Såja. Nu har jag äntligen hunnit ikapp med flera veckors bloggande, nu kan jag andas ut…
Det onsdag idag och alla barnen sover middag; Nicole som sa att hon inte alls var trött och inte ville sova somnade på mattan i lekrummet bara några minuter senare.
Det känns som att hösten är här redan nu? Några fler som känner som jag??
Vi har varit hemma i en vecka nu och varje dag sen dess har varit mulet, blåsigt och regnigt.
För min del gör det inget att hösten skulle komma, i´m ready, jag känner att jag har ändå haft en underbar skön sommar, så jag välkomna hösten. Dessutom älskar jag hösten, färgerna, ljusen som man får tända hemma, att man fortfarande ändå kan vara ute utan att frysa ihjäl… me like 
. Fast ändå är det bara början av Augusti, och vi har ju trots allt en sommarmånad kvar, vilket inte är helt fel det heller. Speciellt om vädret kunde vara annorlunda… Det jag inte gillar är den långa vintern som vi har här i Sverige. 3 varma fina sommarmånader, och resterande 9 månaderna är det kallt och eländigt. Nja, riktigt så är det ju inte, men nästan! Det känns alltid som en evighet innan nästan sommar står vid dörren.
Det går inget vidare bra med Vanessas gående. Hon tog sina första steg igår, och efter det vägrar hon ens att stå.
Fast så var det med Nicole också, hon tog sina första steg, sen dröjde det flera veckor innan hon började igen.
Vi får se hur det går med lilla Vanessa då…
Nu ska jag gå och lägga mig på soffan en stund innan alla små busungar vaknar, hihihi…. Höres senare!
