Hej Hej,
Ibland tänker jag alldeles för mycket. Hey- im a thinker!
Men jag börjar få lite ångest här.
Jag inser att barnen håller på och blir så stora, och att jag inte har några bebisar längre… Det känns så sorgligt, samtidigt som det är kul i alla faser barnen är i, på olika sätt.
Jag har haft det som mål att vara hemmamamma så länge som möjligt. Iaf tills barnen fyllt 3 år. Det känns som att vi ”snart” är där, och vad händer sen? Alla barnen går på dagis, och jag då? Vad vill jag av mitt liv?
Vad ska jag göra? Vad vill jag jobba med? Jag VET INTE!
Jag vill inte att barnen ska växa upp så snabbt! 
Jag vill njuta av dom så länge jag kan! Usch va jobbigt när man inser att saker och ting inte kan förbli så som det är just nu. Att livet inte kan erbjuda på en stoppknapp. Eller iaf en pausknapp :)…
Och jag vet inte alls vad jag ska göra sen… Jag har varit hemma så många år nu. Och jag älskar det.
Många pratar om att göra karriär hit och dit, men det här är min karriär, mitt livs verk är mina barn, min familj. Dom är allt jag lever för, dom är mitt allt.
Men nu är det ju så att ekonomin styr nästan allt här i livet. Och det får jag ta därfifrån, när det är aktuellt att ta sig ut i arbetsmarknaden… Men lite panik och ångest känner jag allt.
Och visst funderar jag på vilka möjligheter jag har, vad vill jag göra sen?
Jag ser på barnen och inser att jag inte kan stoppa tiden, dom växer upp vare sig jag vill det eller inte. Planen är iaf att pojkarna också ska få vara hemma med mig tills dom blir 3 år. Lite över 1 år kvar. Om allt går som planerat.
Till hösten ska Vanessa börja på dagis så som Nicole gör just nu, 15/h veckan.
När grabbarna också börjar på dagis så kan jag ju inte direkt vara hemma och rulla tummarna.
Samtidigt vill jag inte ha ett jobb där jag lämnar barnen tidigt på dagis och kommer och hämtar dom sent heller.
Så vad ska man göra?
Jag är utbildad barnskötare, men vill jag verkligen jobba på dagis? Lämna bort mina egna barn och ta hand om andras? Jag har många ”dröm yrken” men inget kommer i närheten av att jag får vara med i varje stund av mina barns liv själv. It´s priceless.
Vad vill jag bli när jag är stor?
Svaret har varit klockrent redan sen jag var liten: Att vara Mamma.
Jag har alltid drömt om en STOR familj. (fråga syrran, hahaha…)
Jag ville ha 8 barn. Att vara mamma är mitt liv, det vad jag är ämnad för. Jag älskar det och skulle inte vilja byta ut mitt liv mot nånting i hela världen.
Visst, det är ett 24/7 ”jobb” och det är inte alls alltid en dans på rosor, men allt det goda överväger det negativa tusen miljoner gånger om.
Vad ville jag komma till med detta inlägg?
I dont even know….
Ångest bara att tiden går så fort.
Hur tänker NI kring det här?
Vad jobbar ni med?
Trivs ni med det ni gör?
Skulle ni vilja vara hemma med era barn om ni fick chansen?
