Nu ska jag hoppa tillbaka några dagar, till lördag och alla helgona helgen.
Jag hittade nämligen fler bilder som jag tänkte bjuda er på. 😀
Mina vackra barn, moahahahaa 😀
Hur gjorde ni vid Halloween? Klädde ni ut er?
Gick ni till kyrkogården?
Vi var på halloween fest, och sen på kvällen gick vi till kyrkogården.
Det är så vackert vid alla helgona helgen på kyrkogården med alla brinnande ljus överallt. Rofyllt, men samtidigt lite läskigt och sorgligt. Vi tände ljus för alla dem vi saknar men aldrig glömmer. Alla dom som vakar över oss och som finns i våra hjärtan.
Vi pratar öppet om döden, i det mån som barnen kan förstå.
Lite svårare var det att förklara om min faster Greta som nyligen gick bort och kremerades.
”Var finns Gretas gravsten?”
”Hon har ingen, så vi får tända ljus till henne här i minneslunden.”
”Varför har hon inte det?”
Okej, försök att förklara att hon blivit kremerad och hennes aska är utströdd all over the place. Tänk hur svårt är det för ett barn att förstå något sånt?
Hur förklarar man sånt på ett bra sett?
Ge mig gärna tips.
Jahop, klockan är strax fyra och snart drar vi igång våra kvällsrutiner. Nu är det frilek som gäller, sedan är det middag, kvällsbad och lite soffhäng innan läggdags.
Dom ringde från förskolan idag och sa att Danilo klagar på magont, så det var bara att hämta hem honom och alla syskonen samtidigt. Nu ligger han här på soffan och tittar på Big Hero 6, det är inte magen nu längre, det är hans förkylningsastma som spökar. Han har haft jobbigt att andas och har fått inhalera. 🙁 *suck*
Jaja, jag ska testa en sak i deras rum ikväll som ska hjälpa med andningen, återkommer med det imorgon.
KRAM
Jag arbetar på kyrkans barntimme, där vi har barn i åldrarna 3-6 år och för varje tillfälle har vi ett tema. Nu när det var allhelgona hade vi också döden och pratade om det. En del barn vet redan vad det är och hur de går till men för de barn som inte visste, så gör vi varje år så att vi tar fram ett nytt äpple och ett mögligt och ruttet äpple och sedan pratar vi allmänt om äpplet och hur det smakar och hur det doftar när det är fint och gick att äta och hur det efter ett tag trillar ner från trädet, och blir det gamla skruttiga äpplet. Vi förklarar det som att trädet och äpplet inte längre orkar hänga kvar för det är för tungt och gammalt och att människan funkar på samma sätt. När vi blir gamla så orkar tillslut våra hjärtan inte längre slå och då kan man förklara det som äpplet som trillade ner från trädet. Vi pratar om hur vi ändå kan minnas hur gott äpplet smakade och luktade och att vi gör det även fast äpplet trillat ner från trädet och ruttnat och försvunnit in i marken. Vi pratar även om kärnorna inuti äpplet hur de liksom planteras på nytt när de faller till marken och hur vi människor på samma sätt alltid finns kvar som något nytt (om man nu vill tro på det). Eller bara förklarar att även om hjärtat inte längre orkat slå på personen i fråga så kommer man alltid minnas och ha kvar personen i hjärtat.
Michaela- Det var ett bra tankesätt. Men när det gäller yngre? Som går bort i en sjukdom eller en olycka?
Bäst är ju att vara så rak som möjligt och berätta precis hur det är när man dör. Sen får man ju utelämna de värsta detaljer och så om barnen är små. Låna en bo på bibblan om döden, kan ju vara lite lättare att läsa en sån och prata samtidigt.
Tänkte bara på detta med att sprida ut askan…så görs det ju iaf inte här när man valt kremering och ska ligga i minneslunden. När min moster dog förra året så kremerades hon och när vi skulle begrava henne i minneslunden fick vi en tygpåse med askan i som vi la ner själv (man fick välja att göra det själv el så gjorde prästen det) i ett litet hål i minneslunden, med en siffra på. Så det blir ju lite som en grav. När vi går dit nu finns hennes ställe med siffran kvar vid ”graven” men skylten med namn sitter med de andras på en stor pelare och så sätter man blommor/ljus på en stor gemensam ställning. Tycker det är ungefär lika som en vanlig grav förutom att man inte sätter blommor/ljus vid själv ”graven”.
Funderar också på det här med HUR man ska förklara om döden på ett barnvänligt sätt..Men liksom fastnar Varje gång! Har själv varit på studiebesök på krematoriumet här i Linköping där jag bor och man blir så påmind om att det är mer än sällan folk vill ha det så numera. Men hur man berättar :O Jag tar gärna emot tips och råd om det själv <3 Det är ju en naturlig del av livet också så det borde inte vara så svårt att diskutera..Hoppas du får svaren du söker och att dina fina barn förstår hur du menar när förklaringen väl kommer på tal 😀
Du kanske kan säga som så att alla människor vill inte ha en gravsten, utan de vill att man ska tända ljus där man är, tex hemma, och minnas dem i det dagliga livet. Min sexåring hade inte förstått det här med kremering och att sprida askan så vi har sagt att alla människor inte vill ha en gravsten. Det är mycket funderingar hos barn och när min mormor gick bort i somras så var det för mig självklart att sexåringen skulle vara med på begravningen, dock var hon stensäker på att gamlamormor låg i en glaskista för det gör ju Snövit. Hon blev rätt lättad när hon på begravningen såg att det var en täckt träkista 🙂
Vi firade här i USA hos några vänner på deras gata och det var helt galet! De är verkligen tokiga i halloween här. Antar att det kommer mer och mer till Sverige också.
För vår dotter som är 6 år berättade jag exakt som det var när hennes gammelfarmor dog i somras. Hon verkade inte tycka det var konstigt. För min fyraåring däremot berättade jag inte så ingående för det var för svårt för henne att förstå. Jag valde också att ha med 6-åringen på begravningen för att jag tyckte att hon var så pass mogen att klara det. Tror det var viktigt för henne att uppleva det samtidigt som jag tror det beror helt på vad för något barn man har. Alla är så olika
https://tretrollungar.wordpress.com
Så söta de är i sina halloween dräkter 🙂