Hello, hello!
Sitter här framför datorn och tar mig en kopp kaffe. Olivia ligger och sover.
Har ringt till inte mindre än två läkare också, men såklart får man inte prata med någon på en gång, utan dem skulle ringa upp senare under dagen.
Först till St:Erik för att få beställa en tid till Vanessa, som sagt- dem skulle ha skickat in en kallelse till oss för över 1 år (!) sedan. Och sen till Handens vårdcentral för en liten koll till Danilo. Han är inte sjuk eller något, han behöver bara låta en läkare ta en titt på hans ”snoppeli” då förhuden sitter lite tight. Stackarn.
Igår åkte vi som sagt på äventyr, till Östermalmstorg för att komma på casting. Stockholmsgruppen var intresserade av att ta lite bilder på dem alla 5 barnen och eftersom Andres jobbade så åkte vi kommunalt. Vad f*n tänkte jag på att jag skulle åka själv med alla 5 ända dit bort!? Jo, jag skulle faktiskt det, men så erbjöd sig Mumu att följa med oss, och tur var väl det. Rulltrapporna funkade inte, och det fanns inga hissar till tågen och inte heller till tunnelbanan.
Hur hade dom tänkt att man ska komma upp/ner med vagn själv? Eller dem som sitter i rullstol?
Mummu och jag bar upp och ner på vagnen, och det var proppfullt med folk precis överallt.
Folk som för övrigt inte brydde sig över huvudtaget att det gick småbarn bredvid dem, dom trängdes och puttades så att man bara ville knuffa dom i väggen och ruska till dem lite.
Till slut fick Mummu nog när en tant gick rakt på Danilo (som höll Mummu i handen) så att han slog huvudet, så hon knuffade till kärringen, och dååå var det ”Ooooj, nämen förlååt”
Nicole gillar inte tunnlar. Alls. Så tunnelbanan var ju inte så himla kul, så hon frågade tusen gånger om hon fick sitta bredvid Mummu på tunnelbanan.
Vi kom fram alldeles för tidigt, men eftersom vi var osäkra på var det låg så ville vi åka tidigare. Vi fick gå runt lite där på Östermalm, såg nån bilaffär med jätte exklusiva bilar… och så hittade vi till Lagerhaus där jag köpte några av dem där ugglorna som är på inlägget före. Sen tog vi en liten ”fika” på något ställe och tittade på folk när dem gick förbi.
Vet ni vad obekväm man kände sig där bland all ”fint” folk?
Slipsnissar med backslick, kvinnor som var så stela och såg ut som om dom skulle gå på galamiddagar, små små hundar hade var och varannan människa som dom bar runt som om dem var väskor… Alla hade så himla brottom.
Jag kände mig inte hemma, haha… Jag skulle inte vilja på inne i stan, speciellt inte när man har barn. Det var inte alls ”mitt ställe” att vara på. Så hektiskt och ljudnivån, cheezuz. Men man vänjer sig nog vid allt?
Som ”belöning” för att alla skötte sig jätte bra på fotograferingen så var jag innte i Pressbyrån och handlade klubbor till allihopa.
Tusen TACK för din hjälp Mummu, hur hade det här gått utan din hjälp? Troligtvis inte alls. =)
När vi kom fram till Handen kunde man andas ut lite. Vi var äntligen hemma.
Naa, jag trivs bäst här ute i förorten! (fast jag drömmer om ett hus i skogen…)
På tal om det- jag saknar syrrans stuga något otroligt mycket! Måste åka dit snart igen, ett helt underbart ställe!
<3
<3