Hello!
Nu har jag tid att skriva lite om gårdages besök på förlossningen 
Jo- efter att Taru och flickorna gått hem så var det dags för lunch och vår skönhetsvila.
Det började med att jag fick sammandragningar som gjorde ont. Jag försökte sova, men då fick jag förvärkar som gjorde så ont att jag inte kunde somna, fast jag var jätte trött.
Efter ett tag gav jag upp och bestämde mig för att ta ett varmt bad istället och sen la jag mig på soffan. Sammandragningarna kom allt tätare, magen blev stenhård och började faktiskt kännas obehagligt. Både syrran och min mamma tjatade på mig om att jag MÅSTE ringa in till förlossningen och be om råd, men jag tänkte ju bara att ”Det är lungt, det är ändå FÖR tidigt nu” och dessutom skulle ju Andres föräldrar och bror Oscar komma till oss på middag.
Men efter ett tag kändes det att det är bäst att ringa ändå, en gång för mycket än en gång för lite e ju bäst.
Dom på förlossningen ville att jag skulle komma in för kontroll.
Jaha. Vi lämnade barnen hos Mummu & Puua och åkte in.
Dem kopplade in mig på CTG och försökte fånga båda bebisarnas hjärtljud samtidigt som dem tog prover på mig.
Sedan kom läkaren som gjorde ett Ultraljud och tittade till min livmodertapp och tog ännu fler prover…
Livmodertappen är opåverkad (vilket kändes superbra!) men dem oroades över mina sammandragningar.
Dom ville ha kvar mig på CTG i 40 minuter och sen avvakta i 2 timmar för att sedan kolla tappen igen. Kuul… 
Jag som var helt inställd på att få åka hem och få hem middagsgästerna.
Istället fick Andres åka iväg och köpa mat till oss.
När han var borta började sammandragningarna komma varannan minut, så barnsköterskan såg inte så road ut… Hon kom tillbaka ganska fort och gav mig en Bricanyl spruta i armen, den skulle hjälpa livmodern att slappna av och på det viset avstanna det hela. Efter sprutan började mina händer skaka och hjärtat bultade i 180, men det sa hon var helt normalt… men det bästa var att sammandragningarna avstannade!! 
Jag hann bli lite nervös där att det var redan dags för förlossning. DET ÄR ALLDELES FÖÖÖR TIDIGT!!!
Efter ytterligare väntan kom läkaren in och tittade på tappen, som fortfarande såg bra ut, han skrev ut Antibiotika till mig pga. misstänkt urininvägs infektion och sen fick vi gå hem, om vi skulle komma tillbaka imorgon (idag) för ett kontroll. Men han sa att jag kunde avboka den tiden om jag inte haft några onda sammandragningar.
Phew. 
Så skönt att få komma hem!
Nu måste jag ta det jätte lungt (och ”No HankyPanky” som min syster så fint sa) 
Jag ska ta en dag i taget, men nu är mitt mål MINST en månad till– för deras egen skull!
Någon som fött barn prematurt får gärna skriva och ge mig råd och berätta hur det gick för er! 
