Min älskade lille plutt.
Snällare och nöjdare bebis får man faktiskt leta efter, och det säger jag inte bara för att skryta eller för att han är min 😀
Nu har han blivit snuvig och vill helst bara sitta i famnen.
Han försöker sätta sig upp hela tiden, men faller åt sidan hela tiden 🙂 Framåt är det ingen chans, magen tar emot 😉
Glader 😀
Det är typ NU som man ska stoppa tiden. Han blir så stor så snabbt. Min lille bebis. Snart sitter han själv, sen ska han klura ut hur ta sig fram på något vis, sen går/springer ohan och vips som det är så tappar han sina gaddar och sen harhan flytatt emifrn och jag vill inte det buhuu! Nä, nu går vi nog händelserna liiite i förväg 😉
Men jag lovar, ni som har äldre barn, tonåringar eller ni med ännu äldre, barn som kanske t om flyttat hemifrån redan, tänker:
Vad fan hände?! NÄR hände det här??” Eller hur, erkänn.
Varje ny grej i utvecklingen är ju naturligtvis jätte roligt och spännande att få följa med i utvecklingen och se allt hända och hänga med, vägleda. Men det är också ett steg längre bort oss. En dag vill dom inte hålla en i handen längre.
Gäller att hänga med i svängarna lite 🙂
Än så länge är min Kejin en gosis plutt på 5 månader. Mammas puss pojke.
Hej! Otroligt söt Kevin är och alla dina andra barn! Håller med tiden flyger iväg, särskilt bebistiden. Man får passa på och pussar dem nu för en dag kanske de springer iväg när man försöker pussa dem hahaha 😉
Hej, så söt han är lilla Kevin, man blir verkligen bebis sugen, mina barn är 14, 13, och 10 år, tycker det va nyss jag fick dem.
Håller verkligen med dig att man vill stoppa tiden.
Men sötis, hoppas att han blir bra snart! Vi alla har varit små och velat bli stora och en dag blir vi stora och längtar tillbaka till barndomen 🙂
Så fina <3 🙂
Jo det går väldigt fort. Mina är 31 o 29 nu o nu får jag njuta av barnbarn. Allt har sin tid o jag tycker det är härligt nu. Rår mig själv o njuter av mitt lilla barnbarn. Du har mycket att se fram emot!!
Kan känna en lätt ångest över att småbarnstiden snart är över för min del men den dagen kommer ju hur man än gör…och att producera barn hela tiden för att de är så söta när de är små går ju inte…man måste ju hinna ge varje barn massor av kärlek och tid och annat, även de större 🙂 Alla åldrar har sin charm som tur är! Har en vuxen dotter, en tonårsson, två skolbarn, ett dagisbarn och en ettåring så jag har lite av varje…. Alla är härliga på sitt sätt och kan vara jobbiga på sitt sätt…Det är lika mysigt att gosa med ettåringen som att få en kram av skolbarnen innan de drar ut till kompisarna eller få ett snett leende av tonåringen. Förälder är man ju alltid och man trodde kanske att oron skulle lätta med åren men nejdå…man blir bara orolig för andra saker. Man önskar att man alltid kunde finnas där och skydda dem…Det är underbart att få se dem växa upp, utveckla sina personligheter och följa dem genom livet. Efter hand får ju kompisarna större plats men man finns ju ändå alltid där som förälder i slutänden. Kompisar och partners kanske kommer och går men mamma, pappa och syskonen består…
Hej Satu, jag är en trebarnsmamma (50 år) med alla tre utflugna nu. Den äldsta som är 28 bor ”bara” 5 mil från oss, de två yngre tjejorna 25 och 20 år bor utomlands en på den engelska kanalön Jersey och den andra i Edinburgh och så har vi haft det nu i ett och ett halv år och maken och jag njuter av att det bara är vi hemma. Inga andra att ta hänsyn till, när barnen är hemma så blir det mer matlagning och mer passupp. Men visst älskar man när barnen kommer hem och hälsar på, samtidigt som det är skönt när dom åker till sitt igen. Men det säger jag tack och lov att Skype finns. Har kontakt med tjejerna ett par ggr per vecka via det.
Tycker det är härligt och kul att läsa din blogg, tycker du är superduktig som klarar av att rodda hela familjen, ni är en så härlig familj.
Sen får du se när barnen blir äldre och har egna aktiviteter då kommer ni verkligen att få fullt upp 😉
Stor kram till er alla <3