My Baby Dolls

Hej!

Insåg att jag mest skickat in bilder än text (eller det kanske är roligare så?)
Men jag har en massa nytt att berätta för er!

Det händer så mycket med alla barnen nu som gör mig så stolt!

NICOLE

– Är en stor tjej nu, (enligt henne själv iaf) Hon är så omtänksam, snäll och gosig och kramgo som älskar närhet. Den lilla flickan har ett hjärta av GULD och känner stor sympati/empati med folk.
Hon älskar att showa och är min lilla Diva. Hon är väldigt mån om kläder och hår och är väldigt generös med komplimanger. Hon tar gärna hand om alla och är omtänksam med sina syskon. Hon ser till att ingen lämnas utanför och att allt är rättvist. Hon berättar för oss alla hur mycket hon älskar oss, hon ber alltid om förlåtelse om hon gjort något och är väldigt artig. (oftast)  
Det är väldigt mycket prat om ”bajskorrvarrrr” hit och dit med henne nu. Det har börjat avta lite nu, men det kommer fortfarande.

En STOR nyhet och omställning med Nukke nu är att hon har sovit utan blöja i 3 nätter- UTAN en enda olycka!
Jag hade skirivt klart ett inlägg om att hur jag ska få henne att sluta med sin nattblöja och våga göra # 2 på toan, men hon har vägrat. Hon håller sig tills hon får blöjan för natten. Och blöjan är alltid full med kiss när hon har vaknat. Dagtid är hon helt utan blöja och är superduktig med att gå och kissa. 
Häromdagen släppte det något hos henne, hon vågade göra 2:an och efter det vile hon inte ha blöja på natten.
Vi gick upp och kissade en gång. Och som sagt- Ingen olycka alls!
Jag är så glad för hennes skull och så stolt över henne! Mina fina stora tjej!

VANESSA

-Min lilla virvelvind. Hon hänger efter sin stora syster och gör och säger allt hon gör. Samtidigt är Bessa väldigt självständig och tar för sig i livet. Hon är inte rädd att gå sin egen väg. Hela Bessa lyser av bus.
Lite klantig är hon också, vilket innebär en hel del blåmärken och skrapsår lite här och där… Hon har så bråttom överallt, och nyfiken på allt, medans Nicole är mer försiktig och blyg och inte gärna vill prova på nya saker, hon trivs med det hon känner sig trygg med och känner till. Vanessa är en papegoja, hon pratar och pratar hela tiden.
Jätte duktig är hon! Hon är jätte go och har världens temperament.
Hon är också väldigt omtänksam, älskar bebisar och att dansa och funderar nog mycket.

Vi håller på och pott-tränar henne nu, det är lättare när det är sommar. Hon har kissat några gånger på pottan, men allt oftare kissar och bajsar hon där hon råkar befinna sig just då, och så säger hon till när olyckan redan varit framme. 🙂 Kanske hon inte är riktigt redo för det än bara?
Det är MYCKET ”Jag kan själv” med henne nu. ALLT ska hon göra själv, vilket betyder att allting tar så lång tid att bli klart. Gud banne dig om du försöker hjälpa henne. Men hon är duktig. Allt ska hon göra själv. Hon är nyfiken på livet och provar på en massa nya saker hela tiden.  Hon har även börjat bitas mycket. Inte alls kul. Hon biter Nicole och grabbarna när dom tar saker ifrån henne eller om dom bara råkar befinna sig på fel plats vid fel tillfälle.
Vanessa är riktigt rolig också, och hon vet om att hon kan få vem som helst att smälta och skratta. Mina fina ängel!

DANILO & JONATHAN

-Grabbarna gör framsteg varje dag. Stora som små.
Nu händer det STORA grejer här!
Danilo går mer och mer och allt stadigare. Han kan även vända medans han går. Oftast får man ställa dom upp så att dom ska gå, men de senaste dagarna har han gått utmed väggar och sen bara släppt och gått iväg.
Även Jonathan gick hela 7 steg idag!!!

Den där känslan, att se sina barn ta sina första steg, glädjen i deras ögon som vittnar om att någonting STORT och häftigt börjar hända- Det är helt oslagbart! Finns inget finare! Jag känner mig så stolt över dom. Jag nästan gråter av glädje när jag ser dom gå. Finns inget häftigare! En ny och spännande värld öppnar sig för dom.
Dom vet att dom kommer snabbare fram genom att krypa, och snabbt går det också- dom kryper i 240!

Jonathan pratar mycket mera och kan många ord, (titta, namnam, där, auto, lamppu, nej, mamma, pappa, puua, abuelo, tyst, hiljaa, tack tack, kiitos,kiikkaa, what- mm) medans Danilo är för upptagen med annat. Han kan också säga många ord, men just i språkutvecklingen ligger Jonathan före.
Danilo är en riktig mammas pojke och vill gärna sitta i famnen och gosas och pussas. Han pussas med öppen mun och gör ett smack ljud varje gång man ber om en puss. 
Båda grabbarna är duktiga med att underhålla sig själva, Jonathan älskar att leka med grindar och dörrar och Dani är besatt av dammsugaren och andra städgrejer.
Jonathan är mer vild och nyfiken på allt. Han och Danilo är överallt och ska klättra på ALLT. Dom gillar också att leka med skor och vet precis vart dom ska sitta.
Danilo älskar att prata i telefon, han håller den vid örat och säger ”Puuuaaaaa!”

Dom vet vad nej betyder och kryper iväg i ilfart om jag sagt nej och dom inte lyssnat. Dom två hittar på en massa hyss, och då gärna tillsammans. Man måste hålla ett öga på dom hela tiden för dom gillar att upptäcka världen och utmana ödet.

Vad tycker ni- Är pojkar och flickor annorlunda?

Jag kommer ihåg att tjejerna klättrade också en hel del på allt när dem var små, men dessa två gossar är precis överallt! På sånna ställen som vi aldrig behövt tänka på tidigare, när tjejerna var små. Dom ska genom alla hål och klättrar upp på allting. Och så är dem ju två också, så ibland känns det som att man säger ”nej!” och ” Ajaj!” hela tiden… Speciellt när dem börjat bitas… Jonathan speciellt bits ordentligt! Han har världens temperament!
När han inte får som han vill så slänger han sig raklång på golvet, eller så ska han vara så pass ka
xig att han kommer fram och klappar till en.
Danilo är snäll, mer lugn, medans Jonathan är vildingen. Så fort nån gör något mot honom så börjar hans underläpp darra och vill komma till Mamma. Hahaha…
Tänk att dom är så lika, men ändå så olika. Häftigt.

Båda två är också väldigt ”lätta” att ha med överallt, för dom är så snälla. Dom pysslar och underhåller sig själva. Dom äter bra båda två också nu, och bara våran mat. Fast dem får kvällsgröt och så nattvälling också.
Dom har sovit i sina egna sängar sen dag 1 (dom första månaderna i samma säng), och när dem var ca 5 månader flyttade dom till eget rum. Dom sover rätt så bra, inget att klaga på egentligen, men det finns ju såklart undantag då vissa nätter är hur jobbiga som helst. Tur att det inte är så ofta… Nicole & Vanessa sover hela nätterna igenom sen dem var 1, men såklart kan dem också vakna till ibland…

Jag Älskar mina barn (och Andres) mest av allt i hela världen.
Dom gör livet värt att leva och jag är så STOLT över att just jag får vara deras Mamma.
Dom gör mig stolt- VARJE DAG. Alla fyra.

(Fast det vore ganska kul att kunna gå på toan själv utan att någon sitter och gråter utanför dörren tills jag kommer ut…Inte varje gång, men nån gång ibland.)