Olivia alltså… Nuförtiden ska hon ju äta sin mat helt själv.
Jag vill ju gärna mata henne så hon får en halv portion i magen i alla fall och så får hon äta resten själv, men det duger inte längre. Inte heller att hon äter själv och jag hjälper till parallelt.
Hon ska bara äta själv.
Försöker vi stoppa in mat i munnen på henne vid sidan av så totalvägrar hon.
Ibland får vi dock hjälpa henne med att lägga mat på hennes sked/gaffel och så får hon ta den själv.
Gröt (tack och lov!) på morgonen får jag hjälpa henne med, annars skulle det bli alltför söligt… 🙂 Ibland ä, vid nödlägen kör vi med burkmat, men hon håller på och ratar dem helt. För lite smaker kanske…? Hon äter det vi äter för det mesta. Men just burkmat kan jag också få köra in några skedar med mat om jag beter mig som en apa och underhåller henne med diverse grejer… ”Var är lampan, hur låter klockan, nu kör pappas bil in i garaget” eller så underhåller (lurar) jag henne med en sång eller nåt. Funkar med några skedar, sen kommer hon på att jag luras och hon totalvägrar igen.
Hon är dock duktig på att äta själv. Hon får i sig mat och det är ju huvudsaken.
Hon kan också sitta där väldigt länge och äta, och som sagt försöker man hjälpa till så går det alltså inte.
Its her way or the highway..
Hon har bla. en såna där hårda haklappar som maten hon tappar samlas i, så det blir inte så mycket städande efter henne ändå 🙂
Dom gillar jag bäst nu när hon börjat äta själv.
