My Baby Dolls

Hur vågar du? Hur orkar du?

Jag får så ofta frågan hur jag vågar, och hur jag orkar att göra så mycket med barnen själv.

Som häromdagen, när jag postade en bild på mig och barnen när vi skulle iväg och bada och fick en massa kommentarer kring det. Att jag skulle vara någon supermama och förebild som gör en massa saker själv tillsammans med mina barn. Jag blir verkligen smickrad och jätte glad, så stort tack för allt pepp.
Men jag har aldrig tänkt på att det kan vara något jobbigt eller konstigt…? Dom är ju mina barn. Vem annars ska hitta på saker med dem….? Visst underlättar det massor om man är två, men har man inte den möjligheten- vad ska man göra? Sitta hemma och vara beroende av någon annan? Nej.
OK, jag kanske har något fler barn än normen, men jag upplever inte att dom är många, att jag inte har kontroll 😀

Jag gör saker som precis som vilken annan mamma med 2-3 barn gör- jag låter inte antalet barn jag har hindra mig från att göra saker och uppleva saker med mina barn. Jag ser positivt på saker och ting och låter inget hindra mig. Jag klarar av det mesta och ser inga problem att vi är fler. Det kanske bara tar lite mer tid och planering, men det får man ju bara räkna med.
Jag vill inte att mina barn ska känna sig hindrade från att göra saker, uppleva saker, bara för att dom är fler.
Det är inte deras ”fel” att vi valt att ha en stor familj- och då ska dom inte heller drabbas av det på något negativt sätt.

Så att jag drar iväg själv och badar med dom, går på lekland, eller andra aktiviteter, handlar, går ut och äter, träffar vänner, eller annat what ever-det är inget konstigt med det, Men jag märker att det drar blickar. Många vänder sig efter oss, ler, pratar, frågar… ”är alla dina”?
Och så räknar dom 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7.
7 barn? Alla dina? Jag svarar naturligtvis artigt ”Ja” och nån säger ”Du skojar.”
I lördags när det var bara jag och 5 av barnen i centrum (när pappan hade egentid med 2 av dem) så stoppar nån oss och frågar om alla 5 verkligen är mina barn, och så säger Danilo viktigt- ”Vi har 7 stycken men två av dem äter schnitzel på restautrang!” Haha, han är så rolig, min Dano.

Så ja, jag kan tänka mig att från andras perspektiv är det kanske lite annorlunda med att se mig gå med 7 barn. Men för mig/oss är det inga konstigheter. 😀

Innan vi gör saker, t e x när jag går och badar själv med dom så pratar vi om regler så dom vet precis vad som gäller. Jag litar på dom. Och när dom vet att det är bara jag, så brukar dom vara supersnälla och sköta sig.
Är vi fler så känner dom att dom kan spela mer allanballan och då brukar det bli stökigare än när jag är ensam, förstår ni hur jag menar?

Men tusen tack för alla positiva ord och kommentarer, och glöm inte- just DU är den bästa mamman som dina barn kan önska sig och att du kan klara av allt om du bara bestämmer dig för det. ♡

All kärlek till er, kram!

maybe notWish (47)

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Susanna Wall

    Finaste satu
    Du är min inspiration
    Sitter som ensamstående med en flicka på 1,5 år som somnar vid 2130 och är vaken 2-3 timmar varje natt och vaknar 07
    Jag är helt slut..

    Men när jag varje dag kollar din blogg och blir så inspirerad och stärkt..
    Du har så vackra barn, fint hem och en positiv inställning som smittar av sig.
    Har haft möjlighet att se dig ute på ”stan” och du är fantastisk..

    Tack för att du är du

    ❤❤❤❤

      1. Susanna Wall

        Nej hon bara är vaken
        Ibland är hon missnöjd och bara skriker och gråter..
        och ibland är hon bara vaken
        Hon har aldrig sen födseln sovit på kvällar och nätter
        Ikväll somnade hon 2140… då har hon sovit 1 timme 11-12 på förskolan och sen 20 min vid 17 i bilen ..
        Brukar säga.. trötthet är inte längre en känsla utan ett kroniskt tillstånd ???

  2. Trebarnsmamma

    Jag håller med; du verkar orka många små utflykter trots mängden barn. Härligt! Däremot hade jag inte vågat gå till badhuset om det var flera sominte kunde simma. Inte ens med våra (8, 6 och 2 år) vågar jag gå ensam, eftersom.sexåringen inte knäckt det där med simningen helt en. Det räcker med en dom inte kan simma! 🙂

  3. Madde / ★ Livet som mamma, lärare och doula i Dalarna ★

    Tror det handlar om hur trygg man är med saker. Jag har aldrig velat gå och bada ensam med sonen. Men det beror på att jag är rädd för vatten, eller ja inte vattnet men saker som kan hända i vatten. Däremot har jag gjort annat då och tagit med kompisar till sonen.
    Tror många gånger att man refererar till sig själv och egna rädslor över vad som kan hända. Jag badar max en gång per år och är livrädd för att drunkna.

  4. Elin

    Har bara fem barn än så länge, dock ligger nummer sex och växer till sig i magen ? även jag får blickar och kommentarer när vi är iväg någonstans. Och det är precis samma här, att barnen sköter sig jättebra när jag gör något själv med dem, typ som att storhandla. Det funkar toppen när jag är själv med dem, medans dem testar gränserna mer när pappa är med ?
    Och precis som du skriver, man måste ju våga att göra saker själv med dem, för det är ju inte alltid man är två. Ha en fin dag ❤

  5. Jonna

    Hej Satu! Det var länge sen jag såg er faktiskt?
    Jag är en av dem som undrar och undrar och står med öppen mun varje gång jag ser dina bilder på dessa tillfällen! ?? Men samtidigt förstår jag dina svar! Självklart är det självklart för dig/er! ?? Men man går bara till sig själv, Jag kan bli trött i huvudet & galen av att ha EN!! ?? Men samtidigt, tror helt ärligt att det kan vara jobbigare! Om man tänker en barngrupp dagis/skola, jag har haft hand om såna grupper, det är ju inte kaos & jobbigt! Kanske allt kontrolleras mer med så många barn och struktureras på annat sätt, och dom har varann-så ALL deras energi/aktivitet läggs ju inte på dig, utan på syskonen o aktiviteterna runt om. En teori ?? Med en, läggs ju ALLT på en själv och kanske mkt energi går åt ? (Jag tycker det är lättare med 2-3 än 1! Kanske skulle skaffa 6 till? ?
    Jag vill typ ha ett studiebesök hemma hos dig!!?? Ni är så fina allihop och så kul att du och A hållt ihop! ?Minns när jag såg er ihop på ollan och det känns som 20 år sen! ?? Kram!

  6. Elin

    Intressant läsning! Själv har jag 2barn och tycker det är psyskiskt jobbigt att åka iväg med barnen själv. Jag är nervös för att inte kunna söva barnen, att någon ska bli övertrött och bara far omkring. Min barn springer iväg från matbordet när de behöver rapa, så jag tycker de är väldigt jobbigt och stressande att ha med de på resturang. Men ja jag tycker heller inte de gör någon. Skillnad med Antal barn, min minsta vill göra allt som stora syster gör och misstänker de blir så med nästa också. Jag tycker nästan de är lättare med fler barn i allmänhet för de är mer road av varandra och sitter En still så sitter båda still ex. Men 3 eller 7 ja inte så stor skillnad tror ja? Men ja för mig är det raparna och min egen stress som är problemet. Men ja vi är ändå ute på äventyr då och då men lite mindre än jag skulle önska. Fast jag blir tryggare i min mamma roll hela tiden så när tredje kommer är jag säkert ute och far överallt ? Hehe

  7. Finurliga fröken

    Jag är väldigt imponerad av dig. Att hinna och orka med så många barn. Min dröm är att ha ett stort hus fullt med barn. Jag har bara ett. En son på 10 år. Men planerar nu mitt andra barn. Är livrädd. Hur ska jag orka? Hinna? Fast jag längtat i 8 år efter ett till är jag väldigt orolig och nervös. Kram

  8. Sara

    Hejsan! Jag undrar ifall du har några tips eller kan berätta om hur du gjorde då dina barn var små med nattning och hur de sov under natten. Har de alla alltid sovt bra? Jag är ensamstående åt en liten pojke som snart blir 5 månader och han är väldigt svår att få nattad och vaknar ca 6 gånger per natt och äter.. börjar bli tungt.
    Du är en stor förebid och brukar ofta då det känns tungt tänka att men om du klarar av 7 barn så måste jag klara av ett haha. Kram

    1. Me & My Baby Dolls

      Sara- Våra har sovit rätt så bra, men först efter att dom slutade äta välling på natten. Innan dess kunde dom vakna mååånga gånger (alla i olika omgångar..) Men efter 6 månader säga bebisar inte behöva nattmålet, när vi tog bort det från Celina sist så hade vi 2-3 riktigt jobbiga svåra nätter, men sedan vände det! Så skönt! Håll ut, det blir bättre!

  9. Cigdem

    Du är verkligen en sann förebild! Men jag känner precis samma sak! Fast jag har ”bara” 3 barn och säger att jag vill ha fler så undrar dem hur jag orkar och hur jag vågar ge mig ut och göra saker med dem själv. Men precis som du säger så är det faktiskt lättare när man är ensam. När någon annan är med så tror dem att det är ok att vara olydig eller göra som man vill. Men så fort jag är ensam gör dem precis som jag säger och är hur lugna och skötsamma som helst!

  10. Jenny

    Jag är också väldigt imponerad men tror det har lite med självförtroende som mamma att göra. När jag fick min första vågade jag knappt gå och handla med henne. Nu är dom 1 och 3 år och mitt självförtroende är mycket större och jag vågar mer. Inte gå och bada med dom men det kommer nog haha.

  11. Marita

    Hej Satu! Jag är en glad pensionär på 66 år så jag har redan upplevt det där med barn med allt vad det innebär – både i sorg och glädje. Nu har vi fått barnbarn att rå om och skämma bort – livets efterrätt! Jag brukar aldrig skriva och kommentera bloggar, instagram, Facebook mm. men nu känner jag att jag måste: Jag har aldrig sett (trots jag inte träffat er) en mer harmonisk familj. Du är fantastisk! Fint hem, välklädda och fina barn, allt du/ni gör för era barns bästa – helt otroligt! . Fortsätt blogga – så alla andra och jag får fortsätta läsa om er fantastiska resa med era barn.

stats