Häromdagen satt jag och tittade på En Unge i Minuten, brukar ni kolla på den?
Så mycket flashbacks när man tittade.
I programmet var en liten prematur bebis med denna gång, och att tänka att den babyn vägde lika lite som Jonathan gick ner till känns helt omöjligt! (ca. 1.100 g)
Jag älskar att titta på förlossnings program, och jag blir lika rörd varje gång en baby föds.
Så mycket glädje, hopp och KÄRLEK.
Det får mig att tänka om vi är helt klara med bebis fronten nu?
JAA!- säger nog Andres, men jag kan tänka mig en liten om några år. Hihi…
Samtidigt är jag så otroligt lyckligt lottad som har 4 friska vackra barn.
Men det är en så otroligt häftig upplevelse…
Man kan aldrig föreställa kärleken man känner till sitt barn.
Man är beredd att göra vad som än krävs för denna lilla nya människa. Naah, det går inte att beskriva känslan.
Fast jag saknar INTE oron som jag hade vid mina graviditeter.
Jag hade ju blödningar och åkte in i gyn-akuten varje gång med hjärtat i halsgropen. Usch.
Nä, men kanske om några år… 
Just nu vore det inte rättvist mot barnen, för dom är alla fortfarande själva så små fortfarande.
Nu ska vi se till att ge dem så mycket uppmärksamhet som det bara går, och MASSVIS med kärlek!
Vad känner Ni?
Är ni sugna på fler barn?
Hur många barn skulle du vilja ha?
Haha, när Andres läser detta så får han nog en hjärtattack!
Jag älskar barn och har alltid önskat mig en STOR familj, med många barn.
P.S Jag VILL jobba som barnmorska när jag ”blir stor” =)
Dom har nog världens bästa jobb!
