Inskolningar över åren.

Igår satt jag och tittade på gamla bilder, jag ville se bilderna jag tog när Nicole, Vanessa, Danilo & Jonathan började dagis förskolan.
Jag har alltid haft målet att jag ska ha mina barn hemma så länge som möjligt, helst till ca. 3 år.
Hittills har jag haft den möjligheten, vilket jag är oerhört tacksam för.

Nicole började när hon var 3 år och 3 månader.
Trots att Nicole är och har alltid varit blyg och lite osäker och aldrig varit ifrån mig sen hon började på förskola så gick allting ändå bra. Visst kom tårarna vid lämning, men hon hade en fantastik pedagog där som var hennes stora trygghet.

Nicoles första dag på förskolan

Vanessa har alltid varit helt tvärtom. Hon är oblyg, framåt och vill lära sig och göra en massa saker. Hon var såå glad och taggad när hon fick börja på förskolan, samma avdelning som Nicole.

Vanessa var 3 år och 2 månader.
Här med frukt i munnen

Danilo & Jonathan började tidigare. Dom var på pricken 2 ½ år.
Jag hade gärna haft dom hemma längre, men jag var gravid med Olivia och mådde väldigt dåligt, så jag blev sjukskriven.

Danilo & Jonathan hade varandra, men jag kommer fortfarande ihåg deras gråt. Dom satt i pedagogernas famn ute och grät när jag gick. Kände mig hemsk. Men det var inte långvarigt och deras gulliga pedagog skickade mig videoklipp senare där grabbarna lekte utan bekymmer. Sådant känns tryggt.

Och nu Olivia.
2 år och 8 månader.

Jag är tacksam att jag kunnat ha dem hemma så länge. Jag hoppas att jag får den möjligheten med även Kevin och Celina sedan. Men det vet man ju aldrig, man får ta en dag i sänder.