Livet är tufft när man övningsgår.

Ahh den här natten var inte sådär jätte kul.
När jag tyckte att jag hade precis kommit in i djupsömnen så vaknade Celina och gnällde. Hon är flickan som vill vara nära, nära. Jag stoppade nappen i hennes mun och stoppade om henne (alla våra barn sparkar av sig täcket direkt!) och jag klappade henne över ryggen så hon blev tyst och somnade. När jag tog bort handen så vände hon sig om och tittade efter mig direkt! Så länge jag stod där (tro mig, hon höll koll!) så var det lugnt. När jag trodde att hon hade somnat och jag försökte smyga ut så började hon gråta igen! Jag vet inte hur länge vi höll på, till slut tog jag upp henne och lät henne sova hos mig.
Jag vaknade av att få en fjärrkontroll i pannan i morse…. Mysigt.

Nu förstår jag varför hon var så grinig. En tand har spruckit upp. Hennes tredje tand och första tanden hon får där uppe

Märkte ni att hon hade en fin pannband på huvudet i första bilden? Hon drar loss dom direkt.

Hon släpper mer och mer nu, helt plötslig börjar hon gå. Jag älskar det! När farten blir för snabb för henne så blundar hon för att hänga med, haha… Inte konstigt att hon får alla dessa bulor och blåmärken på pannan. Livet är tufft när man börjar övningsgå.

Idag har Vanessa uppvisning i skolan som vi ska gå och titta på. Dom har övat på Majas alfabetssånger och det ska bli så kul att höra, hon har övat och övat även här hemma