just verkligen det där?
Hon låter som en papegoja när hon upprepar också.
Hon kan bland annat säga Mamma, Pappa, Mummu, Puua, Kekke (-Nukke som vi kallar Nicole för) Que, mono (vad, och apa på spanska) kakka, sitt, tack tack, nam nam, dricka, oh ouu, titta, hej, kiikkaaa, mas, no, uppa (mer, nej och upp på spanska) mm. mm
Helt otroligt vad hon upprepar! Det här är ord som vi säger ganska ofta (ni ser att vi blandar med svenska, finska och spanska)
Nu tycker ni kanske att jag bara skryter? Men jag är stolt över henne, så jag får göra det 😉 Det är alltid kul när ens barn gör framsteg och här på bloggen ska jag ju dokumentera det 🙂
Iförrgår kom hennes andra tand upp, så nu har hon 2 små tänder i underkäken :-)!
På något mystiskt vis kommer hon fram också. Inte på det här klassiska åla eller krypa tekniken. Ligger hon på mage så rullar hon runt runt tills hon kommit fram en bit. Sitter hon på rumpan så skuttar hon fram på något sätt, för hon sitter inte kvar på samma ställe som man har lämnat henne.
Älskar dig till månen och tillbaka, miljoner gånger om!
Det är så roligt när de börjar prarta. Hos oss har de flesta varit tidiga med det också och lite senare med motoriken. Sedan när de har blivit mer fysiskt aktiva så har de pausat lite med nya ord och då brukar de jämnåriga som varit tidigare med att röra på sig hinna ikapp med talet. Jag tycker att det är väldigt intressant det här med barns utveckling och visst ska man vara stolt över det de kan. Däremot ska man inte jämföra med andra om man är lite avundsjuk eller har lätt att bli orolig för alla barn lär sig i sin egen takt och i långa loppet brukar det inte ha någon betydelse när man har lärt sig olika saker.