Halloj!
Wow – vilken respons på inlägget nedan! Vissa av kommentarerna gjorde mig så rörd och tårögd, ni är helt fantastiska. ♡
Hann inte blogga alls igår. Jag fixade och donade här hemma på förmiddan- ni vet, städade, plockade, tvättade, lekte med Kevin & Celina. Andres är hemma med feber och ont i hela kroppen, verkar vara något som går runt nu. 🙁
När jag fått småttisarna i sängs så överför jag en massa bilder till datorn är där tog orken slut. 😀 Jag bestämde mig för att låta blogga ligga och lägga mig på soffan och vila en stund istället och ställde klockan för säkerhetsskull så att jag inte skulle missa hämtningen. Här stötte jag på ett exempel på det här med att göra rätt eller fel för sina barn och det evigt dåliga samvetet.
När Nicole vaknade igår morse så var hon trött, hon ville inte gå till skolan och klagade på att hon hade ont i foten. Hon var motvillig hela morgonen och grät hela vägen till skolan. Bönade och bad mig att låta henne gå hem istället och vila sin fot.
Jag försökte förklara och hon grät krokodiltårar och bad ”Snälla, snälla mamma jag vill inte gååå!”
Jag får ont i mamma hjärtat att skiljas åt sådär och funderade om det är rätt att tvinga henne gå eller om det är rätt att ha henne hemma. För en stund tänkte jag att hon ska få följa med mig hem istället. Men det är skolplikt. Tar jag hem henne nu så kommer hon köra med samma kort nästa gång. Och det blir bara värre, jag vet ju det.
Jag lugnade ner henne utanför klassrummet, förklarade och frågade om det var något annat som gjorde henne ledsen och lovade att hämta henne direkt när skolan slutar. Hon torkade tårarna, gav mig en kram och ett leende och gick till klassrummet.
Jag önskar verkligen att jag hade en instruktions bok. Jag vet inte allt.
Jag pratade med läraren och frågade om något hade hänt och att hon kunde ringa mig om dagen blir alltför jobbig.
Därav satte jag på larmet och jag stod utanför dörren när hon slutade. Dagen hade gått jätte bra.
Men samvetet och den där tunga känslan av att se sitt barn så ledset är aldrig rolig. Speciellt inte när man ska skiljas åt.
Efter hämtning igår gick vi ut i backen igen, som dagen före.
Jag berättar mer så fort jag sorterat alla bilder 🙂
Idag har vi lekt i Danilo & Jonathans rum igen.
Kevin gillar att plocka ut alla grejer från lådorna och stöka till, men det är så 1-åringar gör. Det gäller att som mamma snällt plocka bort efter lekens gång. Han vill gärna hjälpa till också, men han gillar att sopa undan allt under sängen eller under Danilos täcke. Inte så uppskattat, men han antar väl att bara man inte ser det så är det städat 😉
Celina tränar benmusklerna lite 🙂
Celina tycker att han är det roligaste som finns 🙂
Celinas kläder är Kevins gamla så söta tycker jag 🙂 Tänkte matcha med ett svart hårband, men den tog vi av snabbt. Lite opraktiskt.
”Bräääm” låter han när han kör med bilarna. Gobullen vad du börjar bli stor!
Nu ligger dom och sover mina två små. Jag tänkte köra igång och komma ikapp med blogginlägg 😉
Önskar er en superfin dag! 😀 😉
Usch så jobbigt.
Jag tycker du ska försöka kolla upp mera om hon har kompisar,har barnen bra kompisar brukar dom vilja gå till skolan.
Occh Lärarna har oftast ingen koll utan bara ser det som händer på lektionerna.
Om du har möjlighet så skulle du eller nån bekant försöka smygkolla vad som händer en rast. tex stå inne i skolan och se ut igenom ett fönster eller stå ute så hon inte ser er.
Hoppas det löser sig!
så söt
Hej, tips på väldigt bra läsning ang ledsna barn som man lämnar på dagis/skola:
http://petrakrantzlindgren.se/2011/09/26/alskade-barn-grat-inte/
Klokt och fint skrivet, ha en fin dag!
Tvillingmamma- Ja det var fint, den har jag läst förut också. <3