Igår åkte jag och småttingarna och hämtade barnen från skolan, så-himla-kallt!
Det är bara att klä på sig varmt och härda ut, för jag tänker inte plocka fram vinterjackan igen. Punkt.
En efter en droppade skolbarnen ner och frågade om dem kunde gå till parken i förväg med sina kompisar (vem vill gå med sin morsa liksom…).
Jag och de små knatade på i efterhand, Isabelle for land och rike runt i jakten på kråkorna. ”KOMMA!” ropade hon efter dom med händerna i luften och jagade fram och tillbaka. Uppför berg och kullar, jag med hjärtat i halsgropen när hon fick fart ner. jag matade fåglarna så att dom (LÄS ISABELLE) skulle hålla sig nära mig efter att farit runt halva Haninge…
Jag kan inte beskriva den här lilla diamanten… hur stor hon har blivit så plötsligt.
Ska göra ett sånt där utvecklings inlägg med henne snart tänkte jag.
Nicole, Vanessa, Jonathan & Danilo hängde med kompisar, Olivia, Kevin och Celina försökte vara med lite här och där.
Jag fick en fråga bland kommentarerna här på bloggen som kommer lite då och då så jag tänkte svara på 🙂
”Hur gör man när barn vill olika saker i familjen?! Har bara två men tex… den ena vill ha med kompis o de vill till parken eller på bio med mig eller på någon sport osv… och den minsta har mat sovtider osv o ska ju hem o allt skötas … den här egna uppmärksamheten som två barn önskar av olika karaktär gör lite att jag önskar klyva mig själv rätt ofta. Hur gör man med 8 barn som vill olika saker med sin mamma osv? Hur gör man på semestern nått som passar alla åldrar? Bor ni nära kompisarna till barnen?
Hoppas du har lite tips ?”
Jag har 8 barn, men jag lovar att jag inte är någon supermamma. Jag önskar att jag kunde klyva mig väldigt ofta också, men vi har lärt oss att göra det bästa av situationen och att släppa det där dåliga samvetet som pressar och stressar oss till att vi ”måste” göra si och så,
Vi är en familj som brukar göra allting ihop. och eftersom jag är mycket själv med barnen så det går inte att dela upp oss heller. Det är jag och dom, jag och mitt egna squad och vi trivs i det. Naturligtvis försöker jag ändå ha en egen stund med uppmärksamhet på bara ett barn varenda dag, men inget avancerad, ibland behöver man bara tanka den tiden med sina barn på tu man hand, kanske på soffan, i badet, tar en promenad, sitta och rita eller pyssla ihop, laga mat eller gå iväg och handlar på tu man hand. (OK, det funkar ju inte när man är själv med barnen) Men man kan ge barnen egentid på hemmaplan när syskonen är hemma. Jag sitter inte och underhåller våra barn här hemma, dem hittar på saker att leka med själva.
Våra barn är lättsamma och nöjda och trivs i att ha det så, vi har inte haft det på annat sätt ju.
Det jag försöker säga är att var inte så hård mot dig själv. Det behöver inte vara en stor grej att ha egentid. det kan ske på hemmaplan också. Bara det att man faktiskt tar sig den tiden och umgås och pratar och framförallt lyssnar på sitt barn utan att någon avbryter.
Vi kompromissar. ”Ena dagen gör vi något som du gillar, andra dagen något som du gillar.” Ang. sovtider att passa så blir det lite som det blir. De minsta hos oss hänger oftast bara med 😀 Jag lägger Isabelle i vagnen så hon får sova på vift. Hem och allt som ska skötas får jag ta när vi kommer hem.
Tyvärr bor vi inte nära kompisarna just nu, men jag hoppas att vi flyttar närmare snart så dom kan hänga med varandra utan en massa bilåkande.
Semester- vi har inte stött på såna problem ännu som inte skulle passa alla barnen, det beror nog på vad man tänkt att göra 🙂
Berätta gärna hur ni andra tänker kring detta 🙂
Jahop. Idag ska Olivia ha sin bästis med sig hem för lek och stoj, sooom dom båda har längtat. Igår sa bästisen när jag hämtade Olivia ”Satu jag kommer hem till er imorgon va? YESSSS!” Så himla gulliga dom två tillsammans. ♡
Ha en toppendag allihop, tack att ni finns 🙂
Jag ser til att alla mina barn får en plats och uppmärksamhet i vardagen i gruppen(familjen alltså). Jag ska ta mig mer tid till att kolla på film med de stora barnen så de får sitta nära mig mera. Jag märker att de vill ha mer närhet. Oftast vill mina barn samma saker, men det är jag som bestämmer vad vi gör och jag tar hänsyn till barnen viljor då och då. Jag tror inte barn blir lycklig av att för göra de dom vill hela tiden. Angående semester så är det jag och sambon som bestämmer det! Inget barnen skulle få välja ?. De är barn! Men vi planerar ju alltid semester aktiviteter som passar alla. Barnen följer mer oss? Men givetvis tar vi alltid hänsyn till att barnen är barn. De stora barnen får rätta sig efter bebisen sov tider när det behövs. Vi tar hänsyn till varandra, även bebisar. Är vi på utflykt somnar han sin tid i vagnen.
Elin- Då tänker du som jag <3
Jag tycker att det var lättare att göra saker med allihop tillsammans när de var mindre. Mina barn är i år 7, 11, 12 och 14. Nu vill inte de stora följa med på lekland längre, eller leka på lekplats. De kan dock vara hemma själva. Men trist att de inte längre har samma intressen. De två stora har vuxit ifrån de två minsta. Ibland hänger även 11-åringen med de stora, men han kan som tur är fortfarande tycka att det är kul med lekplats. Nu väntar jag femman i juli, tur att bebis kan följa med överallt. 🙂
Än så länge funkar det nog att göra saker allihop men det dröjer inte länge innan några är tonåringar så passa på att njuta….?
Millie- Japp, jag njuter för fullt! <3 Dessutom så finns det alltid något att göra tillsammans 😉
Jag förstår inte heller hur du klarar det! Stor eloge till dig. Jag har 3 barn och jag känner ständigt att jag inte räcker till. Det känns som det konstant är någon som kallar på mig för att den behöver hjälp att tvätta sig på toaletten, har slagit sig, är frustrerad över något eller är uttråkad. Hur får du dina barn att leka själva? Mina barn vill gärna ha med mig i leken och jag har för det mesta varit med eftersom jag tycker det är roligt att leka med dem, men jag hinner inte alltid för det finns ju sysslor som måste bli gjorda också…
Umm Y- Ibland är det så hos oss också, någon som ropar och behöver dittan och dattan. Jag har lärt dem från början att kunna leka själva, i början när dem är små tog jag fram leksaker som dom tycker om och satt med och lekte lite, lärde dom hur man kunde göra osv. Sedan gjorde jag samma sak, men satt lite avsides så att dom fick leka själva, fast med mig nära. Och så har vi utökat det och nu leker dem själva. Celina & Kevin vill dock vara i närheten av mig så dom släpar på sina saker med sig överallt och leker där jag är 🙂
”Flyttar närmare snart”. Ska ni flytta igen? Nu när ni fått det sååå fint! ?
Bianca- Vi har varit i flytt-tankar länge nu och har haft huset på hemnet i början av året. Jag vet, det är såå fint här nu, men väldigt isolerat 🙁