Från kyrkan åkte vi till festen. Vi fixade iordning det sista där inne innan brudparet och gästerna skulle få släppas in. Lokalen var helt perfekt, och sååå fin!
Ballongerna som ni ser här uppe på taket ska släppas ner sen när det är dags för bröllops valsen.
Gästerna släpps in och bjuds på välkomst drinkar medans vi inväntar brudparet. Alla ställer sig upp med sina glas och väntar på att limousinen ska komma…
Andres & Bessa
Snart är dem här! DJ:n står klar med låten som ska spelas när brudparet kommer in. 
Min kusin Mikaela, Vanessa & Andres
Nu har limousinen kommit, och brudparet kommer in till låten
”Sinä vain” (=endast du) Och så rinner tårarna igen… Varför ska man vara så känslig! 
Det vackra brudparet
SKÅL till Er!
Alla kramar och grattar de nygifta, nu ska dem firas! 
Nicole med sin Puua!
Den supersnygga affischen som vår morbror Lasse har gjort till brudparet som vi hängde upp i lokalen (2 st)
Vår moster Kirsi (Ville-täti) med de söta brudnäbbarna Felicia & Emma 
Vanessa har såklart hittat sin plats vid matbordet…
Till förrätt blev vi bjudna på toastskagen 
Felicia & Peter 
Jag och min kärlek 
Andres och vår docka ute och tar lite ”friskt luft” 
Dockan har ätit en blå klubba, så nu är hon helt blå i läpparna, tänderna och tungan….
Tärnan och bruden- min syster Karolina & svägerska Anna 
Ni är så vackra båda två, LOVE U! 
Vanessa enkeli sitter på golvet och käkar bröd. NU var det FÖRSTA gången jag såg henne krypa! Puua la något gott framför henne, så det är klart att hon skulle krypa dit och ta det!
Jag blev så glad! Vår lilla Ängel börjar bli stor, och jag är så stolt! 
Alltid lika glada Bessa 
Felicia & Karo 
Våra vänner Sami & Kicki 
”Mamus” & ”Affaj” 
Far & dotter (Andres & Patricia)
Dags att byta klänning på vår lilla docka, så att hon kan springa och busa ordentligt med resten av barnen. men hon verkade tro att hon är mycket större än vad hon är, och försökte hänga med de större barnen när dem klättrade i bergen och trappor…
En stund under kvällen höll jag på att få hjärtattack, det var när grabbarna dansade och alla barnen var ute. Plötsligt har alla andra barnen kommit in, men vår lilla docka syntes inte till. Jag letade överallt där inne, men hon fanns inte, jag sprang ut, på både bak och framsidan, men det var helt tomt. Jag ropade på henne, men inget hördes. Jag dubbelkollade alla platser igen och till slut hjälpte Tiina till med letandet och hon hittade Nicole i baksidan av byggnaden, låååångt borta alldeles ensam med en ballong. Jag tror att hon har tappat bort ballongen och sedan försökt fånga den igen, men hon var så långt borta att man såg bara hennes rosa klänning. Efter det släppte vi inte henne ur siktet… Livsfarligt, tänk om hon inte hade hittat tillbaka till oss? Eller om någon hade rövat bort henne?? TACK FÖR HJÄLPEN TIINA! 
Andres, Anna & Karo 
Maten dukades fram, vi blev bjudna på lax, kycklingfilé, fläskfilé, potatisgratäng och sallad, kex och ostar till efterrätt och allt var JÄTTE GOTT! Efter maten och en stunds surrande var det dags för bröllopsvalsen.
Fast utan vals. Hehe, det blev en ”vanlig” tryckare till en vacker låt: ”If tomorrow never comes”
Och så fort låten sattes på rann tårarna igen. Ni tycker säkert att jag är fånig, men stämningen låg på topp, det var en sån fin låt, och där dansade det vackra paret, som bara hade ögon för varandra…
Jag, Andres & Peter släppte ner ballongerna, och dem föll ner på brudparet så fint… 
Efter bröllopsdansen var det dags för uppvisning! Mina syskonbarn Emma (Stefans dotter) & Felicia (Karos dotter) stod för showen. De bytte kläder till lila glittriga paljettklänningar och förvandlades till Maria Isabel och sjöng och dansade till låten ”De que vas” Dem var jätte duktiga och framförallt modiga!
Och dem fick en massa högljudda applåder!
Vanessa & Mummu dansar också 
Sedan var det dags för bröllopstårta!!!
Visst var den fin?? 
Karo, som inte ”bara” var brudtärna, utan också toastmaster förklarade för alla, att i Finland är det tradion att när man skär tårtan så ska båda hålla i kniven, och medans man kör in kvine i tårtan så ska man snabbt trampa den andra på foten! Den som trampar först på den andras fot har vunnit, och det betyder att denna ska bestämma i hemmet. Och samma sak gäller i kyrkan också, den som säger högst ”JA” i frågan om om man tar sin respektive till sin äkta maka/make har vunnit och därmed är den ledande i hemmet. I kyrkan svarade ANNA ”JA!” så högt att alla började skratta. Så nu när det var dags att skära tårtan fick Stefan skärpa sig om han skulle få någon chans där hemma. Så vi hejade på honom. Anna blev lite nervös, hon vill inte att Stefan ska trampa på hennes fot för då förstör han hennes nya fina skor 
Stefan försöker flytta på sin fötter så att Anna inte ska få tag på dem… 
Båda var nervösa, men sen var det dags att skära, och jag lovar att om ni hade sett deras fötter där under bordet så såg det ut exakt som om dem dansade breakdance! 
ANNA VANN !!!!!!
(Sorry brorsan….)
På vårt bröllop var det Andres som vann i kyrkan. Han sa ”JA!” så högt att hela kyrkan ekade. Men jag vann när det var dags att skära tårtan! Han skyller det på att han glömde att man skulle göra så… Hahaha….
FORTSÄTTNINGEN FÖLJER…..
ÅÅÅHHH SÅ FINT!!!verkligen!!!Sitter och skrattar för mig själv lite för idag när jag gik till sjukgymnasten såg jag ballonger som hängde utanför..tänkte på er då och nu när jag såg bilderna insåg jag att det va ju faktiskt från er fest, tihi!!Ni är superfina! jättevcker familj!!fram med fyllebildena nu;) tihi