Hejhej

Nu är sprutorna avklarade! Skönt att ha det gjort… Nicole var ledsen redan när läkaren ropade in oss, för vi hade förklarat för henne att dom ska få sprutorna och att det inte var någon fara.
Men som sagt- hon grät redan när han ropade in oss. Hon satt i mitt knä med napp och snuttis och så skulle jag hålla i henne. Det blev inte bättre av att barnmorksan kom och höll i hennes armar också medans läkaren stack in sprutan. ”Den här sprutan gör ju väldigt ont att få” sa vår barnmorska Rose-Marie. Kul.
Sen var det klart. Jag gick ut med Nukke och tröstade och sa att det är klart att det inte är någon fara, och så fick hon sin klubba. Då lugnade hon ner sig. Vi satte oss och väntade på Vanessa och Andres.
Vi hörde henne skrika, men det gick fort över när hon fick sin klubba.
Våra tjejer… allt ska dem också gå igenom… men det är för deras eget bästa!
Om ca. 2-4 veckor skulle såret börja bli infekterad, det kan komma var och vara ett öppet sår.
Men det ska läkt helt om ca. 6 veckor.

Vi var hos Mummu och Puua på fika idag, Mummu hade gjort egna munkar, och dom var supergoda!
Min bror Toni & Tobias var också där och man märker att vi inte träffas så ofta, för Nicole blev jätte blyg när hon såg dem…  Vanessa tittade också lite med sin härliga min, men satt hon i hans famn ett tag.

Toni & Vanessa