Jag och grabbarna har stått och gjort pannkakor till lunch idag, det blev helt okey och dom åt med god aptit.
Behövdes verkligen då Danilo inte har haft nån matlust på flera dagar.
Igår beställde jag dagisbilderna i digitalform och 5 minuter senare fick jag dem! WoHoo! Thats the way i like it.
Skumt bara att när jag skulle välja bilderna som jag ville ha och nästan alla Nicoles bilder var borta??!
Hon hade bara 2 bilder kavr (av 8) på sin mapp. Tur att en var den jag skulle ha, men ändå…?
Bilderna är jätte fina, på dem alla 5! Skickade iväg för ”poster-förstoring”, endast 49 kr st på det viset i den storlek som jag vill ha. Jag hoppas verkligen att dem blir bra i ramarna här i vardagsrummet.
Samtidigt blev jag sugen på en ny header här på bloggen… Jag önskar att jag hade (<—och kunde) photoshop.
Idag fyller min morbror Lasse OCH Andres bror Oscar år. Senare ska vi iväg till Fittja och kalasa lite. Och jag ska inte glömma batteriet i laddaren igen.
Förra veckan bjöd Mummu oss på pannkakor hemma hos sig, varför är hennes pannkakor alltid godare än mina…?
Danilo sitter och väntar medans Mummu gräddar pannkakorna och berättar lite om sin dag. Gulle!
Puua har fått en ny vän! (en till som snor hans mobil…)
Mmm, pannkakor…
Olivia med kusinen Emma och en viss linslus…
Snuttan var så trött att hon somnade i min famn…
Kolla hur stor min lilla tjej har blivit… Hon ser ju hur stor som helst ut på den här bilden…
Fast hon är ändå liten, bara 5 år.
Det har vart jobbigt med nattningarna med Nicole på sistone. Hon blir så ledsen när jag ska gå…. Efter en lång dag och att natta 5 barn (<—fortfarande bara jag som duger vid läggningen) så känns det jätte jobbigt när det krånglar såhär. Vi ligger och pratar en massa, jag sjunger våran speciella låt och vi säger godnatt, älskar dig osv. När jag ska ställa mig upp så blir hon jätte ledsen och säger hon att hon saknar mig så mycket. Hon har alltid varit extra mammig och lite av en drama queen, men det här är jobbigt. Hon kommer alltid till mig på natten. Men vid läggning när jag äntligen tagit mig ut så kommer hon upp och vill ge mig en puss. Och en kram. Och berätta att hon älskar mig. Och att hon saknar mig. Och en gång till för att säga godnatt. Det är jobbigt för varje gång vill hon att jag ska in och lägga henne igen. Och så börjar vi om igen.
Jag tänker att jag gör det för hennes skull, för att få henne att känna sig trygg.
Samtidigt som jag tänker vad som kanske skulle vara bäst, egentligen. Att natta ordentligt en gång, och sen vara hård att hon ska sova efter det. Inget daltande.
Hur ska jag göra…?
Jag vill ju att hon ska känna sig trygg.
På kvällen när jag säger att det är läggdags så bråkar dom om vem jag ska lägga först, alla vill ju vara först.
Har ni några tips så tar jag gärna emot 🙂
Nu ska vi göra oss iordning för att hämta hem resten av järngänget, först en kopp kaffe så jag piggnar till lite! Danilo sitter i sin bil och Olivia går bakom honom och puttar på, en helt vanlig lek som dom kan sysselsätta sig med hur länge som helst. Danilo säger att dom ska till England och köpa lite pajer. Oukidouki… Hahah…
Sen när Andres kommer hem från jobbet ska vi åka och fira farbror Oscar lite.
P.S Är det nu i helgen man ska vrida om klockorna till vintertid?
Och ännu ett P.S Photoshop- VART kan jag hitta det billigast och hur mkt kostar det?
vad mysigt att olivia somnar i famnen på dig. sånt händer aldrig med theo mer de va lääänge sen de hände tyvärr, de som är så mysigt
Jätte bra ide att Andres tar nån kväll iveckan,så du behöver inte känna eller tycka att du är dålig mamma om barnen gråter ,när du går från rummet. Älskar dig satu,du är bäst.♥
Jag har inga barn själv men jobbar på en förskola. Kan tala om hur mina föräldrar gjorde med mig och mina syskon. Vi är tre stycken ganska nära i ålder (5 år mellan äldsta och yngsta). Mamma eller pappa läste en säga för oss, vi pratade lite och sen visste vi att det var dags att lägga oss i våra egna sängar, mamma och pappa (båda) kom till varje säng, pratade lite (någon minut) och vi sa ”jag älskar dig”, och lite sånt, sen visste vi att det var sovdags.
Klart att man inte kom till to ibland och ville smyga upp och se vad dom gjorde och helst sitta uppe, men fick snällt med bestämt orden att gå och lägga mig igen för att orka imorgon, tänka på något roligt, ibland få förslag på vad man kan drömma om osv. Jag minns att man visste att det inte fanns någon smitväg, skulle aldrig få springa upp och mina föräldrar skulle aldrig sitta/ligga bredvid oss tills vi somnat. De hade sin egentid och vi somnade själva. Detta har vi aldrig någonsin tagit skada av. Vi visste att dom alltid var där
Det där med att sova är inget lätt kapitel för de små. Min son kom också in i en sådan period när han var 4-5 år, och det visade sig att han var livrädd att jag skulle försvinna från honom, eller dö under natten. På hans dagis sa de till mig att det troligtvis berodde på att de nyligen hade haft en flicka vars morfar hade dött, och eftersom han nu var i en ålder där han förstod att det kan hända, men inte riktigt greppa om det, så blir det som en sorts ångest hos honom.
Jag är ingen mamma som kan säga till mitt barn på skarpen när det kommer till känslor och närhetsbehov, eftersom jag själv varit ett barn som blivit lämnad ensam, och vet vad det ställer till med, och hur man mår som vuxen efter den behandlingen. Jag har strikta regler för vad man får lov att göra, vad som är rätt och fel, och en massa annat, men man måste välja sina strider. Och ett barns närhetsbehov är inte en strid. Sen kan man kanske känna att barnet gör detta för att styra sin förälder eller för att få vara uppe längre, och inte är det lätt att hantera mitt i sin frustration. Det jag gjorde, och nu säger jag inte att det är rätt, men det funkade för min del. Jag satte mig med min son när det var dags att sova, och berättade för honom att det var dags för honom att lägga sig, och förklarade för honom hur viktigt det var för honom att sova för att orka med allt roligt dagen efter. Och så förklarade jag för honom att han inte skulle gå upp ur sin säng, för då skulle han aldrig komma till ro och hitta någon bra dröm. Så vi satt tillsammans och funderade ut något bra att drömma om, och sedan fick han när han skulle somna ligga och koncentrera sig på allt det roliga han ville drömma om. Jag tror att det flyttade hans fokus ifrån mig, samtidigt som vi fick en jättemysig stund tillsammans på kvällen. Det tog bara ett par dagar, sen var vi inne i denna rutin, och han somnade utan problem.
Jag förklarade dessutom för honom att jag inte skulle försvinna. Det är inget man kan lova sitt barn, men jag tror att det är viktigt att de får känna den tryggheten när de är oroliga.
För er del, så har ni så mycket kärlek naturligt så jag tror att era barn känner sig älskade och verkar vara väldigt trygga i sig själv. För min del har detta aldrig kommit naturligt eftersom jag aldrig levt i det själva, så jag pratar in mycket kärlek i min son. Därför har vi alltid kunnat lösa våra problem med att prata i massor. Men för er kanske lösningen blir en helt annan. Jag tror dock inte riktigt att det är läge att just nu föra in att Andres ska ta hand om hennes nattning, eftersom hennes fokus ligger på dig.
Du kan ju låta honom börja ta de andra ett par dagar, så att ni slipper komma till samma situation där, och sedan när denna tid är passerad så kan han även ta ett par av nattningarna av Nicole.
Eftersom barnen är så jämngamla så ska de ju i säng i samma tid, så det är ju inte så att man kan lägga alltför mycket tid, eller tänka att de andra kan stanna uppe en timme till.
Det är en tuff tid, särskilt som du har många som ska igenom alla dessa saker, men jag tror att med närhet och kärlek och lite bestämdhet, utan att stöta ifrån sig, så kommer det gå bra. Du är en supermamma som verkligen engagerar dig i dina barn. Ni kommer att klara detta också! Sköt om er! Kram C
Jag tror att det är viktigt att dela på läggningen. Hos oss brukar det bli så att dem dagarna min man kmr precis vid läggning tar han det för att få en mini stund med tossarna. Å barnen testar jue ofta både det ena o d andra, men äre pappa som nattar så äre sä bara.
Jag skulle aldrig acceptera att barnen bara ville bli nattade av mig, för jag tror att det gäller lite allting..att man inte kan vara i en position som mamma o oumbärlig.
Allting kan hända, jag talar av egen erfarenhet.
När jag kraschade i vintras var min man tvungen att sköta allt han bara hann hemma, jag orkade jue inte..
Å det var grymt jobbigt att se honom göra saker på sitt sätt, men det har stärkt oss. Vi är duktiga på att den andra tar vid där den första slutat.
Kom på en sak, börja gå på en datakurs en kväll i veckan, om det finns. Då måste ju Andres ta läggningen automatiskt och du får göra nå för dig själv. 🙂
Du vill ju lära dig om photoshop, så det vore väl perfekt. (bara hoppas att Andres kan styra jobbtiderna så han är hemma i tid då förstås)
Kram från Söderhamn
Har inga direkta tips att ge när de gäller nattningar. Jag har haft perioder med 5 åringen där de inte funkar alls. Men jag är mer av de ”hårda” typen. Läser en saga och sen går jag. Ibland springer han upp, första gången säger jag bara till honom kommer han igen säger jag till på skarpen att han ska sova och vara på sitt rum. Inte springa upp.
hmm…de e alltid svårt de där med nattningen o de har ju funkat för dej hittills?jag har ju bara två barn men ganska otrygga vid nattningen…båda 2 vill att man e med dom tills dom somnar!!! Men den stora(3åringen) har vi efter mycket om o men lärt att läsa en saga en stund o sen ligger vi en ca 10 min en kvart o sen går vi ut ur rummet o han lyssnar till lugnande musik 😉
När jag e ensam hemma med barnen så tar jag båda i Kevins säng(3åringen)han har en 120 säng…o så ligger vi där o läser saga o myser…undrar hur vi gör när de blir tre barn? 🙂
jag hade kanske testat att ha alla 4 i eran säng o läsa en saga o mysa en stund o sen får alla gå till sina rum?eller ligga där till dom somnar?
eller kanske gjort ett lekrum av ena tjejens rum o ett sovrum till de andra så dina tjejer delar rum? så har dom varandra? kanske funkar?
bara några idéer, hoppas de blir bättre snart!!!
kram kram
Snabbt nattnings tipps. Jag har med en känslig och mammig 5 åring. Så jag mattar alla sammtidigt i samma rum. En i sin egna säng, lillen (1år) i min famn och 5 åringen på golvet med sin täcke o kudde. Sedan när alla sover bär jag in dem i deras sängar. 5 åringen kommer som en klocka sedan 12:15 men det funkar bra så för oss. Ingen känner sig glömd eller ensamm iallafall även om jag ibland får ryta till mellan så hon ej stör de andra.
Kram lycka till
Jessica fyller 5 år i desember og jeg må sitte hos henne til hun sover,da lister jeg meg ut…vil gjerne at hun skal sovne alene.
Vakre barn du har:)
Jag tror att det kan ha med två saker att göra attt Nicole krånglar när det är sovdags.
Dels för att hon är i en ålder då de lär sig mycket, både hemma och på dagis.
Dels för att hon ju faktiskt ”bara” är 5 år och har fyra småsyskon som tar tid.
Så tror det blir att hon känner att då på kvällen har du ju faktisk tid med henne, och då passar hon på att ta den. Och jag menar inte att du inte ger henne tid på dagen eller att hon tänkt ut en plan för detta, det är nått som bara blir då på kvällen när de andra lagt sig.
Hon vet ju att du kommer fortsätta ge henne uppmärksamhet tills hon somnar, och ja, de är ju inte dumma de små skruttarna, klart de tar chansen. 🙂
Så jag tror det som hjälper är två saker.
Ett är att du är ”hård o bestämd” (utan att vara elak förstås) och sätter dig med henne i lugn o ro och kommer fram till hur ni ska lösa läggningen, dels känner hon att hon får vara med o bestämma, dels känner hon att hon har en mamma som vill att det ska funka utan tjafs.
Nr 2 är att du ger Andres två-tre kvällar som han tar läggningen, borde egentligen vara lika fördelat, men detta kan ju vara en bra början. 🙂
Berätta för barnen att t ex tis o tors är Andres kvällar och då lägger du dig ett bad eller tar en promenad, vad som helst för att inte du ska gå o ”ta över”. Är ju superjobbigt att inte lägga sig i…men finns ingen anledning att pappan inte ska lägga barnen, så de måste få ha ”sitt sätt” att göra detta på. Att barnen säger/visar att bara du duger, det är för att du låter det vara så.
Vet att det är jobbigt när inte läggningen går som den borde. Linnea sov hela nätterna tills hon var tre månader, sedan blev sovningen bara ren pest, med skrik o tårar, o växtvärk, o nattskräck och ”vill inte sova” tills hon var 5 år, då hon äntligen började sova som man ska igen. Kan säga att det var väldigt konstigt när hon somnade när man sagt godnatt. 🙂
Blev långt detta, förlåt.
Ha det bäst.
Kram från Söderhamn
När mina hade sådana period efter att vi nattat och pussat sagt godnatt gått ut ur rummet och sen kommer de ut av diverse orsaker. Sa vi bara lugnt att du ska sova nu det är sent, ibland fick de vara uppe längre tills de blev ordentligt trötta. Men tror de e bara en period och dom försvinner av sig själv.
Finns en bra redigerings program pixlar tror jag den getter likvärdig med PS och gratis ;))
Har preciiiis samma problem med min 5-åring som du har med Nicole , skulle också behvöa tips på hur man hanterar det bättre. jättejobbigt :S
Yes, i helgen ska man flytta bak klockan!!!
vad mysigt att olivia somnar i famnen på dig. sånt händer aldrig med theo mer de va lääänge sen de hände tyvärr, de som är så mysigt
Jätte bra ide att Andres tar nån kväll iveckan,så du behöver inte känna eller tycka att du är dålig mamma om barnen gråter ,när du går från rummet. Älskar dig satu,du är bäst.♥
Jag har inga barn själv men jobbar på en förskola. Kan tala om hur mina föräldrar gjorde med mig och mina syskon. Vi är tre stycken ganska nära i ålder (5 år mellan äldsta och yngsta). Mamma eller pappa läste en säga för oss, vi pratade lite och sen visste vi att det var dags att lägga oss i våra egna sängar, mamma och pappa (båda) kom till varje säng, pratade lite (någon minut) och vi sa ”jag älskar dig”, och lite sånt, sen visste vi att det var sovdags.
Klart att man inte kom till to ibland och ville smyga upp och se vad dom gjorde och helst sitta uppe, men fick snällt med bestämt orden att gå och lägga mig igen för att orka imorgon, tänka på något roligt, ibland få förslag på vad man kan drömma om osv. Jag minns att man visste att det inte fanns någon smitväg, skulle aldrig få springa upp och mina föräldrar skulle aldrig sitta/ligga bredvid oss tills vi somnat. De hade sin egentid och vi somnade själva. Detta har vi aldrig någonsin tagit skada av. Vi visste att dom alltid var där
Det där med att sova är inget lätt kapitel för de små. Min son kom också in i en sådan period när han var 4-5 år, och det visade sig att han var livrädd att jag skulle försvinna från honom, eller dö under natten. På hans dagis sa de till mig att det troligtvis berodde på att de nyligen hade haft en flicka vars morfar hade dött, och eftersom han nu var i en ålder där han förstod att det kan hända, men inte riktigt greppa om det, så blir det som en sorts ångest hos honom.
Jag är ingen mamma som kan säga till mitt barn på skarpen när det kommer till känslor och närhetsbehov, eftersom jag själv varit ett barn som blivit lämnad ensam, och vet vad det ställer till med, och hur man mår som vuxen efter den behandlingen. Jag har strikta regler för vad man får lov att göra, vad som är rätt och fel, och en massa annat, men man måste välja sina strider. Och ett barns närhetsbehov är inte en strid. Sen kan man kanske känna att barnet gör detta för att styra sin förälder eller för att få vara uppe längre, och inte är det lätt att hantera mitt i sin frustration. Det jag gjorde, och nu säger jag inte att det är rätt, men det funkade för min del. Jag satte mig med min son när det var dags att sova, och berättade för honom att det var dags för honom att lägga sig, och förklarade för honom hur viktigt det var för honom att sova för att orka med allt roligt dagen efter. Och så förklarade jag för honom att han inte skulle gå upp ur sin säng, för då skulle han aldrig komma till ro och hitta någon bra dröm. Så vi satt tillsammans och funderade ut något bra att drömma om, och sedan fick han när han skulle somna ligga och koncentrera sig på allt det roliga han ville drömma om. Jag tror att det flyttade hans fokus ifrån mig, samtidigt som vi fick en jättemysig stund tillsammans på kvällen. Det tog bara ett par dagar, sen var vi inne i denna rutin, och han somnade utan problem.
Jag förklarade dessutom för honom att jag inte skulle försvinna. Det är inget man kan lova sitt barn, men jag tror att det är viktigt att de får känna den tryggheten när de är oroliga.
För er del, så har ni så mycket kärlek naturligt så jag tror att era barn känner sig älskade och verkar vara väldigt trygga i sig själv. För min del har detta aldrig kommit naturligt eftersom jag aldrig levt i det själva, så jag pratar in mycket kärlek i min son. Därför har vi alltid kunnat lösa våra problem med att prata i massor. Men för er kanske lösningen blir en helt annan. Jag tror dock inte riktigt att det är läge att just nu föra in att Andres ska ta hand om hennes nattning, eftersom hennes fokus ligger på dig.
Du kan ju låta honom börja ta de andra ett par dagar, så att ni slipper komma till samma situation där, och sedan när denna tid är passerad så kan han även ta ett par av nattningarna av Nicole.
Eftersom barnen är så jämngamla så ska de ju i säng i samma tid, så det är ju inte så att man kan lägga alltför mycket tid, eller tänka att de andra kan stanna uppe en timme till.
Det är en tuff tid, särskilt som du har många som ska igenom alla dessa saker, men jag tror att med närhet och kärlek och lite bestämdhet, utan att stöta ifrån sig, så kommer det gå bra. Du är en supermamma som verkligen engagerar dig i dina barn. Ni kommer att klara detta också! Sköt om er! Kram C
Jag tror att det är viktigt att dela på läggningen. Hos oss brukar det bli så att dem dagarna min man kmr precis vid läggning tar han det för att få en mini stund med tossarna. Å barnen testar jue ofta både det ena o d andra, men äre pappa som nattar så äre sä bara.
Jag skulle aldrig acceptera att barnen bara ville bli nattade av mig, för jag tror att det gäller lite allting..att man inte kan vara i en position som mamma o oumbärlig.
Allting kan hända, jag talar av egen erfarenhet.
När jag kraschade i vintras var min man tvungen att sköta allt han bara hann hemma, jag orkade jue inte..
Å det var grymt jobbigt att se honom göra saker på sitt sätt, men det har stärkt oss. Vi är duktiga på att den andra tar vid där den första slutat.
Kom på en sak, börja gå på en datakurs en kväll i veckan, om det finns. Då måste ju Andres ta läggningen automatiskt och du får göra nå för dig själv. 🙂
Du vill ju lära dig om photoshop, så det vore väl perfekt. (bara hoppas att Andres kan styra jobbtiderna så han är hemma i tid då förstås)
Kram från Söderhamn
Har inga direkta tips att ge när de gäller nattningar. Jag har haft perioder med 5 åringen där de inte funkar alls. Men jag är mer av de ”hårda” typen. Läser en saga och sen går jag. Ibland springer han upp, första gången säger jag bara till honom kommer han igen säger jag till på skarpen att han ska sova och vara på sitt rum. Inte springa upp.
hmm…de e alltid svårt de där med nattningen o de har ju funkat för dej hittills?jag har ju bara två barn men ganska otrygga vid nattningen…båda 2 vill att man e med dom tills dom somnar!!! Men den stora(3åringen) har vi efter mycket om o men lärt att läsa en saga en stund o sen ligger vi en ca 10 min en kvart o sen går vi ut ur rummet o han lyssnar till lugnande musik 😉
När jag e ensam hemma med barnen så tar jag båda i Kevins säng(3åringen)han har en 120 säng…o så ligger vi där o läser saga o myser…undrar hur vi gör när de blir tre barn? 🙂
jag hade kanske testat att ha alla 4 i eran säng o läsa en saga o mysa en stund o sen får alla gå till sina rum?eller ligga där till dom somnar?
eller kanske gjort ett lekrum av ena tjejens rum o ett sovrum till de andra så dina tjejer delar rum? så har dom varandra? kanske funkar?
bara några idéer, hoppas de blir bättre snart!!!
kram kram
Snabbt nattnings tipps. Jag har med en känslig och mammig 5 åring. Så jag mattar alla sammtidigt i samma rum. En i sin egna säng, lillen (1år) i min famn och 5 åringen på golvet med sin täcke o kudde. Sedan när alla sover bär jag in dem i deras sängar. 5 åringen kommer som en klocka sedan 12:15 men det funkar bra så för oss. Ingen känner sig glömd eller ensamm iallafall även om jag ibland får ryta till mellan så hon ej stör de andra.
Kram lycka till
Jessica fyller 5 år i desember og jeg må sitte hos henne til hun sover,da lister jeg meg ut…vil gjerne at hun skal sovne alene.
Vakre barn du har:)
Jag tror att det kan ha med två saker att göra attt Nicole krånglar när det är sovdags.
Dels för att hon är i en ålder då de lär sig mycket, både hemma och på dagis.
Dels för att hon ju faktiskt ”bara” är 5 år och har fyra småsyskon som tar tid.
Så tror det blir att hon känner att då på kvällen har du ju faktisk tid med henne, och då passar hon på att ta den. Och jag menar inte att du inte ger henne tid på dagen eller att hon tänkt ut en plan för detta, det är nått som bara blir då på kvällen när de andra lagt sig.
Hon vet ju att du kommer fortsätta ge henne uppmärksamhet tills hon somnar, och ja, de är ju inte dumma de små skruttarna, klart de tar chansen. 🙂
Så jag tror det som hjälper är två saker.
Ett är att du är ”hård o bestämd” (utan att vara elak förstås) och sätter dig med henne i lugn o ro och kommer fram till hur ni ska lösa läggningen, dels känner hon att hon får vara med o bestämma, dels känner hon att hon har en mamma som vill att det ska funka utan tjafs.
Nr 2 är att du ger Andres två-tre kvällar som han tar läggningen, borde egentligen vara lika fördelat, men detta kan ju vara en bra början. 🙂
Berätta för barnen att t ex tis o tors är Andres kvällar och då lägger du dig ett bad eller tar en promenad, vad som helst för att inte du ska gå o ”ta över”. Är ju superjobbigt att inte lägga sig i…men finns ingen anledning att pappan inte ska lägga barnen, så de måste få ha ”sitt sätt” att göra detta på. Att barnen säger/visar att bara du duger, det är för att du låter det vara så.
Vet att det är jobbigt när inte läggningen går som den borde. Linnea sov hela nätterna tills hon var tre månader, sedan blev sovningen bara ren pest, med skrik o tårar, o växtvärk, o nattskräck och ”vill inte sova” tills hon var 5 år, då hon äntligen började sova som man ska igen. Kan säga att det var väldigt konstigt när hon somnade när man sagt godnatt. 🙂
Blev långt detta, förlåt.
Ha det bäst.
Kram från Söderhamn
När mina hade sådana period efter att vi nattat och pussat sagt godnatt gått ut ur rummet och sen kommer de ut av diverse orsaker. Sa vi bara lugnt att du ska sova nu det är sent, ibland fick de vara uppe längre tills de blev ordentligt trötta. Men tror de e bara en period och dom försvinner av sig själv.
Finns en bra redigerings program pixlar tror jag den getter likvärdig med PS och gratis ;))
Har preciiiis samma problem med min 5-åring som du har med Nicole , skulle också behvöa tips på hur man hanterar det bättre. jättejobbigt :S
Yes, i helgen ska man flytta bak klockan!!!