De första riktiga stegen.
Tänk att jag lyckades fånga det på bild.
Jag brukar ställa gobullen sådär. Han står tryggt och stadigt, klappar händer, sätter sig på huk och ställer sig upp igen. Jag brukar locka honom med något så att han ska våga ta steget, men han låter sig inte luras den här grabben. han sätter sig försiktigt ner och kryper fram till mig istället. Mycket säkrare 😉
Nu stod han sådär.
Tog en vändning och 2 steg till bordet, helt själv.
Min älskling du är så nära! ❤
Wihoo, va duktig han är! 😀
Duktiga goa Kevin! 🙂 Vad ljust hår han har fått! 🙂
Heja gobullen!! 🙂
Åh vad duktig han är. Vår minsting fick vi locka med saltapinnar och sedan gick hon lite i sidled. Tog ett par dagar sedan for hon fram snabbt som tusan här hemma. Vår äldsta son kunde stå och gå om någon höll i, annars satte han sig ner och hoppade fram på rumpan.
Har inte mummu någon blogg? Det vore jätteintressant att följa hennes liv med Puua, barn och barnbarn! Tankar och funderingar om stort och smått, av någon med livserfarenhet. Funderingar om Sverige och Finland också kanske? Eller kan hon gästblogga här hos dej?
Va härligt! Det är så roligt att följa med dem när de lär sig gå. Våra barn har också varit försiktiga och tagit det säkra före det osäkra.