Wiee, det är fredag idag!
Natten var inte så jätte kul, jag sov inte bra och kände mig risig. Så när klockan ringde alldeles för tidigt för att vi ska upp och göra oss klara för Underbara Barn mässan så gick det inte alls.
Vi skippade mässan idag. 🙁 Jag måste börja lyssna på min kropp och idag sa den att jag ska ta det lugnt och äta lite godis (som inte fanns!)
Jag har ett stort beslut att ta innan fredag.
Jag tittar på mina barn och känner sån lycka och tacksamhet… livet. Dom är meningen med livet och dom är verkligen allt för mig. Tittar på Celina som har blivit en stor tjej.
Hon är ingen bebis längre och det ger mig blandade känslor.
Det är så otroligt skönt att hon blivit större. Samtidigt som jag kan sakna den där bebistiden när hon var så liten.
När hon föddes så var hon en så självklar del i våra liv. Som att det var just hon som saknades i vår familj.
Hon kom och gjorde våran familj komplett.
Vad händer då med min lilla 8:a som jag alltid önskat mig?
Saker och ting förändras. Jag önskade mig alltid 8 barn, ända sen barnsben. nej nu ljuger jag, det var nog ca 14 jag ville ha som liten, men mer realistiskt när jag blev större blev det 8 😉 Jag visste alltid att jag ville ha många barn och jag var nere i det mörkaste mörker när vi kämpade så länge och mötte motgång efter motgång, missfall, ofostrig graviditet och ett gäng med komplikationer efteråt. 2 ½ år efter det fick vi äntligen det där pluset på stickan som var här för att stanna och vi fick våran såå efterlängtade lilla docka, förstfödda Nicole.
Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att vi skulle vara i den här situationen som vi är i nu.
Det känns helt rätt med 7 barn. Helt underbart rätt. Jag är så galet tacksam för mina 7 diamanter. Mitt lilla gäng.
Men att aldrig få känna ett liv växa i sig igen. Aldrig få dofta på en speciell doft som bara bebisar har… aldrig ha en bebis igen. Men det här beslutet känns rätt.
En ny kapitel i våra liv tar sin början. Jag ska ge all min tid, ork, energi och kärlek till mina skatter. Min familj.
Det blir något helt nytt. Jag har alltid varit gravid när minstingen är i Celinas ålder, så det är nytt…
Jag ska få fundera på vad det är jag vill göra när jag inte kommer att ha fler bebisar att ta hand om.
DET känns superläskigt.
Så fint å lese dette innlegget. Du skriver så rørende, sant og ekte om et ømtåelig og personlig tema. Takk for at du deler. Du er ei fantastisk mamma som inspirerer mange 🙂
Så fint å lese dette innlegget. Du skriver så rørende, sant og ekte om et ømtåelig og personlig tema. Takk for at du deler. Du er ei fantastisk mamma som inspirerer mange?❤️????
Förstår din känsla av att inte veta vad man ska göra när man inte ska vara gravid eller ha bebis längre…..
Så fint att läsa 🙂
Sitter precis i samma båt…?
Vad ska jag bli när jag blir ”stor”?!?
Fast jag har ngr fler barn än dig…..?
Önskar mig såååå hett en till .. Tyvärr två missfall på rad och jag känner att den bio klockan tickar….
Dyrkar dom barn jag har & är sjukt tacksam men känns som det saknas ngn …
Får hoppas på tomten ?
Ha det gott
Härlig familj. Du har nog att göra många år framåt med dina barn! Funderar du på vad du ska jobba med sen?
Spännande!
Jag har samma tankar dom du! Fick vårat sjätte barn för 8 veckor sen.
Är det sista?
Ska jag inte få uppleva detta igen?!
Orkar vi en till eller kanske två?
Precis så känner jag med nu 🙁 kanske bara något vi får acceptera? Trots att det känns konstigt !
Kram!
Krya på dig!
Jag är i samma tankar men har inte helt kommit till ett avslut. Jag och min man har tre barn och vi har alltid pratat om 4 barn. Äldsta är 11 år, mellan är 7år och yngsta 2,5 år. Ska vi skaffa en till borde det bli nu. Jag vill och inte vill. Känner mig så nöjd med våra tre men tänker på den där 4:an och på att kanske inte ha bebis något mer… känns så definitvit och sorgligt. Samtidigt längtar jag efter tiden när yngsta är lite äldre och vi kan göra saker på andra sätt.
Känner igen mig så i det du skriver. Jag har dock inte sju barn utan tre men känslan att bära på en liten och sedan bebistiden blir man nog aldrig mätt på.
Tack för en fin blogg och ett fint inlägg!
Ta det lugnt.Du kommer på det vad du vill.Låt dig SJÄLV ta den tiden du behöver.
Tycker du ska läsa till sjuksköterska. 3 år så du är klar innan Kevin/Celina börjar skolan. Finns mycket jobb med barn. Sen när du närmar dig 40 och barnen blivit lite mer självständiga kan du läsa vidare 1.5 år till barnmorska 🙂
Jag tycker det är vist att gå på känslan man har just nu och inte bara tänka på hur man drömt om ett ha det och vad man alltid sett framför sig. Saker och ting förändras och man måste vara öppen för att våga ändra sig också.
Jag har också alltid drömt om en stor familj. Jag tänkte upp emot 10 barn när jag var nygift, hehe. Men sedan när jag faktiskt blev gravid kände jag att 6 är mer rimligt och lagom, fortfarande en stor familj. Men nu väntar jag nr 3 och jag har mått så fruktansvärt dåligt alla mina graviditeter så jag står knappt ut. Känner mig som världens sämsta mamma åt de två små som jag redan har och jag har konstant ont, kräks och är så trött så jag inte vet vad jag ska ta mig till. Givetvis är det fantastiskt när det väl kommer ut ett barn ur det hela, men eftersom jag mått lika kasst varje gång räknar jag med att jag alltid mår såhär som gravid. Därför har jag börjat känna att jag inte orkar så mycket mer. 3 barn känns på tok för lite för mig så jag kommer att tvinga mig att genomgå en till graviditet. Men sedan får det vara nog. Rent psykiskt orkar jag inte mer. Och… På något vis känns drt helt okej. Det blev kanske inte riktigt som jag tänkt mig. Min stora familj blir kanske bara strax över medel. Men oj vad jag kommer älska mina 4 barn. Och på något vis kan jag känna att det känns lite skönt att bli klar med bebistiden också. Det ska bli skönt att inte ständigt vara gravid eller amma och det ska bli kul att lättare kunna resa med barnen. Skönt att inte behöva ha en allt för stor bil och ett allt för stort hus etc. Jag kan helt enkelt se många fördelar med 4 barn nu när jag börjar ställa mig in mer på det. En liten sorg dock att inte riktigt få storfamiljen. Men man måste känns efter här och nu också.
Kram 🙂
Vågar jag fråga varför du måste besluta detta senast fredag? Eller handlar det om något annat?
Första jag tänkte när jag började läsa var att ni skulle ha en till bebis….men nu blev jag lite fundersam, Isof känns det som det är abort som ska ske på fredag om ni inte ska ha en till bebis…och är i den sitsen nu, men så kändes det som en privatsak…och nu bara svamlar jag som jag gjort om vi känt varandra IRL. Förlåt. <3 Låter iaf frågan stå kvar, säkert fler än jag som undrar samma. (och vill du kan du låta bli att lägga ut detta om det var en för personlig fråga) Kram från Söderhamn
Jag förstår PRECIS känslan! Jag vill ge mycket tid till mina barn och njuter av att ha mina små hemma. Någon gång måste jag ju börja jobba igen, men vill helst inte tänka på det.
Just här och nu är alldeles perfekt!
Kram
http://blogg.loppi.se/mammalinda/
Det här tror jag kan passa dig! Du kan skriva och du är en omhändertagande person som kan trivas i vårdmiljö, men du slipper att jobba nätter osv och utbildningen är inte jättelång!
http://www.kyutbildningar.se/skola/centrum-vux/vardadministrator-55596
Hade jag vetat att du ville ha godis hade jag kunnat handla åt dig ? Va ju ändå på godisbolaget ?
Therese- Aww snälla fina du! <3
Vet precis hur den känslan är,det är bäde jätteskönt och saknaden är stor.
Nu är Sandra 3 år och nu känner jag äntligen att det är skönt.
Snart inga blöjor,ingen välling ,hon börjar bli stor.
Jag rycker om det och nu får man tid för sig själv med oxå ?
Kram Camilla
http://www.tiobarnsmamman.se
Jag kan jätte bra första dina känslor och tankar – har själv bara fem barn och den minsta är i Celinas alder…. och som du har vi bestämt oss att verkligen sluta nu – jag är lite äldre än du – och jag skulle aldrig vilja riskera att barnet blir handikappad eller att det blir komplikationer…. Rent teoretiskt, förnuftigt tycker jag det – att det är bra att sluta nu – och att kroppen äntligen kan komma mer till ro, jag känner mig trött, slut – men känslorna – att veta att det är slut, att inget barn längre behöver bebisgrejorna…. det gör lite ont – men samtidigt föreställer jag mig situationen med en bebis till – inget sömn, att vara trött hela dagen, inte längre ha tid för de större barn, att vara onöjd, inte ha nog plats osv…. det hjälper mig mycket när det kommer bebis-längtan…. Kanske hjälper det dig, som har det bra nu, att ni har mer tid, att barnen är minst 10 ar sma…. Kanske maste man först vänja sig – och när man kommer över de första ”farliga” aren utan en bebis till, glömmer man bort önskan och längtan….
Tänk speciellt pa din kropp!!!