Det här kanske du inte visst om mig- Sleep Walker
Publicerad,
//Tidsinställt//
Jag har blivit utmanad av att skriva om sådant som ni kanske inte visste om mig.
Här kommer en:
Jag hoppar upp på sängen, tar täckena och börjar skaka på dom. Lyfter upp kuddar. Letar efter…. Kevin? Celina?
Dom är inte där.
Jag känner paniken stiga. Ingen är där.
Var är dom? Var är barnen?
Springer ut från rummet och letar överallt helt panikslagen.
Sen blir jag väckt av Andres som undrar vad fasiken jag håller på med och ber mig gå och lägga mig. Phew. Tack. Så var det häromnatten.
Så har det varit för mig i… hela mitt liv. Att jag går i sömnen.
Jag letar alltid efter något. Andres och min syster (som delade rum med mig) har nog massor av historier om vad jag gjort i sömnen.
Sen vi fick barn så har det mest handlat om att jag letar efter barnen- som egentligen ligger och sover lugnt i sina sängar i sina rum.
Men det vet ju inte jag när jag går i sömnen. Jag tror alltid att någon har tagit dom, eller att jag har glömt dom nånstans.
Det känns verkligen jätte hemskt just då. Jag har sån ångest och panik att det tar tid för mig att smälta allt och lugna ner mig när jag väl vaknat och insett att jag drömt igen. På mornarna vaknar jag aldrig utvilad, trots att jag ”sovit” hela natten.
Jag har alltid gått i sömnen, och jag pratar i sömnen desto oftare. Säkert varje natt.
Och jag svarar a l l t i d om Andres frågar mig något. Jag ljuger som fan i sömnen och oftast om något helknasigt, men jag svarar 
Det är mycket vanligare att barn går i sömnen än vuxna. Går du eller dina barn i sömnen?
Stackars du, det är hemskt när man själv inte har makten över sig! När min förste son var liten hade jag alltid samma mardröm att jag ligger pa honom och han inte längre far luft – det var ocksa hemskt!!
Men kanske är du som karaktär alltid lite för spänd psykiskt – vet inte vad man säger pa svenska… men kanske därför? Som barn har jag ofta gatt i källaren och hämtat glass och sen stod det nästa morgon smältad pa bordet….
Hoppas det blir bättre för dig!!
Jag har gått i sömnen som barn.Pratar fortfarande i sömnen.Och sonen har pratat sen bebis i sömnen.Roligt dela rum med honom… Det som är roligt med mig är att sedan vi flyttade till Sverige pratar jag svenska i sömnen när det gäller jobb (väckt maken o försökt honom ta medicin) och när det är mer privat pratar jag finska.Men efter jag fick barn pratar jag faktiskt mer sällan.Jag tror att det beror på det att jag sover på annat sätt nu.Däremot jag glissnar o pressar ihop tänder/käken i sömnen.. Vakanr ofta på morgonen av att har värk i hela ansiktet. Bra att du slipper det!Men förstår känslan av att vara trött trots att du har sovit… Ingen av barnen ärvt sömnmönster efter dig???
Minna- Jo, några pratar i sömnen men inga som är uppe och går
Fy vad läskigt!
Jag har aldrig gått i sömnen men däremot så brukar jag drömma att någon har ”tagit” barnen och att jag letar ända tills jag har hittat dem. Jätte knasig dröm men sedan jag blev mamma så handlar nästan alla drömmar om barnen på ett eller annat sätt =)
Jo, som skrivit har jag ocksa promenerat mig i huset….
Det där känner jag igen mig i. Jag kan inte räkna alla gånger som Rickard väckt mig för att jag letat efter barnen eller andra saker. Eller andra gånger som jag pratat en massa tok i sömnen.
Måste vara otäckt att drömma om att barnen är borta!;?
Jag drömmer väldigt mycket på nätterna o minns oftast det mesta väldigt tydligt. Mycket konstiga drömmar och ofta är det negativa drömmar. Men också sexuella. ? Lite smågenant när man vaknar, typ ’undrar om nån märkt vad jag drömt’.? Har också drömt om saker som kommer ske längre fram,sanndrömmar, o det är lite otäckt. När jag var liten gick jag mycket i sömnen. Dottern däremot både pratar/svarar o går i sömnen. Älskar att prata med henne då. Blir ju så roliga svar ibland. ? En natt skulle hon spela på stereon…jisses vad jobbigt om hon fått igång den då! Och när hon sov hos sin mormor satt hon plötsligt i soffan o skulle kolla på tv fast hon sov då. ?? Kul så länge det inte är otäcka el dumma saker. ?