Tänk att min lilla Bebo ska bli storasyster om ca. 3 månader.
Jag tänker ofta på hur hon kommer att reagera när bebis kommer. Hon fullkomligt äääälskar bebisar, hon stoppar varenda vagn hon ser när vi är ute och vill gärna hålla, krama och ta hand om sina kusinbarn och mina vänners bebisar. Ändå känns det så overkligt att vi faktiskt kommer att ha en liten bebis här snart. En alldeles egen liten att gosa med.❤️
Jag vet att Isabelle kommer att bli världens gulligaste storasyster (som resten av sina syskon) men att bli det för allra första gången är väldigt speciellt.
Att helt plötsligt inte vara minst längre.
Jag kan få lite ont i magen av den tanken. Jag vill inte att hon ska känna sig åsidosatt. Hon är ju min lilla Bebo.
Samtidigt känns det som att jag sviker henne på något vis?
Jag ska göra mitt allra bästa att hon inte ska känna sig sviken eller att det här ska vara något negativt. Tvärtom. Vårat starka band kommer att bestå och gro sig starkare och hon ska få vara delaktig, hålla om, gosa och hjälpa mig med bebis.
Det kommer att bli superbra.
Har ni också haft såna här ”jobbiga” tankar mot eran minsting när ni varit gravida?
Jag menar- de äldre barnen har varit med om detta förut, dom vet. ❤️ Dom längtar och ser fram emot. Medans Isabelle, hon vet ju att jag har en bebis i magen, hon klappar och pussar på magen och säger ”min bebis”. Men förstår hon att det kommer en dag då bebisen kommer ut?
Jag vet ju att det blir bra ändå.
Du kommer att bli en superfin storasyster Isabelle, det vet jag.❤️
Se så stolt hon ser ut!?
Hej Satu! Dina fina barn… vill dom alltid ställa upp på att ta foton? Haha, jag har ”bara” 5 barn.. men alltså att få dem med allihopa, ingen gråter, ingen är sur, ingen springer ur bild eller gör en grimas. Det är inte lätt! Du gör det väldigt bra 😀
Så mysigt med bebisar,så mysigt att få läsa om stora familjer. Älskar programmet familjen annorlunda det som gör så extra kul är att få se hur det är i verkligheten och en del av mammorna är lika gamla som en annan. Dock nu lever jag ensam med sonen och jag frågade honom en gång när vi kollade på ett avsnitt ihop och sa ” tänk om mamma hittar en karl och du får 7 syskon bara så där fort en för varje år” den blicken glömmer man ju inte första taget..haha men det är ju klart att man vill gärna ha en eller två till innan man blir 40 år i allafall och snart är det bara 5 år kvar på det. Men det är ju att hitta en karl till detta också. Ska se om jag hittar din Instagram så får vi se lite där mer av din dag och fina familj. Ska bli bättre på att blogga också kram ha en fin tredje advent
Nej så kände jag aldrig men däremot var jag lite orolig när det såg ut som vår första skulle bli ensambarn. Det är ett enormt privilegium att ha syskon.
JAg tror inte jag hade så jobbiga tankar när jag var gravid med min andra, för jag hann knappt reflektera och gav min äldsta full fokus Men det slog till rejält när hon väl kom till vår familj, den andra alltså. Då small det till med skuldkänslor, oro, ångest och allt möjligt gånger 100! Det var en hemsk period, en sån period man inte ens vågar prata om med andra. Jag trodde jag hade förstört min äldsta dotters liv, att hon inte skulle kunna förlåta mig när hon blev äldre, att hon inte skulle vara lika nära mig etc.
Nu är de 8 och 9 år och är (och har alltid varit) bästa vänner. Jag är så stolt över min familj.
Och med tanke på hur underbar familj du har, hur kärleksfulla ni är, så kommer det att gå hur bra som helst!!
Kram och grattis igen.
Har bara två barn men minns hur jag låg med förvärkar bredvid tvååringen som sov middagslur och grinade av både smärta och det faktum att allt skulle förändras för vårt äldre barn. Sen gick det såklart hur bra som helst och de är idag bästa vänner ❤️
Vi har 4 barn och jag tänkte nog bara så när jag väntade nr 2. Men det gick ju hur bra som helst så med de andra barnen har jag bara tänkt att jag ger dem världens bästa grej.
Och resultatet har varit fantastiskt. De har alltid älskat bebisen från första stund. Aldrig svartsjuka. Bara pussar, kramar, kärlek och världens gladaste över att ha fått småsyskon ❤️
Ja kände så när min första skulle bli storebror och nu två år senare kan jag känna så än, någon går alltid före någon får alltid vänta. Äldsta är 5 minsta snart 2. Vi delar upp oss ibland eftersom de pga ålder har olika behov och intressen olika ”kompisar” o stora har aktiviteter, kan sakna tiden då man hade ett barn och slapp det dåliga samvete jag kan ha idag. Men fint med syskonkärleken o älskar båda så mycket.
Hade samma känsla dåvi väntade på vår nummer 4.. Och då jag ofta drömmer om nummer 5, så just denna kämslay gör att man drar i handbromsen.. Jag älskar ju fullkomligt alla 4, men ändå, varje graviditet har jag haft dessa ”skuldkänslor”.. Jobbigt.. Men du gör ett så fantastiskt jobb att jag ännu kan drömma om nummer 5.. ?❤️?
Lycka till
vet ni kön?! om inte ska ni göra gender revel?
kassandra- Vi vet och ska göra ett reveal❤️
Det var bekanta tankar! Att vara minst är speciellt och innebär åtminstone när man är liten och bor i en storfamilj att man är allas charmtroll, att man kommer lättare undan med bus för att man är så söt och syskonen inte kan motstå ens charm. Sen när man blir storasyskon så puttas man småningom ner från ”tronen” och blir ett vanligt syskon. Det skulle och behöver även ske med den som lämnar yngst men det skulle kanske ta lite längre tid. Men att få ett syskon är något så stort att det är värt det många gånger om på sikt. Jag brukar, precis som du, tänka lite extra på att den som tidigare varit minst, inte ska känna sig åsidosatt. Jag brukar också påminna syskonen om det. Det kommer säkert att gå jättebra. Det är bara i mammahjärtat som det finns en massa känslor.
Världens sötaste big sister to be? När får vi veta vilket kön bebisen har? Jag tror på en kille… Kanske en liten Leandro, Benjamin eller Colin? Så nyfiken haha?
Känner igen mig jättemycket i det du skriver.
Jag har två döttrar sen tidigare och väntar nu vår Baby 3 som kommer om 28 dagar.
Storasyster på 3 år vet vad det handlar om och ser jättemycket fram emot att bli storasyster igen, men vår minsting som är 1 år har ju inte en susning om vad detta innebär. Hon är ju min lilla gosboll och är såklart van vid att vara minst.
Ska dock göra allt jag kan för att ingen av dem ska känna sig bortglömd eller åsidosatt. Låta dem båda vara med och hjälpa till med Baby 3, det fungerade så bra senaste gången och hoppas det ska göra det den här gången också ♡
Stort lycka till till er, det kommer gå jättebra! ♡
Hon är så söt! Allt kommer gå jättebra!
Har ni tagit reda på kön den här gången? Tänker ni avslöja det för nyfikna följare???