Blivande basket stjärna & Stark som Pippi!
Publicerad,
Igår när vi var och lekte på skolgården dök min bror upp med sina barn Emma & Sebastian.
Dom skulle lira lite basket på gården, såklart skulle Olivia också vara med… morbror Stefu var snäll och lät henne vara med och göra mål.
Blivande basket stjärna det här?
Våran lilla Snuttis (<—- ännu ett smeknamn på Olivia) är stark som Pippi Långstrump!
Jag upptcäkte det en dag när vi var ute och gick och längst vägen finns ställningar där folk hänger mattor och sånt på tork. Barnen älskar att hänga där ett tag och då lyfte jag upp även Olivia och stod bakom henne och väntade på att hon skulle falla. Och väntade och väntade. Och väntade. Ungen hängde kvar huuur länge som helst! (Jag skojar inte)
Igår hängde hon också i nån ställning på lekplatsen. Stark som Pippi! (var tvungen att ta bildbevis…)
Sen fick vi skynda oss hem för att ordna med lite fika till familjen. Jag fyller år idag, men familjen ville komma på fika igår. Jag gillar inte att bli firad, tycker inte att mina födelsedagar behöver firas, men familjen kommer man inte undan. Dom kommer vare sig jag har fika eller inte, så det var lika bra att fixa något att bjuda på 
Tusen tack att ni kom och tack för presenterna. ♥
Jag tog fler bilder än den där, men dom blev inte bra… :/
Igår gick jag och barnen utvid 19-tiden till våran bakgård. Flera barn kom ut och de lekte tillsammans. Men inte först.
När vi kom ut så var Danilo och Jonathan såå kaxiga. (Dom eggar varandra när dom är ihop)
Dom gick fram till några barn en bit bort, och efter ett tag sprang dom tillbaka till mig. Ett av barnen kom efter och sa at twinsen sagt ”apa” till dem. 
Jag vet- inget farligare än så, men jag tycker ändå att man inte ska hålla på och säga sådär, så jag tog med mig grabbarna fram till barnen och bad dom komma och säga förlåt.
Jag vet- inget farligare än så, men jag tycker ändå att man inte ska hålla på och säga sådär, så jag tog med mig grabbarna fram till barnen och bad dom komma och säga förlåt.Danilo & Jonathan var inte alls glada för det. Dom stod en bit bort och ville helst inte komma fram och säga nånting.
Jag sa att kan man inte be om ursäkt så får man gå hem istället. Motvilligt kom dom.
”Hej, det här är Danilo, och han vill säga nånting till er.” sa jag. – Och sen kom det ett skämset ”förlåt” från honom, samma sak med Jonathan. Dom skämdes, men förhoppningsvis lärde dom sig något också. Dom lovade att vara bra kompisar. (får se hur länge det håller, haha…)
Men sen så lekte alla barnen fint ihop. Det blev fotboll och något annat innan maten var klar där hemma.
Jag tänkte på det här när jag satt där ute och barnen lekte… är dom såhär stora nu… att dom skaffar egna kompisar ute, spelar fotboll och leker… precis som jag gjorde när jag var liten. Jag älskar tanken att dom får kompisar från samma hus som vi, så att dom kan leka ihop på gården. Annars är dom så sammansvetsade, syskonen Gonzalez.
Jag satt och tittade på på avstånd. Och njöt i hemlighet. Älskar sommarkvällarna. Tänkte på min egen barndom och alla kompisar som man lekte med ute på gården till långt in på kvällen.
Jag önskar att mina barn hittar vänner för livet här. Bästa kompisar.
Ser ni hur det blir när jag börjar skriva om nånting?
Jag glider in på helt andra grejer i slutet.
Hursom. Jag hade hoppats på en sovmorgon imorse eftersom barnen fick vara vakna länge igår. Danilo & Jonathan la sig själva vid 21-tiden igår, men Nicole & Vanessa fortsatte leka. Dom slutade leka vid 23-tiden!!!
I 2 timmar satt dom i Nicoles rum och lekte med Barbies utan ett enda bråk. det har aldrig hänt döru, så dom fick hållas. Men det blev ingen sovmorgon. Kevin vaknade 5:50 och när jag lyckades få honom att somna om och föll i sömn jag också så vaknade Olivia. Då satt Danilo redan på soffan med sin bil när vi kom upp.
Så här hos oss är det tvärtom- ju längre barnen får vara vakna desto tidigare vaknar dom. Hur konstigt är inte det?
(P.S Inlägget från Sergios 18-årsdag kommer, det har bara tagit tid att ladda in alla bilder)