Gårdagens bravader

Hej!
Och så var det fredag igen!

Vi har precis ätit lunch här hemma och så har jag slängt grabbarna i sängs för vila. Om jag känner lill-smurfen Jonathan rätt så kommer han att ligga och pyssla och snacka för sig själv där i över en timme innan han kanske, bara kanske ger upp och somnar. Tror han kanske att han är så stor att han slipper sova middag nu, när han fyllt 2 år…? Fat change.
Vanessa & Nicole sitter här på soffan och äter äpple och tittar på film, denna gång blev det ”Trassel.”
Det är deras grej, att äta nån frukt efter maten och koppla av med en film.

Vi har suttit i Nicoles rum och försökt fixa iordning deras Barbies. Dom verkar ju klart tycka att det är kul på något vis att klä av alla Barbies nakna, och så hjälper småbröderna till att ta bort deras armar och ben också.. som för övrigt verkar vara spårlöst försvunna?
Så det har vi försökt fixa till idag. Får se hur länge det varar…

Igår hade vi (jag) en riktigt jobbig dag. Ta mig inte fel nu, jag älskar mina barn mer än livet själv, dom är mitt allt, men igår hade jag kunnat sälja dom.
Alla fyra verkar vara i varsin trotsålder och dom testar mig så in i helsinki. (ett nytt ord jag anväder istället för svorord) Igår var det bara en massa gnäll, tjaffs, tjat, skikande, bråk, diva-fasoner, retande, busande, grinande, ännu mera gnällande, pipande.. Hela dagen lång. Om det inte var den ena så var det den andra, och därför kändes det som att det pep i mitt huvud hela tiden och jag höll på att bli tokig. Eller, jag blev tokig.
Och det skäms jag för idag, och har så dåligt samvete att jag skrikit tillbaka.

Idag vaknade dom på strålande humör, som om ingenting hade hänt, och själv känner man sig så tom och dum, och ledsen att det ska behöva bli sådär. Jag vet att det är OK att känna sig såhär ibland, att det blir jobbigt mellan varven men småbarn och en trött mamma, men… ändå känns det så fel.
Det är inte en tråkig, sur, skrikande, arg och tjatig mamma jag vill vara!
Och det är jag nu och jag är så arg på mig själv för det.

Men nu är det en ny dag, och jag ber om mer tålamod och energi.
Jag ska vara den glada mamman som dom förtjänar. Dom är det bästa som har hänt mig, och jag är för evigt tacksam till Andres, att vi har gjort det här tillsammans. Att han har gett mig det bästa som nånsin finns.

Min familj- JAG ÄLSKAR ER.