Det kan bara komma från Andres…
Publicerad,
Imorgon är det fredag igen. Veckorna går ju ruskigt fort. Imorn ska Abuela och Abuelo komma på middag, vilket ska bli jätte kul. Kanske faster Ela med barnen också skulle komma. =)
Jag hade för mig att jag hade jätte mycket att skriva om, men allt kommer när jag loggat ut mig härifrån.
En ”rolig” grej som jag skulle skriva var att idag sa jag till Andres att 99 % av tiden är superkul med barnen, men det är just den där 1 % som man nästan blir galen av. När alla är trötta, skriker och gråter och tjatar och vill ha det och det PÅ SAMMA gång, när man försöker förklara att man inte kan göra tusen saker på en gång, utan dem måste vänta lite när det känns som att man snackar kinesiska, för ingen lyssnar- DÅ är det jobbigt, och väldigt lätt att man tappar tålamodet… Är jag ensam om att känna mig misslyckad ibland? Att man inte räcker till, att man borde ha haft ett par armar och ben som tillfrädställer alla? Får jätte dåligt samvete att jag höjer rösten, men vet inte just då hur jag kunde ha gjort det annorlunda.. För ingen lyssnar. Blää, såna stunder är jätte jobbiga.
Hur gör DU när ingen lyssnar och alla bara skriker och ”vill ha” dittan och dattan?
Hursomhelst så sa Andres att han tycker att 80 % är katastrof och 20 % är bra och lungt, och det är den tiden då alla sover. Daah…
Dom orden kan bara komma från honom. Men det var lite roligt för stunden iaf.
Nu sover alla i sina sängar, och det är tyst och lungt här hemma.
Vi har hyrt 3 nya filmer som vi ska kolla på nu.
Nähe, kanske inte, han ligger och snarkar här bredvid mig nu. Hmm…
Jag funderar på om jag ska köpa de där nya höststövlarna till tjejerna? Det blir ju inte direkt varmare längre, och gympadojor är inte så varma… Hmm… Puua säger att Vanessa är precis som Mummu, kan inte gå förbi affärerna utan att gå in och kika och känna på alla grejer. 
Andra säger att Nicole är precis som sin moster Karo som ska ha väskor och skor hela tiden, hahaha… Känner du igen dig, syrran?
Hon har fått för sig att hon ska till Handen hela tiden. Nicole alltså.
”Nu går vi!” kan hon bara säga och hämta sina gummistövlar.
”Vart ska du?” frågar man och hon svarar: ”Sinne Handeniin!” (= dit till Handen)
Andres säger att det har hon ärvt av min sida av familjen…. Hmm… 
Nu ska jag ta tag i detta med förstoringarna, så det börjar hända något!