Så kul med dessa frågor från er, får mig att tänka och känna efter lite extra, plus att ni inspirerar mig 🙂
Jag har skrivit upp alla frågor så att jag bara kan stryka av och på det viset hoppas jag att jag inte missar någon 🙂
Det här var en viktig fråga för mig som jag tänkt på fram och tillbaka, vridit och vänt på.
Är det OK att blogga om barn?
Vad kan man skriva om och vad ska man utelämna? Vilka bilder är OK att publicera och vilka ska man spara i sin privata fotoalbum? Hur mycket ska man dela kring barnen?
Den frågan ställer jag mig själv väldigt ofta, allt oftare nu när barnen blir äldre/större.
Jag driver en av Sveriges mest lästa föräldrabloggar där fokus ligger just på familjelivet och min vardag som mamma. Jag skriver om mina tankar, funderingar, om bus, äventyr, utveckling, framsteg och helt enkelt vardagen med det roliga och mindre roliga sakerna. Så mycket i min blogg handlar just om barn- så var drar man gränsen?
Jag är nog mer frikostig än många andra föräldrar med foton, text och berättelser eller vad det nu kan tänkas vara kring barnen. Men för mig handlar det om hur och vad jag skriver om dom.
Jag vill gärna tro att jag lyckas skriva om mina barn med kärlek och respekt i grunden.
(Även om jag berättar om roliga, knasiga, busiga eller jobbiga saker de sagt och gjort.)
Det finns rätt många situationer kring barnen som jag inte bloggar om.
Det finns massvis med foton som jag inte publicerar.
Jag vill inte hänga ut mina barn, eller publicera text eller bild som kan tänkas skada dem, deras integritet eller deras relationer med andra människor, eller påverka negativt andra människors syn på dom. Varken nu eller vad som kan tänkas komma att skada dom senare.
Det är en läskig tanke att inte veta vem som faktiskt läser bloggen. Det jag skriver får jag tänka på att galna Berit och andra tokiga OCH härliga människor kommer att kunna läsa om. Kommer det att påverka mig/oss att galna Berit eller “Lovisas mamma” får veta det här och på vilket sätt kan det göra det? Är jag osäker på det så låter jag bli.
Barnen är hela mitt liv och att utesluta dom helt från bloggen vore jätte trist att behöva göra.
Så är det här min blogg, jag är den vuxna och det är mitt ansvar att fundera och avgöra, mina barn är fortfarande rätt så små och dom har egentligen ingen aning om hur många som kan kika in och läsa om just dom. Min uppgift är att skydda dom. Jag kommer att fortsätta lägga upp bilder på mina barn så länge dom är OK med det och att det sker med respekt och sund förnuft. Jag har aldrig varit stoltare över något i hela mitt liv än vad jag är över mina barn.
Tänk vilken lycka för både mig och barnen att ha bloggen som en dokumentation att titta tillbaka på sen när dom är större, Vilken otrolig arkiv dom har om sin barndom- och jag hoppas att när dom läser bloggen så kommer dom läsa med ett leende på läpparna och minnas tillbaka hur mycket dom alltid betytt för mig och hur mycket jag älskar dom. Det är så jag väljer att se på min blogg. Att jag delar den med er är bara kul just nu, men det är många svåra beslut i det, för det här är ju min “dokumentation” om barnen samtidigt som en stor öppen blogg.
Jag vill ju berätta, samtidigt som jag måste tänka snäppet längre.
Jag har en gräns– baserad helt och hållet på magkänsla, och jag känner mig helt bekväm i det jag lägger upp.
Är jag det minsta osäker så låter jag bli.
Nu när barnen börjar bli större så börjar det bli svårare, därför har det blivit mer naturligt att de större barnen inte syns lika mycket på bloggen som de yngsta. (Och för att dom inte är lika snabba att dra så fort morsan tar fram kameran, haha)
Skämt åsido- Nu när barnen blir större så får jag säkert ändra min gräns och tänka om flera gånger om.
Kanske gör jag det om några år, kanske gör jag det redan imorgon.
Kanske dom en dag inte vill synas eller skrivas om här alls, kanske inte jag vill det. Jag vet inte.
Ni som bloggar, har instagram eller facebook- lägger ni upp bilder på era barn?
Berätta gärna hur ni tänker det.
.
Inte för att jag vill komma med dålig stämning men finns en dokumentär ang just FB innan instagram slog igenom och har man tittat ca 10 minuter in i den så tar alla kloka vettiga människor genast bort allt, man blir på tok livrädd när man inser att bara du registrerar dig så har du lämnat ut alldeles för mkt information om dig själv plus att du har sålt dina uppgifter för alltid och blivit blåst då FB får betalt just för allas uppgifter m.m och glöm inte att idag är det inte svårt komma in på privata instagramkonton m.m det är 2018 mina vänner en duktig data elev i skolan klarar av sånt där snart. man behöver inte vara en hacker speciellt länge. Det var jag som frågade om Satu kunde skriva om just detta då hon är en sådan klok mamma med allt. Och Hon precis som alla andra gör precis som ni vill men läs på lite, och se lite dokumentärer och tänk om. tycker det jenny skrev om skolkatalogen var väldigt bra exempel, när barnen blir större så finns bilderna för alltid kvar även om man tar bort bloggen etc m.m och när datorerna kom i skolans korridorer när jag gick i skolan, hackade en elev koden och la upp en bild på mig i datorn så alla kunde se den. det var en helt vanlig bild men just där och då ville jag bara gå under. så gör som ni vill alla gör olika och alla gör det som är rätt för dom och deras barn. Men var inte så blåögda bara för ”privata” konton, tror ni på ett kontantlöst samhälle också? ja då är svaret att ni är bara opålästa om 2 av 1000 viktiga frågor som sker i dagens samhälle:) kram från en insatt mamma
Nathalie- Riktigt intressant faktiskt, man börjar ju fundera mer och mer.
Ja verkligen Satu, sen så tror jag att man måste leva och göra det som känns rätt, och du är en sådan stor förebild för oss andra mammor så utan dig och din familj skulle vi få det väldigt tråkigt, sådan stor inspiration ni är och det borde verkligen delas, det gör nog vardagen för många mammor att kämpa på. Så fort mina barn stökar lite för mycket tänker jag på dig, och skulle aldrig våga säga att gud nu orkar jag inte mer hehe. För orkat du så orkar vi som har knappt hälften så många barn. Massa kramar
Inte för att jag vill komma med dålig stämning men finns en dokumentär ang just FB innan instagram slog igenom och har man tittat ca 10 minuter in i den så tar alla kloka vettiga människor genast bort allt, man blir på tok livrädd när man inser att bara du registrerar dig så har du lämnat ut alldeles för mkt information om dig själv plus att du har sålt dina uppgifter för alltid och blivit blåst då FB får betalt just för allas uppgifter m.m och glöm inte att idag är det inte svårt komma in på privata instagramkonton m.m det är 2018 mina vänner en duktig data elev i skolan klarar av sånt där snart. man behöver inte vara en hacker speciellt länge. Det var jag som frågade om Satu kunde skriva om just detta då hon är en sådan klok mamma med allt. Och Hon precis som alla andra gör precis som ni vill men läs på lite, och se lite dokumentärer och tänk om. tycker det jenny skrev om skolkatalogen var väldigt bra exempel, när barnen blir större så finns bilderna för alltid kvar även om man tar bort bloggen etc m.m och när datorerna kom i skolans korridorer när jag gick i skolan, hackade en elev koden och la upp en bild på mig i datorn så alla kunde se den. det var en helt vanlig bild men just där och då ville jag bara gå under. så gör som ni vill alla gör olika och alla gör det som är rätt för dom och deras barn. Men var inte så blåögda bara för ”privata” konton, tror ni på ett kontantlöst samhälle också? ja då är svaret att ni är bara opålästa om 2 av 1000 viktiga frågor som sker i dagens samhälle:) kram från en insatt mamma?
Hej Satu. Gillar som vanligt din blogg väldigt starkt. Syskonkortet i ringen är sååå fint…
Men visst är det en fråga som man tänker på, vad som är OK och inte. Jag tänker likadant som du att jag vill att dom ska kunna gå tillbaka till bloggen och läsa om sej själva när de blir större. Mina barn läser den nu och så fort de själva är med så tar de det på rätt sätt och dom blir stolta och glada över sånt jag skriver om. Jag skriver ju MIN blogg mest för mej själv. Jag vill titta tillbaka och minnas och framför allt titta på alla bilder och jämföra hur allt såg ut då och hur det va då….
Man är ju så otroligt stolt över vad man har…. Kram
Mathilda- Ja så känner jag också. Men precis som någon skrev, att har man t om en privatkonto så finns bilderna därute för alla att se ändå. Hmm.
bloggar med och lägger upp bilder på barnen, de vill själva vara med .
mamma ta en bild och lägg den i våran blogg säger de.
Sen ibland väljer de att inte vara med så de får bestämma själv de små.De stora frågar jag alltid oxå först om det är okej att lägga upp de på sociala medier och oftast är det de ,men ibland inte och då måste jag respektera de. tänker alltid efter två gånger om bilderna jag lägger upp eller skriver om
Gjorde tidigare, men nu vill inte sonen som är 13 det längre 🙂
Jag har tre barn och bloggar också mycket om familjeliv bland annat. Nu är inte min blogg så stor som din :D. Men funderar också på samma saker. Min mellersta är inte alls intresserad av att vara med på kort och det respekterar jag. Jag brukar alltid fråga om jag får ta kort på honom men det säger ju egentligen inte så mycket om han kommer vilja eller inte vilja vara med när han blir äldre. han kanske inte uppskattar att vara med. Det är svår balans det där. Jag håller med om att annars skull ju ens familjeblogg inte vara något.
Jag har insta. Och där blir det en heeel del barnbilder.? Jag har å andra sidan enbart folk jag känner bra och/eller umgås med som följare,inga mängder. Hade jag varit offentlig hade jag varit mer sparsam?men det är helt upp till var och en,är mer sån jag
är som person,vill vara lite anonym i cyberrymden tror jag.?Du är inte nojjig själv över att folk ska ta bilder du lägger ut på dina barn?finns ju så mkt störda människor tänker jag?
Johanna- Jo, men som någon här skrev att bara för att man har låst konto eller privat blogg så finns bilderna därute ändå. Att allt man lägger upp finns i cyberrymden. Creepy.
Jag håller verkligen med dig om det där med magkänsla. Fick en kommentar om en bild en gång som jag personligen inte tyckte var något att grubbla över, men där läsaren tyckte att jag hängde ut mitt barn. Vi hade helt enkelt olika syn på den bilden och det respekterar jag hos den som kommenterade. Jag tänker också en, två, tre gånger när jag lägger upp bilder och saker jag skriver – tycker det är viktigt att man själv får fatta beslut om vad som är rätt och fel. Det är ju trots allt din blogg och du skulle heller aldrig göra något för att hänga ut dina barn – precis som vilken mamma som helst.
Tack för en underbar blogg älskade du! Så mysigt att kika in här om dagarna 🙂
Kram <3
Kram <3
Jag lägger upp lite bilder på sociala medier och ser inga problem med det. Min dotter har en kompis som är familjehemsplacerade och situationen är väldigt komplicerad så foto förbud på skolan/kompisar osv stöttar vi till 100% för man har ju ingen koll på andras situation. Nej då är jag mer orolig för när dom själv ska ut i denna världen och där med är jag noga med att prata om hur försiktig man måste vara. Tack för trevlig blogg.
Hej!
Jag har löst din blogg i många år och blir inspirerad och läser med glädje. Själv är jag en privat person som inte delar med mig av varken bilder på mina barn eller annat. Jag har lagt ner sociala medier för eget bruk då det tar för mycket fokus. Det du skriver får mig att börja fundera. Ett så ungt barn som du har kan säga ok till att bli publicerad på internet eftersom det inte förstår följderna av publicerandet. Nu är du mamma och har bra gränser för vad du publicerar. Men vad händer om ett av dina barn senare kommer till dig och säger att ”jag vill inte att min barndom ska ligga där ute på nätet. Jag har ångrat mig”
Då kan ju du som mamma inte säga att du tog ett beslut fattat på dina principer och att du bestämmer. Det som skrivs på internet finns alltid kvar. På min tid fick man skämmas en gång om året om man var halvdan i skolkatalogen. Som sagt så gillar jag din blogg mycket, men detta inlägg fick mig att fundera.
Vilka fina kort på barnen!
Kul att alla barnen tittar in i kameran på mitten bilden. Måste vara svårt att få till ett sådant kort:)
En bra idé kan ju vara att fråga dina större barn om de vill synas på bloggen eller inte 🙂
Sandra- Självklart har vi gått igenom det redan titt som tätt. <3
Jag tycker att du har förnuftig inställning.Du vet vad du gör?
Va vem är galna Berit? Haha ?
Åh! Älskar syskonbilderna i slutet, så himla vackra och glada barn!
Jag har insta och fb. På insta lägger jag upp bilder men har kontot låst. Vill ha koll på vem som ser. På fb lägger jag upp ngn enstaka bild tex när ngn fyller år. Har även där starkaste sekretessinställningarna. Har meddelat nära och lära att de inte får lägga upp bilder på våra barn på nätet. Men så jobbar jag i ett utsatt yrke och vill inte att mina klienter ska se min vardag. Om jag haft ett annat jobb kanske jag tänkt annorlunda?
Jag håller helt och hållet med om det du skriver. Man måste ha sunt förnuft när man bloggar om sitt liv, sina barn. Sen så känner jag att jag hellre lägger ut bilder på min blogg, på min lilla dotter, än på sociala medier. För mig är ju bloggen en dagbok liksom, som du skriver. Det kommer ju vara jättekul att gå tillbaka om några år och titta hur livet såg ut då ?.