När våren sommaren kommer så kan jag erkänna att jag blir lite avis på folk som bor i hus/radhus.
Jag älskar våran lägenhet och jag älskar hur nära vi har till dagis/skola/centrum och familj men (!) hur underbart är det inte att bara öppna sin balkongsdörr och låta barnen gå ut där utanför och leka?
Man kan pyssla med sitt inne och samtidigt ha koll på barnen som är ute och leker.
Tänk att få grilla på sin egen uteplats. Att ha en pool till ungarna som dom kan plaska i, gungor… sitta till långa sena sommarkvällar ute på sin egen uteplats…?
Låta barnen sova i vagnen på terassen… Odla egna blommor och bär. Sitta och äta tillsammans där ute.
Bara att kunna ha barnen ute och leka utan att behöva vara rädd att dom försvinner. Måste ju vara guldvärt?
En vacker dag ska vi också ha det sådär.
Det är inte kul att bo i lägenhet alla gånger, och utan hiss dessutom. Tur att vi bor bara en trappa upp, men det blir såklart en massa kånkande. Man hör allt igenom dessa väggar. T om när grannen spolar, haha..
Nu är ju våra barn fortfarande väldigt små och jag vågar ju inte låta barnen vara ute och leka ensamna.
På framsidan har vi ingenting för barn. En väg och parkeringsplats. På baksidan så har vi ett litet lekhus och så skog (älskar skogen by the way!). Jag ser aldrig barn leka där, om det inte är dagis.
Jag vill ju kunna ge mina barn det där. Att ha en gård utanför sig där det finns massa barn ute och leker.
Att låta barnen få vara ute och leka och samtidigt kunna ha koll på dem hemifrån. Det kan man ju ha om man bor i lägenhet också, och vi har en massa massa fina lekparken runtomkring på gårdarna, bara inte på våran gård vilket är lite synd.
Men en vacker dag… vill jag också ha det där för min familj.
Hus eller radhus, spelar inte så stor roll. (Och jag tänker mig inte heller ett lyxkåk nu.)
Jag kikar in på hemnet lite då och då, men inget intressant har dykt upp ännu.
Antingen så är det för litet, fel plats eller för dyrt. Alltid något. Jag väntar på min feta lottovinst, och då jävlar! 😉
Hur bor ni? Får era barn vara ute på gården själva och hur gamla är dem?
Nicole och Vanessa skulle jag nog kunna låta vara utanför oss själva en stund om jag är på balkongen och har koll på dem, men inte Danilo och Jonathan. Jonathan kan snabbt få för sig att dra vidare äventyr och få med sig brorsan, så nej. Dom är för små. Runtomkring här ser man barn, och då menar jag små barn (ca. 4 år) vara ute själva, gå från gård till gård och jag undrar… blir inte deras föräldrar oroliga när dom inte kan se sina barn?
Jag kommer ihåg när jag som liten alltid drömde om att bo i hus. Ha allt det där.
Åhh… en dag ska jag ha det där. Jag vill… Jag ska.
Idag åkte vi faktiskt förbi ett radhus som kommit upp på hemnet och ska vara visning på om nån vecka. På bilderna brukar allt se så mycket större ut så vi (<—- jag) ville bara kolla upp det lite.
Det var superlitet och husen låg som packade sillar! Inget för oss mao.
Så vi fortsätter att vänta…. och vi har ju inte bråttom, läget vi har här är guld värt för oss just nu. ♥
