Kevin och Celina ligger och sover så jag passar att ta en liten paus i allt.
Tvättmaskinen och torktumlaren jobbar på för fullt, lakan och plädar hänger på tork på dörrar idag är en sån dag som jag ska planera lite här hemma, fixa och dona och boa lite.
Har en massa funderingar kring hur jag ska ordna med Andres födelsedag, han fyller ju nästa torsdag!?
Igår plockade Natali upp mig och Celina och vi drog till Port73 för lite shopping och fika efter att ha lämnat alla barn i skolan och föris.
Celina var värsta lyxliraren för hon fick titta på barnprogram i bilen på väg dit, helt fascinerad att man kan kolla på film medans man åker 😀
Så gott!
Det blev lite shopping också, men jag ska visa när jag har fotat, dom ligger fortfarande här bredvid mig, redo att namnas och flyttas till nästa ställe….. Jag har blivit lite skadad av allt namnmärkning så det är nästan så att jag skriver namn på mina och Andres kläder också, haha 😀
Celina kämpade med sömnen i vagnen efter en stunds sjungande. sen somnade hon sittandes 😀 Vadå envis unge?
(jag skyller på pappans gener där)
Var på skojakt till Celina (igen-men hittar ju inget) och hittade ett par jätte söta- men naturligtvis inte i hennes storlek! Så typiskt!
Så jag får kolla vidare… kanske finns nån bra nätbutik att kika in i?
När vi kom hem gick vi direkt till föris. Är det verkligen som dom säger att det är värre för mig än för Kevin?
Han var helt rödgråten och ville hem direkt. Klagade på ont i huvudet. 🙁
Han hade mardrömmar inatt och vill hålla min hand för att somna om. Är han redo för det här? Eller är jag larvig?
Jag lät han vara hemma idag för att han fick inte så mycket sömn alls inatt, men det är tänkt att han går resten av veckan och sen får vi ta det därifrån. Börjar tveka faktiskt….
Jag har ju vart med om det här förut, men ingen har varit lika mammig- eller så har jag förträngt och jag vet ju att dom vänjer sig och att det blir bättre, men är det värt det?
Sen ropade han efter ”Stefu” också och jag sa att han är hemma och sover (Stefu är min bror) och så somnade han och ropade igen på honom. Sen letade han fram sin pingvin snutte, den har han döpt till Stefu också 😀
Idag har Kevin & Celina haft fruktstund i Kevins säng.
Dom ville också ha morötter som syskonen tog med sig till skolan 🙂
Celina säger hela tiden ”Kaaaaam!” och så vill hon ge en kram och en blöt puss. Gullis!
Jahop- Min kaffe kopp står kvar där jag lämnade den, knappt orörd och kall. Men som någon sa- kall kaffe är också kaffe 😉 Skönt att höra att jag inte den enda som får dricka sitt kaffe kallt 😉
kanske är varken du eller Kevin redo. Ditt hjärta vill nog gärna ha honom hemma ett tag till. Lyssna på din magkänsla det är så lätt att man känner en press att barnen måste börja på föris. Att de missar något annars, att de inte får nån stimulans hemma osv. Jag tror att Kevin har det jättebra hemma med dej och Celina. Sen får han ju dessutom mycket stimulans av sina stora syskon. Det hade kanske varit en annan sak om han varit ensambarn, Hoppas på en bra lösning för er båda.
Det låter som han har det väldigt jobbigt lillen.
Jag skulle ha avslutat det och tagit hem honom jag.
Lyssna på din känsla så blir det rätt.
Ha en fin dag !
Det är jobbigt när barnen är ledsna ,helst vill man ju att inskolningen ska gå som på dans barnet ska glatt skutta in o knappt ha tid att vinka ” hej då” men så är det inte alltid ? För vissa barn tar det låååång tid att vänja sig och tycka det är roligt. Det som är viktigt är att låta det ta den tid det tar, att inte stressa frma något och HÄR har ju du en enorm fördel! Du är hemma och har ingen arbetsgivare som väntar tillbaka dig ett specifikt datum. Låt Kevin gå korta dagar, hämta direkt efter lunch ,tex gå 8.30-12.15 ( berodende på när de äter lunch/ frukost såklart ?) ,prata possitivt om förskolan, och kompisarna där vissa att DU vet att han kommer ha det kul ( även om du själv tvivlar just nu och det känns pest o pina ?) Vad det gäller mardrömmarna så är det otroligt vanligt så här i början..det är Så många nya intryck och saker att ta tillsig saker som måste bearbetas, vissa barn är mer benägna till mardrömmar än andra det är väl lite olika hur och när vi bearbetar saker och ting. Jag tror säkert att Kevin har stunder ( tom långa stunder) när han HAR roligt på förskolan, men för att de stunderna ska kunna bli längre och längre underlättar det om han är pigg och mätt ? , att man kan hämtas medans man fortfarande ( eller åtminstonne ganska nyss) fortfarande har roligt . Så mitt råd är att ge inte upp men korta av dagarna kanske ännu mer och korta av veckan,gå 3-4 dagar i veckan
Låt inskolningen ta den tid det tar ,jag har under mina 20 år som förskollärare aldrig träffat på ett barn som inte funnit sig tillrätta på förskolan tillslut,men det har tagit olika lång tid för alla ?
Har han knutit an ordentligt till ngn pedagog? Till de andra barnen, till miljön? Om inte så kan en ny inskolning behövas, där han fpr göra exakt samma sak varje dag, då blir han tryggare. Många barn som börjar förskolan kan ha det jobbigt på nätterna, det är mkt intryck för de små att ta in. Litar du själv på pedagogerna? Om inte, ta hem honom och låt honom bli lite större, om du gör det så håll i, kämpigt, jag vet <3
Jobbigt det där ju!
Känner med dig just nu med inskolningen…men låter som en bra plan att testa veckan ut och ta det därifrån… han kanske bara är extra mammig nu och att det går lättare att skola in han sen? Om du känner för det! Kram
Min äldsta dotter var jättemammig och det tog nästan en hel hösttermin innan hon kunde lämnas utan tårar på dagiset. Jag började också tveka efter någon vecka och tänkte ha henne hemma, men pedagogerna (finskt dagis, Två tungor på Odenplan), fick mig att kämpa vidare. Efter jullovet trivdes hon plötsligt som fisken i vattnet….(hon började i september). Ge inte upp, plötsligt vänder det! kram 🙂
Det är ett tufft beslut, detta om du ska fortsätta skola in Kevin eller avbryta, det måste det ju vara! Men kanske är det så att han inte är redo?! Om du har möjlighet att välja?! För jag tror ju inte att han har det sämre hemma, med dig och lilla C under ett halvår/år till. Fast kan du inte välja, då är det ju bara att bita ihop och kämpa på. För det blir bättre!!
Oavsett är du i mina ögon en ”amacing” mamma!!!!
Kram från västkusten
Det är alltid bra att vara öppen för att se hur det går på föris. Ibland går det inte så bra för vissa barn och har man möjlighet så är det bra att ha de hemma och testa igen senare. Det fick jag göra med min son och skola in ett år senare för jag var ändå hemma med lillasyster. Han var äldre än Kevin men bara grät och var ledsen. Man vet oftast innerst inne vad som är bäst?
Jag har hört finska ordspråket att kall kaffe gör en vackare men gör inga underverk.Men du är redan så vacker så du ska passa på dricka kaffet varmt.Jobbigt med Kevin.Förstår dig.Men gör som du gör nu dvs. en dag i taget.Låt varken dig eller han må dåligt.Det tar sin tid… och du vet som Kevins mamma bäst vad är bäst för honom.
Det låter inte som de ”vanliga” ledsenheten som du beskriver Kevin!
Jag har kanske missat om du redan skrivit om det. Men, varför har Kevin börjat förskola? Har för mig att de andra barnen varit runt 3 år när de började och han ju lite yngre. Jag tänker att han kanske kan få va hemma lite längre om du ändå är hemma med Celina?
Vår son är 4 månader äldre än Kevin och han har också alltid varit extremt mammig. Det börjar bli bättre nu, men fortfarande skulle han nog bli vansinnigt ledsen att bli bortlämnad till okända människor. Han kommer få börja förskola on ett år. Då är han drygt 3,5 år och jag tror det blir lagom att få 15 h/v då. Då kommer han nog vara mer redo och han kommer förstå varför han är där och att jag kommer tillbaka osv.
Jag har aldrig skolan in ett barn, så jag vet ju inte hur det är. Men rent spontant tycker jag inte att han låter redo. Jag förstår ju att de flesta barn kanske blir lite ledsna i början men han låter ju VÄLDIGT ledsen. Och det du har nämnt förut också att han inte äter osv. Han kanske behöver få vara med sin mamma lite till 🙂
Hoppas allt blir bra oavsett hur ni väljer att göra för honom.
Stackars liten, klart han kan ha ont i huvudet efter mycket gråt. Svårt att ge goda råd när man inte känner till allt hur dagarna fungerar. Men skulle det vara mitt barn skulle jag ha hemma honom om möjligt. Han hinner nog gå sin tid på dagis ändå. Dessutom behöver o trivs inte alla barn på dagis. Vissa älskar det , vissa trivs aldrig. Denna kille har en klok mamma o kärleksfulla syskon o släkt så han utvecklas garanterat bra ändå. Men besluter du dig för att ha honom hemma så skulle jag ge rådet att ha hem honom tillräckligt lång tid. Fast ni tar hela denna vinter hemma o gör nytt försök nästa höst så hinner han nog få sin tid på dagis. Om du undrar varför jag skriver dagis så heter det så här i Finland. Förskola är det sista året innan barnen börjar i ettan. Kram på dig o följ ditt hjärta!
Jag hade definitivt tagit hem honom och försökt nästa höst istället. Det är sin sak om han varit ledsen vid lämning, men inte till och från hela dagen. Hade du varit tvungen så hade det varit sin sak, men är du inte det kan jag inte se en enda anledning till att han ska gå. Men förstår att det är svårt.