God morgon!
Natten gick helt OK, fick inte i mig så mycket sömn- men man ska inte klaga, lika bra att vänja sig vid det!
Pojkarna ska ha mat var 3:de timme, och varje matning + blöjbyte tar ca.50 minuter- en timme.
Då har man 2 timmar på sig att sova till nästa mat. Men inte kan man somna på en gång, det tar ju ett tag innan man somnar, och sen hör man ljud, och måste kolla så att allt är bra med pojkarna.
Och när man precis somnat så låter den andre. 
Jag trorinte att jag har skrivit om fiskmåsarna som har väckt mig VARJE morgon vid 6-tiden??
Hur som helst så är det visst deras parningstider, så dom skriker utanför och väcker säkert hela sjukhuset.
Idag var det inte fiskmåsarna som väckte mig- det var byggjobbarna.
Som ni kanske redan vet så är alla dessa avdelningar nya, och dom håller på att bygga ut ännu mer, och det är precis bredvid mitt rum, så dom började borra och banka och prata väldigt högt vid 6.30 redan…
Då var det bara att förbereda sig för 7-målet.
Efter det gjorde jag ännu ett försök att sova. Men icke sa nicke.
Det gick inte alls. En sköterska kom in ch frågade hur allt var, och sen kom städerskan…
Ja- ni förstår- Upp och hoppa. Så jag tog en dusch istället.
Idag mår flickorna där hemma bättre, dom har inte kräkts iaf! 
Andres har inte heller spytt och inte ont i huvudet längre, men han är ordentligt trött
efter kräk-kalaset och har lite ont i halsen..
Jag är så himla stolt över honom!
Det är inte lätt att städa och torka efter två sjuka barn- samtidigt som man själv är sjuk också…
Men han har klarat det, och jag kunde inte vara stoltare.
Nu är flickorna ute på lekparken med mina föräldrar, så att Andres kunde vila lite. Han sa precis att han måste städa innan tjejerna kommer hem och tvätta alla sängkläder och soffkuddar som blivit nedspydda.
MITT HJÄRTA!
Jag saknar dom sååååå mycket!!!
Jag träffade dom inte på hela dagen igår, och idag kommer dom inte heller.. 
(bäst att dom blir helt friska så vi inte smittar pojkarna)
Men det är tufft. Jag har pratat i telefon med dem allihopa ändå. Vanessa vil bara dregla ner hela telefonen, och Nukke låter faktskt glad. Hon säger bara ”OKEJ!” på allt jag frågar henne.
Mina små flickor…. Hoppas att dom inte tror att jag har lämnat dom, och jag hoppas verkligen att min relation till dem är lika stark när jag kommer tillbaka. Har dom tagit illa upp att jag är borta?
Pojkarna kämpar på, snart är vi hemma och är en hel familj igen!
Och vi ska ALDRIG nånsin behöva splittra på oss igen!
(fast Andres säger att han ska till Afrika och kolla på fotbolls VM, eftersom Uruguay är med- Hahaha….)
Mina föräldrar är supergulliga, igår skickade min Mamma ett sms och skrev att hon ska göra en
tårta till oss sen när vi kommer hem- vilket jag sa till pojkarna så att dem ska få bråttom hem.
Och min pappa ringer stup i kvarten för att ”kolla läget”- hur vi mår. 
Och Patricia sa igår att dom har köpt havrebollar till mig! (också min favvo)
Tänk att folk är så gulliga, så mycket som dom bryr sig om oss!
Jag tror inte att dom anar hur mycket det betyder….?
Och alla gulliga kommentarer som folk lämnar här på min blogg- TUSEN TACK!
Nu är klockan tolv, jag ska gå och störa personalen och be om mer mat till pojkarnas kylskåp.
Skriver säkert mer snart, det är ju inte så att jag är väldigt upptagen med annat mellan måltiderna 
