Nyfikenhet

Lördag idag.
Jag funderar på att gå ner och väcka våra tjejer så att dom inte sover bort hela kvällen och inte tänker lägga sig på kvällen sen. Men jag väntar en stund.
Idag promenerade vi till Handen där vi träffade mina föräldrar, min syster, hennes 2 barn Felicia & Dewin och min brors dotter Emma. Mysigt att få krama om dem, för det var länge sen.
Nicole sprang med dem som om hon var lika stor som dem…

Överraskande att folk är så nyfikna på våra barn.
Vi går med två dubbelvagnar, bara det drar folks ögon på sig. Sen tittar dem på barnen. Två små tjejer i en vagn, sen vänder dem sig om och kikar in för att se vad vi har i den andra vagnen. Tvillinggar!?
Många stannar och pratar och frågar.
Alla har samma reaktion:

”FYRA BARN UNDER TVÅ ÅR?!!?”
HUR ORKAR NI!?
 
Och så tar dem för pannan. Dom tror att det är jätte jobbigt och undrar hur vi orkar.
Alla har samma reaktion.
Och visst förstår jag det.
Folk tror att Nicole och Vanessa är tvillingar också, de flesta som stannar och frågar tror det.
Igår när vi skulle ur bilen så satt en tjej i sin bil.
Jag tog först ut Nicole medans Andres tog ut Danilo och la honom i vagnen.
Hon tittade och log i sin bil. Sen tog jag ut Jonatham och hon gjorde stora ögon.
Och så hämtade Andres Vanessa.
Då vevade hon ner rutan och frågade ”Hur många har ni??”
”Fyra…”
”Ojdå… RESPEKT!” sa hon och skratatde.

Vissa är helt chockade över att vi har 4 barn under 2 år, men de flesta är djupt imponerade.

Jag älskar mitt liv som 4 barnsmamma, och skulle INTE byta ut det mot något!!!
Det här är livet!
Vi får ofta frågan: ”Blir det några fler?”

Andres svar är NEJ! (wonder why…hahaha….)
Mitt svar är att dessa 4 små mirakel ska vi njuta av, ge all vår kärlek och tid, så det räcker.
Men vi får ju se om några år
Hhihi

Vi i Handen

Emma & Vanessa

Jag & Felicia

Nicole & Emma

Min syster Karo & Jag med pojkarna

Nu har hela huset vaknat, dags för mat!