Jag är lite av en nattpsycho.
Ja, jag erkänner det. Lite motvilligt, men… så är det. Kanske.
Ända sen flickorna föddes har jag haft hemska ”mardrömmar”…
Jag drömmer alltid samma sak- Att någon av tjejerna ligger bredvid oss i sängen, och när jag vaknar så hittar jag dem inte. Jag får för mig att dem ligger under täcket och inte får någon luft, så jag börjar böka runt i sängen och slänger alla täcken och kuddar och allt ner på golvet, utan att hitta dom, och jag känner paniken växa.
”Hon får ingen luft!!!!” skriker jag och fortsätter leta helt hysteriskt. En natt så satt Andres uppe sent och spelade poker när jag vaknade och hade en sån här mardröm, jag ropade på honom och han sprang ner till vårt sovrum där jag mötte honom med täcket i handen och letade igenom den efter Vanessa. jag hade fått för mig att eftersom jag inte kunde hitta henne nånstans i sängen så måste hon ha kommit ”in i täcket” på något vis, och att hon höll på att kvävas nu. Andres hjälpte till och letade, tills han gick till hennes säng och såg att hon låg och sov lungt som en liten Prinsessa i sin egen säng. Sen fattade jag att jag hade drömt om allting och bara bröt ihop.
det är jätte jobbigt för mig, och det händer ganska ofta. Jag är ju helt övertygad om att det INTE är en dröm.
Allt oftare händer det att jag tror att Andres ligger på nån av dem i sängen också, så jag börjar dra honom och be han hysteriskt att flytta på sig, och så letar jag igen. Och såklart hittar jag inte dem, för dom är inte ens där.
Jobbigt för honom också, stackaren… och han blir såklart jätte sur på mig.
Jag har varit jätte aktiv under sömnen i hela mitt liv. Jag pratar otroligt mycket i sömnen, och när jag var liten så gick jag i sömnen hela tiden. Stackars min syster som halvt fått hjärtattack flera gånger pga. mig…
(Vi delade rum som små) Jag har gjort allt möjligt i sömnen, hon har vaknat flera gånger av att jag hoppat på hennes säng, och gjort en massa annat galet…
Förlåt mig syrran, I Love U 
Hihih…. Så när jag väl somnar så vaknar jag av det här… Roligt?
Natt psycho…..
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Men gud va läskigt, precis så har jag!!!! jag har haft det så, alltså fått för mig det i drömmen sen alva föddes. JÄtte jobbigt. En del nätter får jag för mig att Alva kommit mellan sängen och väggen, att jag inte hittar henne för hon är i ett hål??? och i täcket är det jätte vanligt att jag tror hon är. Yannick är så van nu, så när jag vaknar så säger han bara, lägg dig ner igen, dom är här :-). Men jag har aldrig hört någon berätta samma saker som jag har upplevt.. vad är det med oss? ;-). Min man är ju ändå psykolog.. haha.. så han borde ju kunna hela mig :-D. Kramar
Jepp i been going thru hell.. hihi. Are you my syrra? Remember..haha. Kanske måste söka hjälp..?